Augusti 2016, det är nu gränsen snart är nådd. Johanna Nilsson har två barn, 6 och 8 år. Hon är känslig för ljud och bävar för hur hon ska orka när det blir hennes barnvecka.


Hon lagar mat med sin mamma i barndomshemmet på södra Öland och kommer inte på vad den där orange grönsaken heter, den är lång och hård, ligger längst ner i kylskåpet.


Bihåleinflammationen vill inte ge sig. Hon hittar inte hem från 
Ica Maxi. En dag kommer Johanna inte upp ur sängen.



Unga nyutexaminerade sjuksköterskor och vårdpersonal som är mitt i karriären och småbarnsåren är några av arbetsmarknadens mest utsatta när det gäller risken att stressa sig sjuk.


— Jag upplevde inte att cheferna lyssnade på oss. Vi ville inte ha fler tårtor, vi ville ha bättre arbetsvillkor och lite återhämtning, säger Johanna Nilsson.


I januari förra året tog hon examen och började arbeta på en akutvårdsavdelning på sjukhuset i Kalmar, där hon hade jobbat en sommar som undersköterska och trivts väldigt bra.



Introduktionen var två veckor. Strax därefter stängde halva avdelningen och det drogs ner på personal. Samordnaren plockades bort. Kvar blev Johanna Nilsson och tre andra nyutexaminerade som gått i samma klass som hon.


Eftersom de redan kände varandra blev de ett bra team som hjälptes åt. Men ingen hade erfarenhet. ”Ring akuten om ni behöver hjälp”, var uppmaningen från ledningen. Fast på akuten var det också tung arbetsbelastning. Och det var ju titt som tätt som Johanna Nilsson kände att hon egentligen ville ha någon erfaren att bolla med.


Hon tog sig an sina arbetsuppgifter på akutvårdsavdelningen med viss tvekan och blev allt mer osäker och tvivlande.


—Jag kunde bara hoppas att jag gjorde rätt. Och nästa gång tänkte jag, herregud, hur ska jag klara det här igen, när jag inte vet om jag gjorde rätt första gången?



Hennes upplevelser från de första månaderna som sjuksköterska är en kopia av forsknings­resultaten från Karolinska institutets mångåriga studier. De som visar vad som händer med en nyutexaminerad sjuksköterska som inte får växa in i sin roll, som inte har någon erfaren att snegla på och som får ta alltför stort ansvar alltför snabbt.


Johanna Nilsson beskriver det som att hon utvecklades åt fel håll. Forskarna kallar det för kompetenskris. Efter ett tag kändes det osäkert att sätta dropp, något hon gjort helt utan problem under slutet av utbildningen.


I arbetsvardagen saknade hon tydlig feedback och bekräftelse på att hon gjorde rätt och kunde sitt jobb, kompetensupplevelser som nya sjuksköterskor behöver för att bygga en trygg och säker yrkesroll. 
Johanna Nilsson minns en läkare som snabbt lämnade rummet efter att en patient hade fått ett drabbande besked. Hon hade egentligen inte heller tid att stanna. Skulle hon göra det ändå?


Hon tänker på patienten med det höga kaliumvärdet, ett provsvar som både hon och läkaren missat. Hur blev det så? Var allt hennes fel?



Så kom sommaren 2016. Avdelningen fullbemannades och fler vårdplatser öppnades. Några månader efter examen sågs Johanna Nilsson som erfaren och fick i uppdrag att introducera nya sjuksköterskor, samtidigt som hon tvivlade på sin egen kompetens.


Hon tycker att hon sa ifrån och kände sig för ny för att instruera andra. Men alla tyckte att hon var så duktig. Det var hon också — för duktig. Det har hon insett nu, i samtal med en terapeut.


Johanna Nilsson har alltid snålat med genvägar, som att envisas med att baka och aldrig köpa en tårtbotten, och hon sätter alldeles för ofta andra före sig själv. Samtidigt är hon en engagerad person med hög arbetsmoral som vill göra gott för andra. Med rimligare krav och fler erfarna omkring sig hade hon kunnat växa och utvecklas åt rätt håll.


— Jag skulle kunna bli en skitbra sjuksköterska på det här härliga stället, säger Johanna Nilsson.


Nu är hon i stället sjukskriven och presterar bra när hon orkar diska efter maten.



Tre års utbildning. Sju månader i yrket. Sjukskrivning. Den kraschlandningen kan knappast vara värd sitt pris. Nu finns det dessutom forskning som visar vad nya sjuksköterskor behöver för att växa in i yrket på ett hållbart sätt.


Samspelet med kolleger och chefer är särskilt viktigt. Brist på socialt stöd på arbetsplatsen har tydliga kopplingar till ökad risk för utbrändhet, minskat engagemang och en vilja att lämna yrket.


— Nya sjuksköterskor är i ett enormt stort behov av att vara i en bra inlärningssituation eftersom de ska lära sig så mycket och dessutom jobba skift. Både sömnbrist och stress försämrar inlärningen, säger Ann Rudman, forskare vid Karolinska institutet.


Där används just nu resultatet av 15 års studier i ett interventionsprojekt på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Nyutexaminerade har följts under sina första sex månader och har bland annat fått hjälp med stresshantering, kunskap om återhämtning och möjlighet att träffas i grupp och prata om hur det är att vara ny i yrket.


Tanken är att erfarenheterna från forskningsprojektet, som sammanställs i höst, ska kunna användas av arbetsgivare i vården för att stärka introduktionsprogrammen och rädda fler nya sjuksköterskor från att gå ut från utbildningen och rakt in i väggen.



Redan innan examen förväntar sig många blivande sjuksköterskor att de ska vara osäkra på sin kompetens när de börjar jobba, en stress som i sig kan påverka första tiden i yrkeslivet.


Samtidigt finns en stark längtan och en positiv förväntan hos studenterna. Forskningen visar att den allra främsta anledningen till att vilja bli sjuksköterska är att ha ett stort och gediget intresse för yrket.


— Här finns ett enormt kapital av engagemang som arbetsgivare skulle kunna ta hand om bättre, säger Ann Rudman.



Johanna Nilsson minns sin examensdag som glad och overklig. Av barnen och sina föräldrar fick hon ett silverarmband med berlocker, ett är ett hjärta som står för kärlek. Efter ceremonin träffade hon sin familj och sina vänner för en fin middag.


— Nej, jag trodde inte att det skulle bli så här. Jag förstod att det skulle bli stressigt. Men jag trodde att det skulle bli mer samarbete med van personal, säger hon.


Johanna Nilsson har dragit dyrköpta erfarenheter om sig själv och sitt yrke, som hon trots allt kommer att ha nytta av i framtiden. Hon märker på barnen att det går åt rätt håll. Nu längtar hon efter dem när de är hos sin pappa, samspelet funkar bättre, alla är gladare. 



Hennes arbetsplats har också lärt sig något och jobbar nu för att förbättra arbetsmiljön. När Johanna Nilsson börjar arbetsträna på akutvårds­avdelningen på Kalmar sjukhus i slutet av augusti kommer det att finnas mer erfaren personal på plats och en egen mentor ska stötta henne. 


Hon börjar på 25 procent och fortsätter stegvis att öka sin arbetstid under hösten. Den långsiktiga planen är fortfarande att bli en ”skitbra” sjuksköterska.