Birgitta Esping ligger till sängs i dag på sitt rum på Tunastrands äldreboende i Luleå. Hon berättar om hur det var tidigare i livet, när hon själv arbetade som sjuksköterska i 42 år. Hon tittar intresserat på när undersköterskan Ulrica Larsson plockar i läkemedelsskåpet på rummet. Ulrica jämför ordinationsbladet med läkemedlens namn på apodospåsen. Hon har många års erfarenhet av att ha delegering för att ge de boende läkemedel och ser inga bekymmer med det.


— Jag är helt trygg. Jag känner alla som bor här väl och är uppmärksam på hur de mår olika dagar. Sjuksköterskan berättar om det är några ändringar av läkemedlen, säger hon.



Bakgrunden till att både undersköterskor, sjuksköterska och enhetschef känner att hanteringen är säker är ett tätt samarbete. Till att börja med mellan chefen och sjuksköterskan. Inom kommunens vård arbetar chefer och sjuksköterskor utifrån olika perspektiv och lagstiftning, där tänket mellan socialtjänst och sjukvård kan krocka. Sjuksköterskor som ansvarar för det medicinska känner press att delegera från chefer i socialtjänsten som vill kunna ge smidig och effektiv omsorg på boenden och i hemtjänsten.


— Det har jag inte upplevt här. Vi var båda 
med och startade boendet, och har varit noga med den medicinska säkerheten. Vi delegerar inte till nya innan de lärt känna de boende och sällan till extrapersonal, säger Lena Perttu, sjuksköterska.



Hon beskriver det mångåriga samarbetet mellan sig och enhetschefen Anne-Marie Jansson, som präglats av ömsesidig respekt. De diskuterar personen som ska få delegering och båda skriver under den. Anne-Marie Jansson beskriver Lena som en mycket noggrann person.


— Hon försäkrar sig om att de förstått uppgiften och tar den på allvar, så att delegeringen inte bara är ett papper. Tack vare henne har vi i dag ett väl genomarbetat sätt att ge delegering, säger Anne-Marie Jansson.


Lena Perttu har nu gått vidare till jobbet som Luleå kommuns mas, medicinskt ansvariga sjuksköterska. Tunastrands nya sjuksköterska sedan ett år, Jessica Forss, har också hunnit lära känna både personal och de boende väl.


Alla avvikelser om läkemedel granskas, sjuksköterskan och chefen försöker spåra orsaken bakom och diskutera den i gruppen. Oftast är det glömda doser för att den boende somnat, men det har hänt att de behövt ifrågasätta en delegering.


Undersköterskan Ulrica Larsson har hört att delegering snart blir tillåtet på sjukhus också. Efter 17 år i yrket lockar det med utveckling.


— Men jag vill hellre stanna här och få utökad delegering. Det skulle nog gå bra. Annars är jag mycket intresserad av såromläggning också.



Tunastrand är ett föredöme vad gäller delegeringar. Sjuksköterskan känner alla i personalen och vet vad de kan, alla måste klara utbildningen och riktlinjer både finns och följs. Så ser det inte ut överallt.


I kommunernas hemsjukvård är delegering till undersköterskor och hemtjänstpersonal utbredd och ofta satt i system, trots att regelboken säger tvärtom: att det bara får ske som undantag.


I Göteborg tycker de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna, masarna, att det delegeras för mycket och att hemtjänstpersonalen långt ifrån alltid har tillräcklig erfarenhet och kompetens för att hantera läkemedel. Personalomsättningen är också stor och språksvårigheter är ibland ett hinder för att förstå läkemedelskursen och ordinationerna.


— Delegering är mer regel än undantag. Därför har vi just gjort en kartläggning av hur många delegeringsbeslut varje sjuksköterska tagit. Den visar stora skillnader på olika håll i staden, som nu ska analyseras. Delegering får inte användas för att lösa brist på personal eller av ekonomiska orsaker. Ändå pressas sjuksköterskor att delegera för att lösa personalbristen. De står med ett jättedilemma, säger Elisabeth Axelsson, mas på Norra Hisingen i Göteborg.



Masarna i Göteborg har valt en egen utbildning till personalen, där både mas och sjuksköterskor utbildar om lagar, sjukdomar och läkemedel. Deras riktlinje för delegering ställer också redan nu hårda krav för delegering. 


Socialstyrelsens nya läkemedelsföreskrift har blivit omdiskuterad för att den slopar delegeringsförbudet på akutsjukhusen. Mas-föreningen har ifrågasatt att myndigheten, trots kunskap om situationen i kommunerna, lättar på delegeringsförbudet i slutenvård.


Men däremot ser masarna positivt på den skärpning föreskriften innebär för delegering i kommunerna. Det krävs från årsskiftet ”dokumenterad kunskap” hos den som får delegering.


— Den trycker på att utbildning krävs. Vi sjuksköterskor får mer stöd för att säga nej för personal som inte klarar utbildningen. Vi har nu föreskriften bakom oss, säger Kerstin Carlsson, ordförande i Riksföreningen för medicinskt ansvariga sjuksköterskor.



Föreningen ser också en förbättring i att ansvaret för delegeringarna ska delas mellan verksamhetschefen och sjuksköterskan från årsskiftet. I dag menar mas-föreningen att sjuksköterskor i kommunerna pressas till att delegera av tidsbrist och chefer, vars mål det är att få hemtjänsten att fungera så effektivt som möjligt, ibland är otillräckligt insatta i riskerna med läkemedel.


Masarna ser att det nu krävs ett intensivt arbete i kommunerna under året för att arbeta fram tydliga riktlinjer och utbilda all personal.


— Delegering ska ske minimalt. Det kan föreskriften hjälpa till med. Nästa fråga är hur vi ska lösa arbetssituationen för de sjuksköterskor som inte längre kan delegera lika mycket. Men det får vi lösa, säger hon.