Den nedsövda pojken på operationsbordet är i goda händer. Ortopeden och överläkaren Eva Pontén är väl förberedd, hon vet exakt hur hon ska göra för att åtgärda det missbildade bäckenet. Hon har faktiskt hållit det i sina händer, vridit och vänt på bäckenet för att hitta den bästa lösningen.


I flera månader var patientfallet en svår nöt att knäcka. Röntgenbilderna visade tydligt att den lilla pojken var i behov av en operation. En missbildning fick lårbenshuvudet att långsamt glida ur led, vilket med tiden skulle leda till smärta och svårigheter att gå.


Det fanns flera operationsalternativ, men inget var fullt tillfredsställande. Vad Eva Pontén än bestämde sig för skulle det bli tekniskt svårt att utföra och kunde innebära fortsatta problem för pojken.


Men en dag öppnades nya möjligheter. En kollega på barnradiologen ringde och undrade om det kunde vara av intresse att få en fullskalig 3D-utskrift från ett verkligt patientfall. Eva Pontén behövde inte tänka länge, pojken var ett givet val.


En ny och mer detaljerad datortomografi genomfördes. Informationen skickades till Södertälje sjukhus, där ett av Stockholms läns landstings fyra innovationskontor finns, med särskild inriktning på 3D-printing.


Maskinen jobbade i 37 timmar innan den verklighetstrogna modellen var färdig. Så fort Eva Pontén fick den i sina händer började hon planera operationen.


— Tack vare modellen blev det lättare att åstadkomma det jag ville. Utan den hade jag nog inte kommit på att det var optimalt att lägga patienten helt på sidan för att komma åt på bästa sätt. Operationen blev både säkrare och gick snabbare, det är alltså en vinst för såväl sjukhuset som personalen och patienten, säger Eva Pontén.



Under lång tid har 3D-bilder på skärm använts för att planera vård och informera patienter. Problemet är att alla ser olika saker eftersom våra hjärnor behöver tolka informationen i bilden, som mått och vinklar. Där är utskrivna modeller överlägsna, för alla ser samma sak och kan dessutom koppla på ytterligare ett sinne: känseln. Det ger en bättre förståelse för hur det ser ut i kroppen och varför ett visst ingrepp är nödvändigt. 


Förbättrad vårdplanering och möjligheten att få verklighetstroget utbildningsmaterial är två av flera potentiella användningsområden för dagens avancerade 3D-skrivare, som spås få en viktig roll inom framtidens sjukvård. 



Skrivaren på Södertälje sjukhus rattas av innovationskoordinatorn Peter Rodmalm, som har cirka 30 års erfarenhet av bland annat processteknik och it, huvudsakligen från läkemedelsbolaget Astra Zeneca. 
I dagsläget är det en ren testverksamhet med syfte att undersöka möjligheten till ett framtida 3D-labb i Stockholm, som servar vården med allt från anatomiska modeller till patientanpassade produkter och implantat.


Peter Rodmalms arbetsrum är fullt med utskrivna plastmodeller av alla möjliga slag, de allra flesta är organavbildningar som nyfikna kliniker inom landstinget beställt. Han håller upp en av de första utskrifterna, ett böjt plaströr som inte ser så imponerande ut. I själva verket är det en individanpassad adapter till en patients trakealkanyl som minskar risken för skavsår på halsen.


— Min huvudsakliga uppgift är att säga ja till allt och försöka sporra personalen till att komma med idéer, stora som små. Vi kan i stort sett skriva ut vilka objekt som helst. Men idéerna måste komma från människor, det är där vår största utmaning ligger, säger Peter Rodmalm.



Utöver att befolkningen blir äldre och fler är multisjuka ställs stora krav på vården vad gäller delaktighet och tillgång till snabb och användar­anpassad information.


Som innovationskoordinator är det viktigt att vara med och skapa förutsättningar för att vårdpersonalen ska känna att deras idéer efterfrågas, oavsett om det gäller en produkt eller ett nytt arbetssätt. Tanken är att alla i grunden är kreativa, men mycket behöver göras för att den kraften ska kunna släppas fri.



Det finns flera exempel där personal gjort hela resan från idé — via 3D-utskrivna prototyper — till produkter på medicinteknikmarknaden. Peter Rodmalm visar ett av de senaste projekten. Det är ett nytt kranblock, en anordning som används när en patient är i behov av flera dropp samtidigt. Marie Eivarsson, specialistsjuksköterska på Södersjukhuset, står bakom idén som föddes efter en avvikelse där en infusion gick för fort.


— Redan tidigare hade jag irriterat mig på att kranblocken var ganska rangliga och innebar mycket skruvande. Med avvikelsen började jag tänka mer på saken. Jag undersökte om det fanns några alternativ på marknaden. När jag inte hittade några började jag skissa på egen hand. Sen tog jag hjälp av innovationskontoret, säger Marie Eivarsson.


Efter bara några dagar var en del av kranblocket utskrivet, som hon kunde klämma och känna på. Det gav en häftig känsla som triggade kreativiteten. En del justeringar har gjorts under resans gång, men i stort sett är slutresultatet så som Marie Eivarsson föreställde sig det. 


— Det är roligt om den kommer ut i vården och kommer till nytta för patientsäkerheten och för medarbetarna, säger hon.



Forskare räknar med att det inom en snar framtid ska bli möjligt med utskrifter av funge­rande organ. Experiment med så kallade 3D-bioskrivare pågår på flera håll i världen. Hittills har bland annat brosk, näsor, öron och njurar printats med hyfsat resultat. Det görs genom att skrivaren skapar en form av byggställningar av nanocellulosa och andra kroppskompatibla biopolymerer som sedan fylls med odlade mänskliga stamceller. 


När det gäller klinisk nytta ligger det närmare till hands med utskrivna proteser och titanstänger för att laga benbrott — helt och hållet anpassade efter varje patient. Sådana används redan i dag på vissa håll i världen. 


Men det lär dröja innan svenska sjukhus börjar tillverka skräddarsydda implantat för den dagliga vården. Dels för att den typen av skrivare är betydligt dyrare, dels för att så fort något ska in i kroppen behöver många kriterier uppfyllas. EU har precis beslutat om ett ännu tuffare regelverk för tillverkning av medicinteknik.


— Det skulle kunna vara värt den kostnaden och arbetsinsatsen, vi får se vart utvecklingen tar oss, säger Peter Rodmalm. 


När det gäller andra typer av specialanpassade produkter tror han att möjligheterna är betydligt större.