Vid hälsocentralen i Övertorneå är det lite omvända världen. Sjuksköterskor utför avancerade kliniska bedömningar, läkare tar fram svabben om golvet behöver torkas och personalen går ut på byn och frågar invånarna vad de önskar sig av vården. När tio medarbetare besökt skolan, järnhandeln och mataffären vet de besked.


Verksamhetschefen, Elisabeth Eero, är sjuksköterska och säger att det är i glesbygden som framtidens primärvård finns. Kanske är det den framåtandan som gör att hälsocentralen varken har brist på läkare eller sjuksköterskor.


— Demografin här uppe är en utgångspunkt för utveckling. Patienterna måste ha rätt att träffa läkare på distans och det utmanar oss att bli ledande på e-hälsa. Dessutom kan pappersindustrins framtid ligga i en ökad försäljning av inkontinensskydd till de gamla, säger hon rappt.



I Övertorneå, alldeles intill den finska gränsen, bor omkring 4 500 invånare och mitt i byn ligger hälsocentralen. Nästan som ett litet sjukhus med drygt 40 medarbetare, en akutmottagning, ambulans, primärvårdsmottagning och en avdelning för sju patienter.


Av dem som bor i Övertorneå är 30 procent över 65 år. Om 15 år kommer 60 procent att ha passerat dagens pensionsålder. 



Elisabeth Eero ser demografin som en positiv utmaning och vill skapa en affärsidé av den åldrande befolkningen. Hon ser den som en värdefull råvara som ska tas till vara på bästa sätt. Eftersom hon är ”gränsgångare” hämtar hon en del av sina idéer från grannlandet Finland. Det gäller samarbetet mellan sjukvård och socialtjänst och det gäller digitaliseringen — som är nödvändig för att vården ska vara tillgänglig för alla.


— För våra äldre patienter är det positivt att möta läkare och sjuksköterskor på distans. Yngre tycker det är kul att komma ut på byn där de kan passa på att shoppa. Men äldre kanske måste samåka i en taxi som kör runt halva Norrbotten — och inte kan de njuta av shopping eller promenader heller, säger läkaren Jari Havela. 


Vi träffar Mari Huhtanen och Maria Rännare, som båda har titeln avancerad klinisk sjuksköterska. För att få den har de studerat vid Nordiska högskolan i finska Wasa i tre år, på halvfart och distans. Sedan tidigare är de också specialistutbildade i ambulanssjukvård. Innan de tillträdde sina nya tjänster kom Elisabeth Eero överens med ledningen om att 40 000 kronor i ingångslön skulle gälla.


Att få dem att hålla ord visade sig kräva en kamp de inte hade räknat med.



Avancerade kliniska sjuksköterskor, AKS, behövs på hälsocentralen i Övertorneå. Via 1177 eller uppringningssystemet Call me, tar de emot patienter med diffusa, svårbedömda symtom. Den som kommer med akut bröstsmärta får förstås träffa läkare direkt, men fler patienter än vad läkarna hinner med behöver få sina åkommor bedömda. Mari Huhtanen och Maria Rännare tar emot patienter i alla åldrar och besöken är både planerade och oplanerade.


— Jag gillar att vår utbildning har lett till nya professionella utmaningar, gillar patientmötet och känslan av att kunna hjälpa. Jag ser patienten som en del i ett teamarbete där vi tillsammans försöker lösa problem, säger Mari Huhtanen.



En vanlig dag på arbetet kan innebära man född -59 med diffus värk i armar, axlar och rygg, kvinna född -70 med yrsel, man född -36 med värk i benen, kvinna född -68 med ett blodtryck i obalans och man född -49 med långvarig hosta. En del har akuta symtom andra är uppföljningar, både egna och läkarnas. Men sjuksköterskorna har inte förskrivningsrätt och känner de sig osäkra i sina bedömningar kan de alltid rådfråga en läkare. 


Just den här dagen träffar Maria Rännare Arthur Anundi, född -42. Han har en svullnad i benen som inte går ner ens på natten. Stödstrumporna hjälper inte längre och nu har han svårt att få på strumpor och skor. Maria studerar läkemedelslistan och provsvar från tidigare undersökningar. Ekg har tagits och hon har lyssnat på lungorna för att utesluta hjärtsvikt. Arthur är inte andfådd – det är bra. Planen är vätskedrivande tabletter och ett återbesök om två veckor för fler prover, lungröntgen och träff med läkare.


— Du kommer att få urindrivande tabletter och om du ska sitta i en bil är det bra om du väntar med att ta dem tills du är framme, säger Maria Rännare.


De båda turas om. När den ena arbetar som avancerad klinisk sjuksköterska är den andra enhetschef för hälsocentralens mottagning. Det känns naturligt. Båda har varit enhetschefer tidigare, dessutom ingick ledarskap i utbildningen inom klinisk bedömning. De tycker om att dela på ledarskapet. Säger att de kompletterar varandra; den ena är kommunikativ, den andra älskar tabeller och fakta. 



Hur blev det då med den utlovade ingångslönen? Avancerad klinisk sjuksköterska är en ny, lite svårplacerad, yrkeskategori. Det har hänt någon gång att en patient har undrat varför en sjuksköterska, och inte en läkare, ringer upp. Men för det mesta möts de av ett enkelt konstaterande: ”Jaha, jag trodde att jag skulle träffa en läkare”.


Det har också hänt att läkare ställt sig lite undrande inför att sjuksköterskor gör kliniska bedömningar. Jari Havela är inte en av dem. Han är glad om sjuksköterskorna kliver in på hans ”revir”.


Mari Huhtanen och Maria Rännare var färdigutbildade hösten 2015. Men det skulle dröja nästan ett halvår innan de kunde börja som avancerade kliniska sjuksköterskor. Verksamhetschefen hade lovat en löneökning på 10 000 kronor i månaden, vilket skulle innebära omkring 42 000 kronor. Ledningen hade sagt ja, men när det var dags att lönesätta sänkte de lönerna med några tusenlappar och sjuksköterskorna sa nej tack. Då erbjöds de löneökning i form av lönetillägg och svarade ”aldrig i livet”.


Elisabeth Eero åkte fram och tillbaka som en skottspole för att förhandla. För henne var det en hederssak. Hon hade lovat sjuksköterskorna minst 40 000 i månadslön och det löftet hade hon för avsikt att hålla. 


— Det är första gången jag har varit med om en löneförhandling om att gå ner i lön. Ledningen ville jämföra oss med vidareutbildade sjuksköterskor och det kunde vi inte finna oss i. Vi är något av pionjärer så det gäller ju inte bara oss, utan alla som utbildar sig till avancerad klinisk sjuksköterska, säger Maria Rännare.



De bedömer, ordinerar prover, signerar, åtgärdar och lägger behandlingsplaner. De anser sig vara värda den lön de till slut fick. Lönen känns som en bekräftelse på att de är uppskattade. Men det viktigaste med utbildningen, det säger båda två, är att få använda sin kompetens fullt ut. För verksamheten innebär de avancerade kliniska sjuksköterskorna både bättre effektivitet och ökad teamkänsla. Yrkesstoltheten skapar god stämning.


Och Norrbotten satsar på sin primärvård. Det är nödvändigt i ett län med knappt 250 000 invånare på en yta som utgör 25 procent av hela Sverige.


— Glesbygden och demografin tvingar oss till nytänkande. Vi är bra på att sätta patienten i centrum. Det är kunden, våra patienter, som bestämmer om vi överlever eller inte. Därför måste vi fråga befolkningen: ”Vad har ni för behov?”, säger Elisabeth Eero.

 

Läs också:
Toppbetyg – sjuksköterskor driver vårdcentral.
Vårdfokus nr 11/16