Sista tiden innan psykologen Per Isdal gick in i väggen började han känna avsky och förakt för sina klienter. Han hade i många år arbetat med män med våldsproblematik och det gick så långt att han började önska livet ur patienterna. Då skulle de åtminstone inte kunna begå nya övergrepp.


Att varje dag möta lidande, våld, smärta eller ångest sliter på den som har till yrke att hjälpa andra människor. I sin bok resonerar Per Isdal kring vad arbetet gör med människor i vårdande yrken, vad man kan göra åt det samt presenterar konkreta strategier för att förebygga och bearbeta de belastningar som uppstår. 


Per Isdal kunde så småningom återgå till sitt arbete. Hans huvudbudskap är att vårdande människor måste ta sig själva på allvar, stanna upp och känna efter — hur har jag det? Att erkänna att vi arbetar i ett riskyrke är det viktigaste vi kan göra, skriver han.