Den förra roboten hette Ebbe bland kollegerna. Den nya är mer avancerad och grävde ett djupt hål i klinikens budget. Kanske är det anledningen till att ingen har vågat ge den ett avslappnat namn än. Den har kvar sitt produktnamn, efter ett känt konstnärsgeni: da Vinci.

Andrea Martinez. VF 1-18
Trots sitt stora teknikintresse är omvårdnaden fortfarande viktigast för Andrea Martinez. Foto: Peter Holgersson

Andrea Martinez är förtjust i roboten som står där med alla armar täckta i steril drapering. Den är rörligare än en människa eftersom armarna har fler leder, dessutom arbetar den alltid med stadig hand, eller egentligen stadig nypa.

Men respekten för roboten är inte överdriven. Visst finns förhoppningar om bättre och snabbare operationsresultat. Men för det krävs en skicklig kirurg och en förste assistent bakom spakarna.

Där kommer Andrea Martinez in. Hon är förste assistent på laparoskopiska operationer med robot. Hon är en av de första operationssjuksköterskorna i landet som tagit det banbrytande klivet, även om hon själv helst framhåller hela teamets betydelse för kirurgin.

Det väser lite när koldioxiden blåser upp buken inför operationen. De inre organen friläggs och blir lättare att komma åt. Patienten ska få livmodern bortopererad, och förhoppningen är att hon tack vare den robotassisterade kirurgin känner sig återställd snabbt, vilket svensk forskning tyder på.

Ett så kallat spjut används för att göra titt­hålen i vävnaden. När det ska ut gäller det att vara försiktig och hålla undan för tunntarmen som kan komma i vägen. Robotarmarna dockas på plats till portarna på buken, som förs ner genom porten. Andrea Martinez sätter fast diatermikabeln så att kirurgen kan skära i vävnaden med den och täppa till blödande kärl.

Som operationssjuksköterska ligger hon helst steget före och planerar vilka instrument som kommer att behövas.

Hon står ensam sterilklädd vid patienten och lyssnar på kirurgens kommandon. Samtidigt håller hon ögonen på portarna in i patientens buk.

— Huden runt porten ska helst vara avslappnad och inte för spänd. Jag är lika fokuserad på patienten och omvårdnaden som tidigare, säger hon.

Andrea Martinez har den internationella titeln Registered nurse first assistant, efter kurser både i Frankrike och Danmark, och har hittat sin subspecialitet som operationssjuksköterska.

Allt började med att hon för två år sedan fick robotkirurgi av tjock- och ändtarmar som sitt ansvarsområde. Hon deltog när handböcker och containrar uppdaterades; i containrarna ligger gallren med de sterila instrumenten.

Det ledde till att hon och en av överläkarna, professor Olov Hallböök, lärde känna varandra. Han kom att bli en av nyckelpersonerna för hennes karriärsprång, liksom hennes vård­enhetschef.

Den nya roboten var på väg och Andrea Martinez satt på lediga stunder och tränade i ett internetprogram från företaget.

— Jag ville lära mig mer och mer, och började googla och utforska vilka utbildningar som fanns. Jag har alltid varit intresserad av hur högteknologi kan förbättra för patienterna.

Hon hittade utbildningen till förste assistent i Danmark, och upptäckte att en svensk operationssjuksköterska, Linda Söderkvist, redan gått utbildningen och fått titeln. Andrea Martinez åkte till Stockholm för att hospitera hos henne i två dagar.

Vårdenhetschefen fångade upp Andreas nya idéer om hur rollen även skulle kunna införas i Linköping och gav grönt ljus till utbildningen. Regionen betalade en viss del och Olov Hallböök hjälpte henne att få loss ytterligare ett ekonomiskt bidrag, liksom operationssjuksköterskornas riksförening.

Innan utbildningen började följde hon med en grupp kirurger på en kurs i så kallad våtlab i franska Strasbourg. De tränade genom att placera portar på en avliden gris. Hon lärde sig ansvara för att de fyra robotarmarna inte krockar på utsidan av buken under operationen. Om det händer blinkar robotens gula lampa.

— Kirurgen ser bara insidan av buken på sin skärm, och där märks inte vad som händer på utsidan.

Kirurgen sitter en bit bort, innesluten i en modul och är koncentrerad på den tredimensionella bilden som ger en känsla av att vara inne i buken. Kirurgen styr armarna med en joystick och fotpedaler. Andrea Martinez följer varje grepp på en egen skärm.

De är båda tränade att kunna avbryta titthåls­kirurgin vid en blödning. Det är ovanligt, men då måste instrument och portar ut ur buken, som sedan öppnas med ett stort medellinjesnitt. Det är ovanligt, men de måste vara beredda.

Hemma igen gick Andrea Martinez till kliniskt övningscentrum och på kvällarna satt hon hemma och kämpade vidare med en lånad Black box, ett slags träningslåda för laparoskopiska instrument.

— Jag lärde mig lägga pärlplatta med instrumenten. Jag ville vara väl förberedd, inte sämre än någon annan under utbildningen. En annan övning för precision var att jag sydde med två nålförare i en "buk". Men i mitt arbete syr jag endast ihop huden från utsidan, jag är ju inte kirurg.

Däremot sätter hon portarna i början av operationen på sin sida av buken, med hjälp av spjutet, medan kirurgen filmar inifrån genom att rikta optiken dit.

— Självklart var det nervöst i början. Men jag lärde mig mina trix. Ett är faktiskt att jag behöver stå på en pall.

I dag arbetar Andrea Martinez både inom kolorektal och gynekologisk kirurgi. Hon ersätter en läkare som annars skulle vara assistent. Bara det är en vinst för klinikerna eftersom läkaren frigörs till andra operationer eller för att själv träna på mer avancerade kirurgiska uppgifter under handledning.

Men allt är inte frid och fröjd för Andrea Martinez, för även Linköpings universitetssjukhus är drabbat av den långvariga bristen på operationssjuksköterskor. Så vid en hel del operationer agerar hon både förste assistent och operationssjuksköterska — samtidigt.

Det låter som om sjukhuset också har dragit en vinstlott. Har du fått en rejäl löneökning sedan du blev förste assistent?
— Det vet jag inte eftersom jag inte har löneförhandlat för i år än. Men det är klart att jag hoppas att mina ansträngningar ska märkas lite i lönekuvertet, så är det ju.


UTBILDNINGEN
...till Registered nurse first assistant, RNFA, ges på Minimal invasiv utvecklingscenter vid Ålborgs universitetssjukhus i Danmark.
www.miuc.dk