Som ny astma- och kolsjuksköterska på Capio vårdcentral i Henån på Orust för två år sedan kavlade Eva Liljeqvist upp ärmarna. Hon ville att vårdcentralens mottagning skulle erbjuda bättre vård till patienter med kol, kroniskt obstruktiv lungsjukdom. De började arbeta i ett interprofessionellt team, som satsade på att bygga upp patienternas kunskap och förmåga till egenvård.


— Det blev en bekräftelse på att vi har lyckats när ambulanspersonalen berättade att de förut fick köra in någon patient med kol-exacerbation varje dag till sjukhuset — nu var det knappt en i veckan, säger hon.


Kol-exacerbation betyder en akut försämring med symtom som ökad andfåddhet, mer hosta och slem.


Eva Liljeqvist arbetar tillsammans med fysioterapeut, arbetsterapeut och kurator i ett team och stämmer av med läkare varje vecka.


— Patienten får hjälp av den som är mest kompetent inom ett område. Det kan gälla att öka den fysiska aktiviteten, uppmuntra motståndsandning, lära ut hostteknik eller hur man bäst inhalerar ett visst läkemedel.



Nu har teamet tagit fram en utbildningsfilm för personal i kommunens hemsjukvård, hemtjänst och ambulansen. Eva Liljeqvist vill sprida kunskap från den specialiserade astma- och kolmottagningen till de svårast sjuka som inte orkar komma till vårdcentralen.


— Jag vill skapa en gränslös vård med samarbete. Genom att utbilda hemsjukvård, hemtjänst och ambulansen kan vi ofta ge rätt vård hemma i stället för att patienten ska behöva åka in till sjukhus.


På vårdcentralen får patienten möjlighet att träffa teamet. I början genomförs undersökningar för att bestämma lungornas funktion och ställa diagnos. Fysioterapeuten gör ett gångtest, en dyspnéskattning och utformar ett lämpligt träningsprogram. Arbetsterapeuten hjälper till med att anpassa i hemmet. Kuratorn kan ge stöd, då sjukdomen ofta är förknippad med rädsla och ångest.



En av Eva Liljeqvists viktigaste uppgifter som specialistsjuksköterska i teamet är att hjälpa patienten att få maximal nytta av sina inhalations­läkemedel.


— Långt ifrån alla patienter har rätt teknik för sin inhalation. Det är en djungel. Jag följer upp så att de lär sig. Vissa har inte tillräcklig andnings­kapacitet för att få ner sitt läkemedel i luftvägarna på rätt sätt.


Svårt sjuka som får hjälp av en anhörig, hemtjänstpersonal eller av hemsjukvården behöver ofta använda aerosolspray i stället för pulverform av inhalationen. Eva Liljeqvist menar att aerosol med fördel ges med hjälp av en så kallad spacer.



— Så mycket som möjligt av läkemedlet ska ner i lungorna. Innan det tas bör patienten ha andats mot ett motstånd. Då blåser man upp lungballongen, som jag brukar säga för att förklara.


Att andas mot motstånd öppnar lungblåsorna, det går att göra med hjälpmedel som andningspipor eller ba-tub (bronchitis aid tube).


— Eller med de egna läpparna som om man spelade trumpet. När de små luftvägarna öppnas på det viset så börjar man hosta och kan få loss slemmet.


Hon berättar ivrigt om hostteknik, att huffa, och att dricka varmt — allt för att få loss slem.


— När vi hjälpt patienten att kunna ta ansvar för sin egen vård, och tittat på helheten av vad som är just den patientens behov, har det gett fantastiska resultat.



Eva Liljeqvist poängterar att de inte uppfunnit något nytt, utan fått goda resultat av att arbeta utifrån Socialstyrelsens riktlinjer, som till exempel att prioritera motståndsandning, interprofessionell samverkan, kolskola och fysisk aktivitet. 


De använder Riksförbundet Hjärtlungs kolskola för patienterna, och för omvårdnad får de vägledning av astma- och kolsjuksköterskan Claire Johnsons bok Egenvårdsråd vid kol.


Fysioterapeuten Robert Häger vägleder patienterna till fysisk aktivitet på rätt nivå.


— Det är allt från långpromenader till att parkera bilen längst bort på parkeringsplatsen här utanför, eller att stå hemma och köra rullatorn över en mattkant för att träna inför att gå på ett barnbarns dop, säger Eva Liljeqvist.


Hon har föreläst på ASTA-dagarna i Karlstad, utbildat andra astma- och kolsjuksköterskor och ambulanspersonal, samt tagit emot studiebesök. Nu ska hon dela med sig av sina erfarenheter av omvårdnad kring patienter med kol på Högskolan i väst.


— Det här sättet att förbättra vården kan alla göra. Vi har tagit en patient i taget och satt i gång. Man får aldrig tiden om man tänker att man ska ta tag i alla patienter samtidigt.