"Patienten förmodad avliden inom fem år.” Läkar­intyget till Försäkringskassan skickades av misstag hem till Pamela Andersson som då, 2012, nyligen hade opererats för en hjärntumör. Trots det iskalla, förkrossande beskedet, trots de plågsamma biverkningarna av strålning och cellgifter, gav hon aldrig upp. Boken handlar mycket om hennes tro på träning och positivt tänkande, författaren har hela tiden betraktat kampen mot cancern som ett krig, eller en match. Som gammal handbollsspelare har hon förmodligen lättare att ge sig ut i joggingspåret trots att hela kroppen värker av cellgifterna, än den cancerdrabbade som inte är van att träna.


Men oavsett om tumörens mirakulösa försvinnande berodde på träningen och Anderssons jävlar anamma, eller för att hon helt enkelt hade tur med behandlingseffekten, är hennes viljestyrka imponerande.