I ett person­centrerat förhållningssätt till personer med demens är det viktigt att kunna tolka utmanande beteenden som kommunikation. Kvinnan på demensboendet som stör omgivningen genom sitt ständiga ropande kanske vill tala om att hon behöver mer uppmärksamhet. Ett sätt att bryta beteendet kan vara att ge patienten positiv uppmärksamhet — även när hon inte ropar.


Att ge personcentrerad omvårdnad innebär mer än att vara snäll och välmenande, det krävs också en medveten hållning hos vårdpersonal och — inte minst — ledning. Men det behöver varken vara särskilt resurskrävande eller svårt, anser författaren Anne Marie Mork Rokstad, sjuksköterska och doktor vid Oslo universitet.


Däremot krävs yrkeskunskaper, i detta fall om demens, och insikt i ens egna attityder och reaktionsmönster.


I boken varvas teoretiska diskussioner om personcentrerad omvårdnad med berättelser från demenssjukas vardag, och olika vårdsituationer.