Vilka är de stora problemen i dag när det gäller behandling av barn med övervikt och fetma?

— De senaste åren har vi genom kvalitetsregistret Boris sett en tydlig tendens till försämrade behandlingsresultat. Vi ser också att blodtryck och blodsocker kontrolleras mer sällan. Det styrker att de försämrade resultaten beror på resursbrister i vården. Det kan handla om att man försöker behandla fler och fler barn med samma resurser. Ett annat stort problem är att vården är ojämlik. Det är stora skillnader mellan vården i olika regioner. Ofta ges vården för sent när det gått för långt och med för låg intensitet. 



Vad är viktigast för att åstadkomma resultat?

— Forskning visar att ju tidigare barnen får hjälp med sin övervikt desto större är chansen till goda resultat. En studie där vi tittade på vilka faktorer som spelar in visade att förändringarna var störst bland de yngre barnen och att behandlingen bör pågå under lång tid, allra helst till vuxen ålder.



Vad är nyckeln till framgångsrik behandling?

— När det gäller övervikt och fetma hos barn finns det ingen mirakelmetod. Det handlar om att äta mindre och röra sig mer och det här vet alla redan. Men vi måste kunna visa att det går att nå resultat på det sättet. Vi behöver ge stöd i att genomföra förändringarna och inte minst att fullfölja dem. Det är därför täta uppföljningar är så viktigt. Södertäljemodellen, som nu används på flera håll inom Stockholms läns landsting, är ett exempel på en modell som gett bra resultat.



Hur ska man komma åt de stora skillnaderna mellan olika områden i Sverige?

— Det krävs insatser i socioekonomiskt utsatta områden där vi kan se att det är vanligare med övervikt och fetma bland barn. Studier som vi har gjort visar att om barn i dessa områden får behandling så har de samma möjligheter till förändring som de barn som kommer från mer gynnade områden.



Vad skulle du önska när det gäller vården av barn med övervikt och fetma framöver?

— Det behövs mer resurser så att barnmottagningarna kan lägga tid på det här. Barnen måste komma i behandling tidigare och följas upp med täta besök länge för att nå resultat. Ska vi lyckas måste det få ta tid. Vi behöver också ett nationellt vårdprogram. Det är jättekonstigt att det inte finns och skapar en stor frustration. Att varje landsting och region ska ta fram egna vårdprogram är kostsamt och bidrar till att vården blir ojämlik. Svensk Barnfetmaförening har påbörjat ett arbete med att ta fram de olika delar som behöver ingå i ett nationellt vårdprogram.