Den pedagogiska författaren, senior professor i ortopedi, tar det från början — när vi var maskar och inte hade några ben. Däremot hade vi en ryggsträng som skulle komma att utvecklas till skelett.


Berättelsen går via osteoporos, vikten av fysisk aktivitet och forskning korrumperad av läkemedelsindustrin, till frågan om hur lång tid det tar för en fraktur att läka. Vi får veta att rörben som inte omges av muskler har svårt att läka och att receptfria antiinflammatoriska läkemedel motverkar benbildning vilket förhindrar läkning av till exempel krosskador i bäckenet. Och så får vi veta att Karl XII, under en spaningstur inför slaget vid Poltava, fick en kula i foten. Det gick illa både för foten och slaget.


Illa gick det också för friidrottsstjärnan Susanna Kallur som drabbades av en stressfaktur. Tunna frakturspringor med nybildning av ben som förmodligen är för svagt är förklaringen.