Det hade varit som något slags tabu. Att tala om vad man tjänar var inget man gjorde på operation 1, 2 och 8 på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Men när det för några år sedan infördes ett lönetillägg på 3 000 kronor i månaden för nyutbildade operations-, anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor visade det sig att nyanställda kunde ha samma lön, eller till och med 2 000 kronor mer, än sina erfarna handledare under introduktionen.


Den insikten kom att bli startskottet för de erfarna sjuksköterskornas löneupprop där de kräver 15 000 kronor mer i månaden. Ett upprop som gav eko ända upp på regeringsnivå.



Operationsavdelning 1, 2 och 8 ligger på fjärde våningen på Sahlgrenska i stadsdelen Guldheden i Göteborg. Här opereras patienter vid allt från cancer och stora trauman till levertransplantationer. På Operation 8 finns en alldeles ny hybrid- och interventionsverksamhet. Alla ingrepp ställer höga krav på teamets kompetens.


— Som specialistsjuksköterska behöver man ha tio års erfarenhet för att bli riktigt bra och behärska alla de olika situationer som kan uppstå, säger narkossjuksköterskan Louise Jonasson som arbetat på avdelningen i 17 år.


— Som narkossjuksköterska är själva sövningen bara en liten del. Vi håller patientens liv i våra händer och kompenserar för allt som inträffar under operationen. Samtidigt är vi en del av ett team där alla är lika viktiga, säger hon.


I dag står Louise Jonasson inne på sal tre. Det pyser och puttrar från olika apparater, sugar och drän. I bakgrunden hörs radions Lugna favoriter på låg volym. Den stora bukoperationen är inne på sin fjärde timme och kirurgteamet och operationssjuksköterskan Gunilla Zeidler arbetar koncentrerat. På andra sidan operationsduken har Louise Jonasson löst av sin kollega efter lunch. Patienten sover djupt, är väl smärtlindrad och både cirkulation och andning är stabil. Just som det är dags att avlägsna den plommonstora tumören ändras något i kirurgens röst.


Utan att han behöver säga mer förstår Louise Jonasson att det uppstått en blödning. En blick mot övervakningskurvan bekräftar att blodtrycket sjunker. Med ena handen höjer hon hastigheten på infusionspumpen noradrenalin och med den andra förbereder hon för en ny påse blod. Inom någon minut har patientens blodtryck stabiliserats.



När Louise Jonasson ska beskriva sin egen erfarenhet säger hon att den gett henne ögon i nacken. Hon kan se på kirurgens kroppsspråk och höra direkt om något inte stämmer Alla hjärtlarm hon sprungit på och trauman hon tagit emot bär hon med sig hela tiden. En mängd operationer och multisjuka patienter har spetsat hennes förmåga att läsa av olika situationer. Är det sugen som sörplar? Är det en blödning på gång?


Louise Jonasson och hennes kolleger säger att de trivs på jobbet och att avdelningen på det stora hela fungerar mycket bra. Samtidigt blir patienterna äldre och sjukare och arbetsbelastningen ökar. Tekniken utvecklas i rasande takt och operationerna är allt mer komplicerade. Som specialistsjuksköterska gäller det att hänga med i det höga tempot trots att det känns som löneutvecklingen går i snigelfart för dem som arbetat 10, 20 eller 30 år. 


Bland personalen finns en oro att erfarna ska söka sig till andra verksamheter för att få upp lönen. Som det ser ut i dag är det redan brist på operationssjuksköterskor. Narkossjuksköterskor finns det på avdelningen även om många är relativt nya fortfarande. Det är stor brist på iva-sjuksköterskor på sjukhuset vilket leder till stängda vårdplatser på iva, som i sin tur stoppar upp flödet till och från operationsavdelningarna. När det fattas specialistsjuksköterskor blir följden färre operationer och växande köer.



Områdeschefen Hans Lönroth vid SU Sahlgrenska skriver i ett mejl till Vårdfokus att sjukhuset har kapacitet för 28 000 operationer i år, men att det förväntade behovet är 34 000. Det innebär att sjukhuset måste hänvisa 6 000 operationer till andra sjukhus. 


Vårdfokus har tidigare rapporterat om inställda operationer i bland annat Västerås och Falun på grund av brist på sjuksköterskor. Många slutar på grund av missnöje med löneutvecklingen. 


I januari i år sa samtliga 14 iva-sjuksköterskor i Torsby upp sig för att de inte hade fått samma förmånliga lönetillägg som andra iva-sjuksköterskor i samma landsting. På Nya Karolinska utreds det om patienter med cancer har dött efter att operationer skjutits upp på grund av sjuksköterskebrist.


— Hans Lönroth nämnde i ett inslag på Västnytt nyligen att situationen på operation inte skulle vara någon fara för patientsäkerheten. Men går man till patient­säkerhets­berättelserna ser man att vårdskadorna ökar. Om jag skrev avvikelserapporter på allt jag borde skulle det bli kontraproduktivt, säger Louise Jonasson.



Oron över att avdelningen ska utarmas på erfarna kolleger fick anestesisjuksköterskorna att lyfta frågan till HR-avdelningen förra våren. De ville ha svar på hur sjukhuset såg på lönenivåerna, löne­utvecklingen och svårigheterna med att behålla kompetens över tid.


— För oss handlade det inte bara om enskilda personers löner utan om arbetsbelastning som ökar när kolleger slutar, om patientsäkerheten och allas vår välfärd, säger Louise Jonasson.


De fick med sig Vårdförbundets förtroende­valda och genom att ringa andra universitetssjukhus såg de att Västra Götalands­regio­nen låg bland de lägsta när det gällde lön till specialistsjuksköterskor. Arbetsgivaren höll med om att de var värda mer, men hänvisade till politikerna som sitter på pengarna.



I höstas bestämde sig Louise Jonasson och hennes kolleger för att gå vidare till politikerna. Nu anslöt också operations- och iva-sjuksköterskorna. På mindre en än vecka fick de in närmare 400 namnunderskrifter till sitt fyra sidor långa brev. Uppropet som avslutades med ett krav på 15 000 mer i månaden skickades till region­styrelsen. Socialminister Annika Strandhäll och ministern för högre utbildning och forskning Helene Hellmark Knutsson fick varsin kopia för kännedom.


Det ligger nära till hands att tro att de nyare specialistsjuksköterskorna känner sig utpekade och missunnade när deras erfarna kolleger driver sin lönekamp. För Jenny Myrgren, som arbetat ett och ett halvt år på avdelningen, är det tvärtom. Hon är fackligt förtroendevald och en av dem som varit med och författat brevet till politikerna.


— För mig handlar det lika mycket om att behålla mina erfarna kolleger som att få en garanti för min framtida löneutveckling, säger Jenny Myrgren.



Specialistsjuksköterskorna är medvetna om att de är eftertraktade på arbetsmarknaden. Varje månad får Louise Jonasson, Jenny Myrgren och Gunilla Zeidler mejl och sms från bemanningsföretag som suktar efter deras kompetens. De erbjuds 20 000 kronor mer i månaden för uppdrag som hyrsjuksköterskor. Än så länge har ingen av dem nappat.


— Jag skulle bli uttråkad direkt om jag började på en lugnare avdelning. Jag vill ha pulsen som jag får här och känna att jag utvecklas hela tiden, säger operationssjuksköterskan Gunilla Zeidler.



Nu har Louise Jonasson och hennes kolleger fått svar på sitt upprop. Först svarade Annika Strandhäll som hoppas att regeringens tidigare satsningar på bland annat fler utbildningsplatser ska underlätta för dem. Regionstyrelsen har uttryckt stor förståelse för deras frustration, men skjuter inte till mer pengar.


Områdeschefen Hans Lönroth uppger att han som enskild linjechef inte har förutsättningar att möta upp lönekrav på 15 000 kronor. Den typen av löneförhandlingar måste ske på central nivå mellan fack och arbetsgivar­representanter, skriver han.


— Så nu är vi tillbaka hos arbetsgivaren igen, men vi har inte gett upp. Vi har fått stöd från Mölndals sjukhus och Östra sjukhuset som också hör till Sahlgrenska. Vi kanske inte kan förändra hela Sverige, men vi kan gräva där vi står. Förhoppningsvis väcker det tankar hos fler, säger Louise Jonasson.