”Det låter väldigt bra att jobba i vårdpar. Men i praktiken innebar det att sjukskötersk­ans arbete blev lidande. Ofta ville man ju prioritera att patienten inte skulle ligga nedkissad. Sen fick man sitta ensam kvar i slutet på dagen och dokumentera”, säger Elisabeth Svedin, sjuksköterska på onkologavdelning 78 C vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.


För ett och ett halvt år sedan bröt de upp modellen med strikt parvård, där i princip allt som gjordes på avdelningen utfördes av sjuksköterskorna och undersköterskorna tillsammans. Det vill säga allt som hade med den basala omvårdnaden att göra; tvätta patienterna, hjälpa dem på toaletten och se till att de fick i sig den mat som serverades. 


Den specifika omvårdnaden, som smärtlindring, att ge cytostatika, planera för hemgång och dokumentera skötte sjuksköterskorna när de fick tid över. Eller när de andra redan hade gått hem.



Efter att ha tagit hjälp av en vårdutvecklare bestämde de sig för att återgå till den ordning som rådde för några decennier sedan, det vill säga att undersköterskorna i huvudsak skulle ansvara för den basala omvårdnaden medan sjuksköterskorna skulle fokusera på den specifika.


Alla var inte odelat positiva. En del sjuksköterskor var rädda att förlora kontrollen över patienterna. Somliga bland undersköterskorna befarade att sjuksköterskorna skulle stänga in sig på expeditionen eller i läkemedelsrummet och aldrig mer hjälpa en patient till toaletten.


Riktigt så har det inte blivit.


— Principen är att jag inte ska behöva lämna det jag håller på med för att hjälpa till med exempelvis patienternas hygien. Men självklart gör jag det när jag har tid och inte har några andra uppgifter som måste slutföras, säger Elisabeth Svedin.



I dag har undersköterskorna och sjuksköterskorna separata överlämningar, men på ronden går alltid både en sjuksköterska och undersköterska med.


— Det är inte så att det är två helt separata arbetsgrupper. Men undersköterskan har ibland uppgifter om patienten som sjuksköterskan kanske inte har full koll på, säger Marie Elmebring-Lindström, sjuksköterska och gruppchef. 



Elisabeth Svedin tycker att teamkänslan på avdelningen har stärkts.


— Avdelningen har blivit som ett helt team i stället för att alla jobbar två och två. I dag hinner vi ofta fika tillsammans. Det var inte så vanligt förr, säger hon.


Uppdelningen av arbetsuppgifterna kan inte ensamt förklara varför sjuksköterskorna har fått det mindre stressigt. I dag görs också onkologpatienter som kommer in akut i ordning på en annan enhet innan de förs över till vårdavdelningen. 


Men målet att minska övertiden har uppnåtts. När Vårdfokus ber om övertidssiffrorna får vi till svar att det inte finns några nya data att jämföra med. Sjuksköterskorna går numera hem i tid.