Barnmorskan Annika Wretsén får ta i ordentligt för att rumpan ska komma ut åt rätt håll. Hon trycker på så hårt att förlossningsläkaren Tove Wallström får spjärna emot med ena benet för att bordet inte ska fara i väg. Snart skymtas en blek bebisstjärt och Tove Wallström lösgör försiktigt benen som ligger uppsträckta mot magen. Med en hand på ryggen, två fingrar över nacken och den andra handen om barnets lår lyfter hon upp kroppen och sen ner för att lirka ut huvudet.

När personalen på Södersjukhusets förlossningsavdelning tränar de speciella handgreppen vid sätesbjudning använder de en verklighetstrogen dockbebis och ett kvinnobäcken i naturlig storlek. Simuleringsträningen är en viktig del i Stockholmssjukhusets målmedvetna arbete för att minska antalet onödiga kejsarsnitt. Att rutinmässigt utsätta kvinnor för en större bukoperation med potentiella risker både på kort och lång sikt känns inte rätt om det finns bättre alternativ.

— Det handlar inte om att få fler kvinnor att föda vaginalt för att vi gillar det, utan för att det många gånger är det säkraste både för mamman och barnet. Säkerheten kommer alltid först, säger Annika Wretsén.

För att minimera riskerna för barnet och mamman tillämpar sjukhuset en strikt selektering av dem som erbjuds att föda vaginalt. Förutom de rent medicinska kriterierna, som kvinnans bäckenmått och att barnet inte är för litet eller för stort, är kvinnans inställning avgörande.

— Motivation är A och O, att kvinnan själv vill föda vaginalt. Om hon inte känner sig trygg är det ingen idé att försöka och vi övertalar ingen. Men vi lägger mycket krut på att informera kvinnan och erbjuder alla vars vändningsförsök inte lyckats att föda vaginalt om de önskar. Sedan får de komma till mottagningen en till två gånger i veckan. Då får de ställa alla frågor och vi kan stötta dem under vägen. Jag har träffat flera som insisterat på kejsarsnitt, men som ändrat sig. Sedan har de varit mycket nöjda med att ha klarat av förlossningen, säger Tove Wallström.

Hon är en av fyra läkare som ingår i sjukhusets egna sätesjour som turas om att ha beredskap utöver de ordinarie jourläkarna. De kan kallas in vid behov. Det behövs inte alltid, men jouren är en viktig trygghet både för personal och födande.

Utöver jourlinjen finns ett särskilt sätesteam med erfarna barnmorskor. Tillsammans uppdaterar de riktlinjer, följer forskningsfältet och ansvarar för utbildning av personalen. Ett prioriterat område är att aktivt sprida information till mödravården.

— Det finns fortfarande barnmorskor och läkare inom mödravården som tror att alla säten ska förlösas med kejsarsnitt och berättar det för kvinnorna. Sedan kommer de gravida till oss och får annan information. Att ge samma budskap är viktigt för tryggheten, säger Tove Wallström.

I sätesteamet är de medvetna om att de går i frontlinjen för ett nytt arbetssätt och tar därför inga risker. Ett enda skadat barn skulle, förutom konsekvenserna för familjen, innebära att satsningen kanske måste avbrytas. Om förlossningen går för långsamt, eller något annat inträffar, bryter de för kejsarsnitt.

Efteråt samlas teamet för reflektion. Det är en viktig del i lärandet, menar
de. Alla fall följs noga och enligt sjukhusets egen journalgranskning har några barn haft låga apgarpoäng vid en minuts ålder (det kan hända även vid planerade kejsarsnitt). Låga poäng på den tiogradiga apgarskalan indikerar problem med barnets hälsa. Barnen har sedan hämtat sig och för kvinnan minskar frekvensen av bristningar, berättar Tove Wallström.

Annika Wretsén har arbetat som barnmorska i 40 år och var med på 70-och 80 talen när nästan alla barn i säte föddes vaginalt. Att pendeln nu slår tillbaka är något hon välkomnar.
— Många gravida tror att kejsarsnitt är lösningen på det mesta och att det ger kontroll över en oviss situation. Men vi som arbetar inom förlossningsvården ser riskerna och behöver hjälpa kvinnorna att bli trygga med att föda vaginalt, säger hon.


Södersjukhusets kriterier för vaginal sätesförlossning:

  • Kvinnan är motiverad och vill.
  • Spontan förlossningsstart.
  • Barnet väger mellan 2,5 och 4 kilo.
  • Goda bäckenmått.
  • Bra progress på förlossningen. Går den för långsamt bryter man för kejsarsnitt.


Risker för kvinnan vid kejsarsnitt:

  • Blodpropp.
  • Blödning.
  • Infektion i livmoder eller operationssår.
  • Livmodern kan spricka, uterusruptur, vid nästa graviditet.