Personcentrerad vård, som utgår från människan i stället för diagnosen, kan låta självklart och bra. Men vad innebär det mer konkret? Finns det vårdpersonal som inte försöker arbeta personcentrerat, och hur ser det i så fall ut?


Boken inleds med ett sorgligt vittnesmål från Hans-Inge Persson, vars fru Christina tillbringade sina sista månader på Skånes universitetssjukhus. Under den tiden träffade hon mer än 50 olika läkare, varav många inte ens läst hennes journal innan de träffades. Persson anklagar inte dem, men ifrågasätter att vården försöker ta efter industriella modeller för att bli effektiv, i stället för att utgå från människan.


Empati och samtal med öppna frågor är viktiga nycklar till personcentrerad vård. Den stund man lägger ner på att verkligen lyssna i det första patientsamtalet sparar mycket tid i det fortsatta arbetet, berättar en sjuksköterska i boken.