Författaren inleder med att slå fast att det här inte är någon motivationsbok — utan en sann historia. Hon berättar om en brutal gruppvåldtäkt och hur den har präglat hela hennes liv. Den fick henne att skydda sin kropp genom att göra den motbjudande och osynlig för mäns blickar och lust.


Vid 18 är hon 1,90 lång och väger 262 kilo och besöken i sjukvården är bara en i raden av förödmjukelser. Läkare som förmanar — trots att hon varken har diabetes eller för högt blodtryck — och sjuksköterskor som med illa dold avsmak tittar på vad vågen visar.


Till sist lämnar hon allt och alla och sjunker ner i destruktivitet. Som en magnet drar hon till sig andras likgiltighet, nedlåtande och elakhet. Det är först på sjukhuset, där hon är länge efter ett svårt benbrott, som hon inser att kärleken är något högst verkligt i hennes liv. Det blir en början till nya insikter.