I Göteborg har både barnmorskor och läkare under flera år arbetat aktivt för att minska användandet av oxytocin för att få i gång förlossningar. Det berättar Marianne Weichselbraun, barnmorska och vice ordförande i Barnmorskeförbundet.


Både internationellt och i Sverige har påskyndande av förlossningar kritiserats och diskuterats. Hösten 2016 publicerade Lancet en omtalad artikel som pekade på att förlossningsvården över hela världen har en tendens att göra ”too little, too late” och ”too much, too soon”, vilket i båda fallen kan leda till komplikationer hos mammor och barn.


En ny forskningsrapport från Världshälso­organisationen, WHO, där drygt 5 600 kvinnor från Nigeria och Uganda har ingått, visar att det är mer normalt att öppningsskedet tar längre tid än en centimeter i timmen, den tid som sedan länge ansetts vara etablerad kunskap. Det gäller både förstagångsföderskor och omföderskor — i alla fall fram till att kvinnan är öppen fem centimeter.


För de förstföderskor i studien som det gick allra långsammast för kunde det ta upp till sju timmar att gå från fyra till fem centimeter. 
Forskarna konstaterar att förlossningsvården bör fundera en extra gång innan ingrepp görs för att skynda på en förlossning, särskilt om kvinnan inte är öppen mer än fem centimeter. 


Att sätta in oxytocin hör till det som är omdiskuterat. Det är ett viktigt läkemedel eftersom en utdragen förlossning kan vara farligt, men det medför också många risker. För barnet är den största risken syrebrist, hos mamman finns en koppling till förlossningsbristningar.


Ett dilemma är att det inte råder enighet varken i Sverige eller internationellt kring hur värksvaghet ska bedömas, i vilket skede och i vilken dos oxytocin ska sättas in.



Marianne Weichselbraun och hennes kolleger i Göteborg har börjat fylla i en checklista, utöver den vanliga dokumentationen i journalen, innan de sätter in oxytocin. Bland annat ska där anges varför läkemedlet används just för den här kvinnan, att ctg är normalt vid starten och att det inte blivit någon överstimulering. Det ska också dokumenteras att barnmorska och läkare är informerade.


Syftet är att tänka en gång extra och att inte använda oxytocin i onödan.


— Det går inte längre att bara ringa och säga ”jag kopplar ett syntdropp på sexan”, säger Marianne Weichselbraun.


Hon tror att den minskade användningen av oxytocin har en del i förlossningsklinikens kraftiga minskning av sfinkterskador. Tidigare var klinikens strategi att höja droppet och förlösa vid påverkan på ctg. I dag är strategin att sänka droppet och låta barnet återhämta sig.



När det gäller vilka doser som ska användas vid oxytocinstimulering saknas evidensbaserad kunskap. Men här är ny forskning på gång, bland annat från Göteborg och Sahlgrenska akademin där barnmorskan och doktoranden Lotta Selin tittat på effekten av höga och låga doser.