— Självklart skulle vi säga nej. Men det finns en rad andra siutationer som inte alltid är lika lätta att hantera för den enskilda biomedicinska analytikern. Det kan till exempel handla om att en patient alltid vill bli stucken av samma person, att ge förtur till prover från en kollega eller att vi sprider felaktiga artiklar om vaccinationer, berättar Åsa Gyberg-Karlsson.


Hon har i många år arbetat på blodcentralen vid Blekingesjukhuset i Karlskrona. På fritiden är hon gruppledare för Väns­terpartiet i Karlskronas kommunfullmäktige. Hon är också representant för samma parti i Statens medicinsk-etiska råd, Smer, och medlem i biomedicinska analytikernas yrkesorganisation IBL:s etiska kommitté.


Åsa har ända sedan hon var liten reagerat på orättvisor och blev politiskt aktiv redan som 16-åring. Vid 20 år fyllda satt hon i kommunfullmäktige.


— Det kändes naturligt att gå med i ett parti, eftersom jag inte är den som bara vill titta på utan också göra något åt saker som jag upplever som orättvisa.



Smer är tillsatt av regeringen och har till uppgift att belysa medicinsk-etiska frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv. I rådet ingår ordförande, åtta företrädare för de politiska partierna och tio sakkunniga.


— Vid sidan om mitt jobb är både Smer och IBL:s etiska kommitté två drömuppdrag för mig. Etiska frågor handlar i grunden om vilken människosyn vi har. Ska vi ha en humanistisk syn med vård på lika villkor eller ska vi ha en amerikansk inställning av typen ”blame and shame”, det vill säga skyll dig själv? 


Det Åsa saknar är mer tid för etiska reflektioner på arbetsplatsen. Hon tror att det skulle stärka biomedicinska analytikernas yrkesroll, patientsäkerheten och kvaliteten på det arbete som utförs på laboratorierna. 


— Det intressanta med etik är att det inte alltid är det först uppenbara som man landar i till slut. Det handlar om att se olika typer av problem från individens, samhällets och sjukvårdens perspektiv. Till det kommer prioriteringar och rättvisefrågor. På varje fråga finns det mängder av vinklingar. Jag känner mig faktiskt privilegierad som har möjlighet att få sitta och reflektera över den här typen av intressanta, etiska frågeställningar.



Även om Åsa brinner för frågor som är av etisk natur är det ingenting som hon skulle vilja ägna sig åt på heltid. För Åsa är det arbete hon utför på blodcentralen minst lika viktigt.


— Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb. Där får jag använda all den kunskap och erfarenhet som jag skaffat mig genom åren. Här känner jag att jag gör skillnad för den enskilda människan. Det jag bidrar med gör kanske att ”just du” blir botad eller att vi i vården tillsammans kan rädda livet på ”just dig”. Det känns fortfarande lika fantastiskt varje gång.