På Anova-kliniken, knuten till Karolinska universitetssjukhuset i Solna, görs könsidentitetsutredningar. Adrian Gavrilovic och Setareh Chanpen har långvariga samtalskontakter med patienterna, vilket är ovanligt för sjuksköterskor i landets specialistteam. De pratar om hormoners påverkan, om vikt, livsstil och blodtryck, men också om känslan av att leva med en annan könsidentitet än den man en gång tilldelades.


Sjuksköterskorna är ett stöd under hela utredningstiden, som brukar vara sex till tio månader. ”Det här är inte den jag är — men det är den som omvärlden ser mig som”. Det är så många patienter beskriver känslan av att vara felkönad. Rätt bemötande är avgörande och både Adrian Gavrilovic och Setareh Chanpen föreläser om det för kolleger inom den övriga vården.


— En sak vi ofta måste återkomma till är vikten av att vara förutsättningslös och fråga öppet i stället för att ifrågasätta. Vi har hört patienter berätta att de i telefonkontakt med vårdpersonal fått kommenterar som: ”det här kan inte stämma, du har en kvinnas personnummer, men låter som en man”, berättar Adrian Gavrilovic.



De följer patienterna under deras ”real life experience”, eller den sociala transitionen, som innebär den tid individen har levt som det kön hen uppfattar sig som. Samtalen blir ofta djupa och existentiella.


— Det kan handla om ideal och normer kring hur man ska se ut och uppföra sig: ”Hur ska jag uttrycka mig för att passera som kvinna? Och kommer jag att se ut som en kvinna?” Det kan vara funderingar om vissa ansiktsdrag och om kirurgi är rätt behandling eller om det är mer rätt att vara androgyn och icke-binär och pendla mellan könen, säger Setareh Chanpen.


Utseende är en sak, könsroller en annan. Även ett land som anser sig ha kommit långt när det gäller jämställdhet har mycket att brottas med. Det blir tydligt när en man, en gång tilldelad könet kvinna, ställer frågor om maskulinitet. ”Måste man vara beskyddande och låta bli att prata om känslor för att vara en man?”



Sjuksköterskorna ser som sin uppgift att försöka hjälpa patienterna att finna sätt att uttrycka sig som känns rätt och stämmer med deras egen personlighet.


— Ju mindre man sitter fast i en norm för hur en kvinna eller en man ska vara, desto lättare är det att hitta sig själv, säger Adrian Gavrilovic.


Deras roll är att informera om vad behandlingen innebär och att guida patienterna genom de olika faserna. Men viktigast är att hjälpa dem landa i de livsavgörande frågorna. Det gör de genom att försöka vara så öppna och inlyssnande som möjligt. Det är patienten som ska föra samtalet och så småningom hitta svaren inom sig själv.


— Det finns ingen mall för hur hormonbehandlingen eller kirurgin upplevs och inte heller för hur individen upplever sin transition, säger Setareh Chanpen.



Någon mall för vem eller vilka som kommer till kliniken finns inte heller. Patienterna befinner sig på olika platser i livet. Åldrarna varierar mellan 17 år och 9 månader och 84 år. Etniskt ursprung varierar. Liksom socioekonomiskt. En del vill bekräfta sitt kön från man till kvinna, eller från kvinna till man, andra kommer fram till att de vill definiera sig som icke-binära. 


På Anova-kliniken, liksom på övriga utredningsenheter, har antalet individer som vill utreda eller bekräfta sin könsidentitet ökat kraftigt de senaste åren. Bara för något år sedan var väntetiden omkring sex månader, nu är den närmare ett år. Det bidrar till transpersoners dåliga hälsa och negativa inställning till vården.


— Vi pratar i telefon med många som mår väldigt dåligt över att behöva vänta så länge. De vet inte vart de ska vända sig och vi försöker tipsa om ungdomsmottagningar, RFSL eller HBT-hälsan på Södersjukhuset. För att bidra till utvecklingen av den övriga vården har vi också möten med vårdpersonal och med representanter från intresseorganisationer, säger Setareh Chanpen.



Sjuksköterskorna på Anova släpper inte patienterna förrän de har gått igenom sin sociala transition. Efter det ser behoven olika ut. En del mår bra och vill avsluta kontakten, andra har svårare att psykiskt landa i den de är. En könsbekräftande behandling innebär inte med automatik att oro, ångest, eller en depression, försvinner. Samtalen som följer kan handla om att se realistiskt på det nya livet. 



LÄS MER

Dhejne C. On Gender Dysphoria. Doktorsavhandling, Karolinska institutet 2017.

Kaltiala-Heino R, Bergman H med flera. Gender dysphoria in adolescence: current perspectives. Dove Medical Press Limited, 2018;9: 31-41.

Föreningen för transpersoner. Full personality expression Sweden:
http://fpes.se

RFSL: www.transformering.se

SOU 2017:92, Transpersoner i Sverige. Förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor.