Historien är full av könsöverskridare. 1800-talets notoriska tjuv Lasse-Maja, Almqvists mystiska Tintomara, eller en tidig David Bowie. Verkliga och fiktiva personer som har utmanat vår syn på manligt och kvinnligt. Som har roat, oroat, väckt vår nyfikenhet — och vår lust.


Vad kan de lära oss om dagens transpersoner? Kanske bara att tvåkönsnormen har överskridits så länge den har funnits. Upplevelsen av att leva i fel kropp är något annat och mycket mer smärtsamt. En rapport från RFSL visar att nästan tio procent av transpersonerna i en studie har försökt ta sitt liv och att 54 procent har haft allvarliga självmords­tankar.



”Att vara en transperson är inte något spännande eller mystiskt”, säger sjuksköterskan Ylvar Emanuelsson. Det är att försöka skapa sig ett vardagsliv och få vara den man är.


Var sitter egentligen könet? Det finns de som tvärsäkert slår fast att det sitter i hjärnan och att det finns en biologisk skillnad i våra hjärnor, kopplad till kön. Och så de som inte är fullt så tvärsäkra. 


En av dem är Cecilia Dhejne, överläkare på Anova-kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset utanför Stockholm, som har arbetat inom transvården i snart 20 år. Hon säger att upplevelsen av att vara man eller kvinna sannolikt är formad av vår hjärna, vår upplevelse av kroppen och av andras reaktioner. Att dessutom både hormoner och kromosomer kan spela roll, men att man faktiskt inte vet säkert.



Tvåkönsnormen, antagandet att det bara finns två kön, är en sorts ordning som har skapats för att vi ska förstå livet och dess betingelser bättre. Så fast är den att 62 procent av dem som inte omfattas av normen, enligt RFSL:s rapport, undviker eller skjuter upp besök i vården. I en av Folkhälsomyndighetens rapporter berättar transpersoner att besöken skapar en känsla av att vara som en apa i bur.


Att hela tiden behöva förklara, eller i värsta fall försvara sig, beskrivs så här: ”Du kommer inte ut en gång, du kommer inte ut två gånger, eller fem gånger. Du kommer ut sjuhundrafemtitusen gånger.”



En man som presenterar sig som en man, men ser ut som en kvinna — som sjuksköterskan Ylvar Emanuelsson — har fått vänja sig vid att personal, oavsett vad han söker vård för, ställer nyfikna frågor. Han ger ett tips: fråga dig varför du vill veta. Är det för patientens skull eller för att stilla din egen nyfikenhet?


Ylvar Emanuelsson har föreläst om bemötande av transpersoner i sjukvården. Ibland hör han invändningen att de ju är så få, så varför lägga tid på rätt bemötande av just den gruppen. På det svarar Ylvar: ett gott bemötande av transpersoner gör vården bättre för alla. Så ta dig tid, lyssna på personens historia och lär dig att lyssna empatiskt.


— Lyssna mycket och låt dina frågor ta vid där patienten slutar berätta. Under specialistutbildningen jag går har vi tränat på empatiskt lyssnande och många blir chockade över hur en person öppnar sig bara genom att man lyssnar aktivt.


De eventuella extra minuter som lyssnandet tar är en god investering. Stress och tidspress kan leda till att transpersoner, i likhet med andra patienter, inte får den vård de behöver. Därför: försök att inte avbryta en berättelse. Låt den till och med innehålla pauser. Att våga vänta ut en paus i stället för att fylla tystnaden med en fråga kan ge viktig information.



Ylvar Emanuelsson är med i ett nätverk, Transhälsan, startat av vårdutbildade personer där flera själva har varit patienter på en köns­identitetsmottagning. De vill öka förtroendet för den svenska transvården genom att starta en klinik. En klinik med och för transpersoner där ingen ställer frågor för att de är nyfikna, nervösa eller provocerade. 


Enligt forskningsstudier upplever 0,1-0,2 procent av befolkningen ett så starkt lidande av att könsidentiteten inte överensstämmer med det registrerade könet — könsdysfori — att de får diagnosen transsexualism. Betydligt fler än så anger att de är osäkra på sin könsidentitet. Hur många som är osäkra utan att ange något till någon vet ingen.


Det finns hittills åtta team för vuxna som är specialiserade på könsidentitetsutredningar: i Umeå, Östersund, Uppsala, Stockholm, Lin­köping, Alingsås, Karlskrona och Lund. Vänte­tiderna blir allt längre eftersom antalet personer som söker vård för att könsidentitet och kropp inte stämmer överens ökar kraftigt. Enligt Cecilia Dhejne fick de i Stockholm omkring 20 remisser till könsutredning för 20 år sedan. 2017 fick de 380. 



Malin Indremo, psykolog på könsdysforiteamet vid bup på Akademiska sjukhuset i Uppsala, berättar att deras könsutredningar av personer som är under 16 år nästan har tredubblats de två senaste åren. Störst är ökningen bland dem som från födseln har tilldelats en kvinnas kön. Ingen vet säkert varför ökningen är så stor. Miljöfaktorer har förts fram. Liksom större öppenhet och acceptans kring kön och köns­identitet.


En annan hypotes är att den beror på att tvångssteriliseringen, som innebar att personer som ville korrigera sitt kön var tvungna att sterilisera sig, togs bort 2013. Malin Indremo tror inte på det som den enda förklaringen.


— Ökningen av remisser om könsdysfori är ungefär densamma i Sverige som i våra grannländer och i stora delar av Västeuropa, trots att lagstiftningen ser olika ut och inte har förändrats på samma sätt, säger hon.


Men ökningen diskuteras bland forskare och inom transvården. Frågan är om för många får diagnosen transsexualism eller andra könsidentitetsstörningar? 


Enligt forskningen är det vanligare med diagnoser inom autismspektrum bland unga som söker hjälp för könsdysfori än bland andra, men inga studier tyder på överdiagnostisering. Personer som vill genomgå en könsbekräftande behandling träffar först multiprofessionella team och måste därefter genomgå en noggrann utredning. Dessutom: det är få som ångrar sig och forskningen visar inte att de har blivit procentuellt fler. Cecilia Dhejne tror att det är ett större problem att personer stoppas från att söka hjälp och inte remitteras för utredning.



Varför väcker det så starka känslor att någon som upplever sig vara född i fel kropp vill korrigera det? Cecilia Dhejne säger att den som inte har varit där har svårt att med sitt förstånd omfatta hur någon kan vilja operera bort sina bröst, eller sin penis.


— Vi använder oss själva för att förstå andra – och här slår det bakut. Frågan om kön och hur man ser ut utan kläder är utsatt för så mycket tyckande och så många bestämda uppfattningar, säger hon.


Efter nästan 20 år inom transvården har Cecilia Dhejne insett att det kan vara mer flytande än så. 




Socialstyrelsen fattar besluten

Socialstyrelsens rättsliga råd beslutar i ärenden som gäller könstillhörighet. Processen består av en medicinsk utredning och behandling samt en juridisk ändring av könstillhörigheten, som innebär att folkbokföringen ändras. Rådet prövar alla ansökningar och lämnar tillstånd till könskorrigerande ingrepp.
Läs mer: https://tinyurl.com/fastkon


Källor:

  • Holmqvist S. Transformationer. 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C.J.L. Almqvist och Aurora Ljungstedt. Doktorsavhandling i litteraturvetenskap, Uppsala universitet 2017.
  • Folkhälsomyndigheten. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner. Rapport 2015.
  • Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, RFSL. "In society I don't exist, so it's impossible to be who I am." Trans people's health and experiences of healthcare in Sweden.
    Rapport 2017.
  • Transformering.se