Den påhittade terror­attacken startade vid tiotiden då en lastbil exploderade inne på Försvarsmedicincentrums område på Käringberget i Göteborg. Ett hundra­tal skadade fördes i ilfart till Sahlgrenska universitetssjukhuset. Här väntade cirka 180 sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, undersköterskor, läkare och andra som deltog i övningen. 


För att det skulle kännas så verkligt som möjligt var personerna som spelade patienter sminkade med allt från lättare blessyrer till svåra splitter- och brännskador.


Sara Ku. VF 5-18
Tydlig kommunikation är viktigast vid stora trauman, säger Sara Ku. Foto: Privat

— Jag fick en rejäl pulshöjning, skademarkörerna gick verkligen in för det. Man kan nog inte förbereda sig fullt ut på en så här stor händelse i verkligheten. Men jag lärde jag mig mycket om hur jag själv fun­gerar under press och hur viktigt det är med en tydlig kommunikation med kollegerna, säger röntgensjuksköterskan Sara Ku, som var på CT-labb under katastrof­övningen.


Den genomfördes tillsammans med Försvarsmakten och målet var att se om Sahlgrenskas beredskapsplan håller. Finns en tillräcklig förmåga att leda och samordna omhändertagandet av ett stort antal svårt skadade?



Med jämna mellanrum går röntgenpersonalen vid Sahlgrenska igenom vilka rutiner som gäller vid stora trauman, men de har inte fått vara med vid någon större övning på flera år. 
Sammanlagt fick de delar av röntgenavdelningen som ingick i övningen ta emot 60 patienter på tre timmar, vilket gav ett rejält tempo. De allvarligaste fallen kom med narkospersonal som skötte om all livsuppehållande utrustning. På så sätt fick Sara Ku och henne kollega på CT-labb finslipa teamarbetet med andra yrkesgrupper som ingår i traumaflödet. 



På CT-labb gjordes allt som om det vore på riktigt. Patienterna flyttades med alla sina slangar och utrustning över till datortomografen, som förbereddes på sedvanligt vis. Naturligtvis togs inga riktiga bilder, eftersom det skulle ha utsatt de inblandade för onödig strålning. I stället använde de en timer för att simulera hur lång tid undersökningen skulle ha tagit på riktigt. 


Tre ledningsansvariga inom radiologin styrde arbetet, med stöd av vårdenhetschefer och sektionsledare. Personalen kunde även vända sig till dem om det behövdes extra resurser. 


— Vi som gör undersökningarna har ett så bra samarbete i grunden att allt fungerade som det ska även under så här extrema former. Vi var effektiva och raka i vår kommunikation, säger Sara Ku. 


Men de upptäckte att de behöver finslipa några saker, bland annat när det gäller remisshantering och att vara ännu tydligare med vem som ska ta hand om patienten när undersökningen är klar. Det skulle ha fått arbetet att flyta ännu bättre.



Den förändrade hotbilden med ökad terrorism och hälsohot, som smittsamma sjukdomar, gör att regeringen lägger fyra miljoner på att Socialstyrelsen ska stödja landstingens katastrofmedicinska beredskap och plane-ringen för det civila försvaret inom hälso- och sjukvård.