Läkaren Lina Hjärpe Skoglund säger att de är som ett slags glidmedel, men efter skrattsalvan från övriga i bilen ändrar hon sig till att de är som ett kitt mella­n olika huvudmän. Hon och sjuksköterskorna Robin Martinsson och Paula Iordanido­u är ett av de mobila teamen inom Hälsostaden Ängelholm. Samarbetet och hembesöken skapar trygghet för patienterna och själva tycker de att det är roligt att gå till jobbet. Teamarbetet ger en påtaglig känsla av att göra skillnad.



Det är en solig dag i maj och de är på väg hem till Mona Lindgren i Munka-Ljungby. Hon har samlat på sig vätska och går upp i vikt. Vid hembesöket förra veckan sattes vätskedrivande dropp in och nu vill de veta om det har haft önskad effekt. Att lita på sig själv, och på varandra, är en förutsättning för att kunna ge vård i hemmet. De har sin erfarna kliniska blick — och en tung ryggsäck med avancerad laboratorieutrustning, en förutsättning för att kunna sätta in rätt behandling på plats. 


Mona Lindgren sätter sig vid köksbordet. Hon är glad och lättad över att få vård av de mobila teamen. De har gjort hennes liv lättare. Och hennes make oroar sig inte längre över att snabbt behöva åka till akuten för att de inte fått tag på vårdcentralens läkare.


— Det här borde finnas över hela landet. Du kan tänka dig att vara så här sjuk och ringa till vårdcentralen och aldrig få tag på en läkare. Jag blev bara sämre och sämre och ingen brydde sig. Det här teamet har jobbat med mig i ett år. De känns nästan som kompisar och jag har inte mått så här bra på länge, säger hon.


Det som kallas Hälsostaden Ängelholm började som ett projekt 2014. En eldsjäl till socialchef och två eldsjälar till verksamhetschefer på sjukhuset var trötta på att vårdgivare föste patienter mellan sig och på att se patienter falla mellan stolarna. Därför byggde de en soffa, som Marie Bladh, distriktssköterska och chef för de mobila vårdteamen, uttrycker det.


— Från början handlade det om akuta punktinsatser hos patienter inskrivna i den kommunala hemsjukvården. Men när vi märkte att en del fortfarande föll mellan stolarna beslutade vi att alla boende i Ängelholms kommun, utifrån vissa kriterier, skulle ha tillgång till våra mobila team. Det handlar om personer i behov av hemsjukvård, eller äldre och storkonsumenter av sjukvård.


Viljan att ge en mer personcentrerad och patientsäker vård hör också till drivkrafterna. Det vet alla; vård på sjukhus kan göra gamla otrygga och öka risken för undernäring, fallolyckor och vårdrelaterade infektioner.


Omkring 40 patienter är i dag inskrivna i den avancerade hemsjukvården som de mobila teamen ger. Alla är svårt sjuka och de flesta är äldre än 80 år. Medelinskrivningstiden är omkring 150 dagar.


— Viktigt för oss var att patienterna skulle uppleva att de var i fokus. Vi har gjort mätningar under flera år och även om vi vet att patienter är i beroendeställning känns det bra att se att 100 procent känner sig trygga och anser att de får en god och adekvat vård hemma, säger Marie Bladh.



Numera samsas kommunal vård, primärvård och akutsjukvård under samma organisatoriska tak. För personalen innebär det att de bildar mobila team som utgår från sjukhuset och erbjuder de mest sjuka äldre vård i deras eget hem, eller på särskilda boenden. För patienterna innebär det trygghet. Inget väntande på att få en tid på vårdcentralen om några dagar. Och få akuta resor till sjukhuset.


Läkaren Lina Hjärpe Skoglund är en av dem som var med och startade den här sömlösa vården. Hon har sin tjänst på medicinkliniken och i tre år har hon jobbat i team med Robin Martinsson, som är distriktssköterska och Paula Iordanidou, specialistsjuksköterska inom vård av äldre. De litar på varandra och vet vad var och en är bra på.


För läkaren var det ett stort steg att lämna sjukhuset, med alla kolleger och resurser, för att bedriva avancerad hemsjukvård.


— Hembesök kändes ovant, men ganska snart såg jag också fördelarna. Som att ingen dag är den andra lik och att det känns bra att utgå ifrån patientens behov och där patienten befinner sig. Det här är personcentrerad vård i dess rätta bemärkelse.



Hemma i Mona Lindgrens kök känner Lina Hjärpe Skoglund över hennes ben och konstaterar att de är väldigt spända. Mona brukar väga 59 kilo, nu väger hon nästan 67. Det är fyra kilo vätska i varje ben. En utmaning är att hitta en medicin som återställer vätskebalansen. Lina säger att de ska använda henne som nåldyna igen. Robin sätter nålen. Han är den som är bäst på det, konstaterar kollegerna.


Blodvärdet, salt- och vätskebalansen, njurfunktionen — de följer allt noggrant. Analysen av blodprovet visar att det finns utrymme för att öka dosen av de vätskedrivande tabletterna.



De är starkare som team än som tre individer. Men visst ställer teamarbete i patienternas hem vissa krav. På flexibilitet och på problemlösningsförmåga till exempel. Att ha ett öppet sinne, klara tvära kast och oförutsedda situationer är nödvändigt. Liksom att hitta en lösning på var droppet ska hänga — eller på hur samordningen med andra vårdgivare görs på bästa sätt.


— Det gäller att ha kontakt med distriktssköterskan så att vård och omsorg samordnas, säger Paula Iordanidou, som har 60 procent av sin tjänst i kommunen och därmed mandat att, i väntan på biståndshandläggares bedömning, besluta om insatser enligt socialtjänstlagen.


En annan utmaning är de tre olika datasystemen: kommunens, sjuk­husets och primärvårdens. Det blir en himla massa dokumenterande, säger teamchefen Marie Bladh. I framtiden hoppas hon på ett system som gör det möjligt för teamen att dokumentera hemma hos patienterna — med ett språk som även patienten förstår.



Det finns saker att utveckla, men Marie Bladh är stolt över vad de har uppnått. Hon kallar det en liten insats med stora effekter. Stimulerad personal, trygga patienter och vård på rätt nivå; trycket på akutmottagningen har lättat och återinläggningarna på sjukhuset har minskat med 50 procent. 


Hur kommer det sig att de har lyckats så bra i Ängelholm? ”Mycket kaffe och många kanelbullar”, förklarar Marie Bladh. Det betyder många möten, mycket entusiasm och mycket relationsbyggande.


— Samverkan handlar om att skapa tillit och ha respekt för varandras olikheter. För att lyckas krävs modet att släppa ifrån sig makt, att testa nytt och att lita på varandra. Till syvende och sist handlar allt vi gör om patienterna och de bryr sig inte om vem som är huvudman. Vårt mål var tydligt: det är vi som ska snurra kring patienten — inte tvärtom, säger hon.


Framtidens vård på kongressen

En av propositionerna som antogs av Vårdförbundets kongress, som hölls i maj, handlade om framtidens vård. I den står bland annat: "De som har komplicerade hälsoproblem eller komplexa sjukdomstillstånd hamnar i dag lätt mellan stolarna. Därför behövs en ny vårdlogik – en särskilt samordnad vård och omsorg som utförs i samarbete mellan exempelvis hemsjukvård, specialistsjukvård och social omsorg utifrån behov, förmågor och önskemål hos personen och närstående."