Hon är analysansvarig vid vattenlaboratoriet på sjukhuset i Visby. De analyserar både det kommunala dricksvattnet och vatten från husägares egna brunnar, restauranger och olika företag. 


Att vattenkvaliteten duger för bad är en annan del, labbet analyserar vattnet från alla strand- och bassängbad på ön. Men de kontrollerar också det vatten som används till dialyser.


— Här får jag det bästa av två världar. Det passar en velig person som jag, säger Marianne Lindberg-Lagerin och skrattar.



Förr utfördes alla vattenanalyser på Gotland av Cementa research, tills företaget beslutade att renodla sin verksamhet. Då fick proverna skickas till fastlandet. Men vatten är en färskvara. Ett mikrobiologiskt prov bör inte stå längre än tolv timmar innan det analyseras, kemisk analys bör göras inom ett dygn. 


Därför tog laboratoriemedicinskt centrum på Gotland över analyserna och startade vattenlaboratoriet 2007.


Marianne, som då var relativt nyutbildad, fick frågan om hon kunde tänka sig att specialisera sig inom området.


— Det tog lång tid att lära sig allt som man behöver kunna på ett vattenlabb. Jag var ju inte utbildad i ämnet, men har efterhand kompletterat med en kurs i miljökemi. I dag har jag svårt att tänka mig ett roligare laboratorium än detta, säger Marianne som numera har en biomedicinsk analytiker, en laboratorietekniker och en kemist som kolleger på labbet.



På ett mikrobiologiskt sjukhuslaboratorium letar man efter specifika typer av bakterier för att kunna resistensbestämma dem. Inom vattenmikrobiologi letar man mer efter indikatorbakterier, bakterier som indikerar ytvatteninträngning eller fekal förorening. Då är man inte lika beroende av att veta exakt vilka bakterier som finns i vattnet utan snarare till vilken kategori de hör, exempelvis gruppen koliforma bakterier.


Många ämnen som analyseras är sådana som även kontrolleras inom klinisk kemi, exempelvis olika salter. Men medan det på ett sjukhuslaboratorium ofta räcker med några milliliter vätska krävs det en halv liter vatten för en miljökemisk analys och lika mycket till en mikrobiologisk.



Det som för en utomstående gör jobbet spännande är att det i mångt och mycket påminner om gamla tiders laborerande. Här används fortfarande till exempel glaskolvar och manuella vågar. Några robotar syns inte till, all pipettering görs för hand och personalen själv tillverkar flertalet av de reagenser som behövs.


— Det är på gott och ont. Man förstår processerna bättre när man jobbar så här manuellt. Men det är också arbetskrävande. Det kan ta en hel dag att utföra vissa analyser. Misslyckas man känns det inte så kul. Vi jobbar därför för att automatisera så mycket som vi kan. Å andra sidan är ingen dag den andra lik. Efter tio år här tycker jag fortfarande att det är lika kul, säger Marianne.