Sjuksköterskorna Julien Gaulon och Brittany Walsh kom hit för ungefär ett och ett halvt år sedan. Här har de läst svenska på intensivkurs, arbetat som undersköterskor på Sahlgrenska universitetssjukhuset och gått Västra Götalandsregionens Plusprogram. Det lär utlandsutbildad vårdpersonal hur man arbetar i svensk vård och det var där de först stötte på ordet "fika".

— Som sjuksköterska i Australien tar man sin rast ensam. Här är man närmare varandra och kan prata om annat än jobbet med sina kolleger. Fikarasten är viktig och betyder mycket för gemenskapen, säger Brittany.

Julien, som kommer från Frankrike, håller med. Franska sjuksköterskor har ibland gemensam frukost vid halv nio, men fika är inget känt begrepp.

De är unga och privilegierade. Kärlek och nyfikenhet på en annan kultur fick dem att komma till Sverige. För Brittany och hennes svenska pojkvän var det, i ärlighetens namn, också en ekonomisk fråga. Hans visum till Australien skulle kosta 50 000 kronor, hennes svenska visum kostade 1 500.

Inom den svenska hälso- och sjukvården välkomnar man deras nyfikenhet. "Åh, så bra att ni vill komma och arbeta i vår underbemannade vård", får de höra.

— När man säger så tänker man inte på hur det är att jobba i en bransch med stor personalbrist. Det är hemskt. Alla är så trötta och det påverkar humöret. Dessutom hinner vi inte ge det lilla extra — som att sitta en stund hos patienterna och prata om vad som känns tungt, säger Brittany.

Samma underbemanning har de haft i Australien, särskilt på mindre orter, berättar hon. Där löste de det genom att höja lönerna och sänka intagningskraven till sjuksköterskeutbildningen. I Frankrike, säger Julien, innebär en offentlig anställning trygghet, men de låga lönerna och överbeläggningarna avskräcker många från att arbeta inom vården.

Mycket känner de igen från sina hemländer. Yrkesrollen och befogenheterna skiljer sig inte åt. Inte heller teamarbetet eller den personcentrerade vården. Båda berättar att deras utbildningar var inriktade på att se patienten som en person och partner i vården. Det är självklart för dem. Annars blir vården för industriell.

Den största utmaningen har varit språket. Julien var beredd på att det skulle vara svårt. Nu erövrar han svenskan bit för bit, men känner sig ändå begränsad.

— Jag blir väl mottagen här, möter mycket positiv nyfikenhet och patienterna har stort tålamod med mina språkbegränsningar, men själv tycker jag att det är frustrerande att sakna ord för de djupa och viktiga samtalen.

Julien och Brittany ingick i den första kullen utlandsutbildade sjuksköterskor som har gått Plusprogrammet. De började hösten 2017 och fick sina diplom i maj i år. 15 heldagar i svenska språket handlade mest om att förbättra den professionella svenskan, men — förutom fikats betydelse — har de också fått lära sig varför vi säger du till varandra och vad begreppet regnbågsfamilj innebär.

Agneta Karlsson, vårdenhetschef vid en ortopediavdelning på Sahlgrenska, anställde Julien och Brittany som undersköterskor för drygt ett år sedan. Då hade de gått intensivkursen i svenska och klarat anställningsintervjuerna på sitt nya språk. Ytterligare en av avdelningens utländska sjuksköterskor har gått Plusprogrammet. Nu väntar de på sina svenska legitimationer.

— De utför undersköterskeuppgifter men det märks på deras kunskaper i omvårdnad, läkemedelshantering och medicinsk teknik att de är sjuksköterskor. Det är inte bara vi som lär dem saker — de lär oss också.

Hon tycker att de är grymma. Och att de har blivit ännu grymmare sedan de gick programmet. De var redan säkra i sina yrkesroller, nu har de lärt sig mer om lagar och förordningar, dokumentation — och språket blir bättre och bättre.

Julien och Brittany är nyfikna och vill lära nytt. Det betyder inte att allt har gått lätt. Julien har förundrats över att middagen serveras klockan 16, att såromläggning inte görs mer omsorgsfullt och att pvk läggs på ett sätt som han inte är van vid. Visserligen ett bättre sätt, men ändå ovant.

— Kulturkrockar kan leda till den bästa kunskapen. Men ibland handlar de om sätt att vara. Som att man i Sverige sällan säger nej på ett direkt sätt, utan "nja" eller ingenting och då betyder det ju nej. Det kändes konstigt, men jag har blivit mer "open-minded".

LÅNG INTRODUKTION
Västra Götalandsregionen har i många år rekryterat sjukvårdspersonal från Europa och behovet av ett introduktionsprogram har växt. 2013 startade man det så kallade Plusprogrammet för läkare och 2017 kom det första för sjuksköterskor och fysioterapeuter.
Under 40 veckor får deltagarna förbättra sina språkkunskaper och lära sig mer om bland annat:

  • dokumentation
  • lagar och författningar
  • svensk hälso- och sjukvårdsorganisation
  • fackföreningars och myndigheters roll.