Många slutar – ”det är sjukt!”
På fyra år har nästan var fjärde biomedicinsk analytiker försvunnit från labben i Norrbotten. Lisa Larsson kan vittna om en allt sämre arbetsmiljö.
— Det är sjukt! Vi som är unga och har långt kvar till pensionen är oroliga över hur bemanningen och arbetsbelastningen kommer att se ut inom de närmaste åren. Det är osäkert hur länge vi kommer att orka med den höga belastningen, säger 31-åriga Lisa Larsson vid enheten för klinisk kemi och transfusionsmedicin på Sunderby sjukhus utanför Luleå.?
Vårdfokus granskning av hur bemanningen inom olika yrken i vården har förändrats under senare år visar att Norrbotten är den region där antalet biomedicinska analytiker har minskat allra mest.??
Där minskade biomedicinska analytikerna med 29 årsarbetare eller 24,6 procent (privata Unilab inkluderat) mellan 2014 och 2017. I samtliga landsting och regioner minskade yrkesgruppen med 3,3 procent under samma period.?Inte minst nattpassen har varit svåra att bemanna i Region Norrbotten. I Kalix är beredskapstjänstgöringen borttagen. I början av juni togs beredskapen bort från labben i Kiruna och Piteå.??
Enligt läns- och verksamhetschefen Karin Jones fungerar arbetet genom att de i stället rekryterat fler mikrobiologer, molekylärbiologer, sjukhuskemister och biomedicinare. Undersköterskor har också anställts för att delvis ta över biomedicinska analytikernas arbetsuppgifter.?
Bland de biomedicinska analytikerna nämns flera orsaker till svårigheterna att behålla och rekrytera den egna yrkesgruppen: för låga löner, dålig arbetsmiljö och långt till närmaste utbildning till biomedicinsk analytiker.??
Men det som bidragit mest, enligt dem som Vårdfokus pratat med, är att ledningen inte lyssnat och tagit hänsyn till medarbetarnas krav på rimliga arbetsvillkor.
?— Att vi får ihop vår verksamhet är för att vi alla tar på oss extrapass. Ledningen tar för givet att vi ska ställa upp och ingen uppskattning visas. Många orkar inte jobba i den takt som verksamheten kräver i dag. De väljer därför att byta jobb, gå ner i tid eller ta ut pension tidigare än vad som var tänkt, säger Ida Harila, förtroendevald för Vårdförbundet på Sunderbyns labb för klin kem och transfusionsmedicin.??
Karin Jones vill inte uttala sig om hur ledningen tidigare har fungerat. Hon är själv relativt ny på sitt uppdrag som länschef.?
— Men naturligtvis är arbetsmiljön helt avgörande för att behålla personal. Vi behöver bli fler, säger hon.
?Lisa Larsson älskar egentligen sitt yrke. Men den ständiga bristen på personal tär på krafterna. Eftersom tiden aldrig tycks räcka till bär hon på en ständig känsla av att ligga efter, både på jobbet och på fritiden.?
— Behöver man skriva eller dokumentera får man göra det när man har jour. Man tar tio minuter här och tio minuter där. Jag har dåligt samvete både för att jag inte hinner med på jobbet och att jag aldrig är hemma.