Det är måndag morgon i mitten av juli. Sjuksköterskan Robin Olofsson loggar in i datasystemet och möts återigen av de röda bokstäverna på skärmen: Extrem vårdplatsbrist. 


Han är inte förvånad. Så såg det ut när han lämnade jobbet i fredags. Och veckan innan dess. Som koordinator på kirurgisk akutvårds­avdelning, kava, vid Linköpings universitetssjukhus är Robin Olofsson väl insatt i det pressade platsläget. Det är han som håller koll på avdelningens in- och utflöde av akuta patienter, ser till att det finns sängplatser, fördelar patienter och stämmer av vårdtyngden i vårdlagen. 


— Förra veckan var verkligen tuff med över 40 överbeläggningar på sjukhuset. En dag gick jag hem halv sju, fast jag slutade kvart över fyra. Jag ville inte lämna avdelningen i kaos, säger Robin Olofsson.


I sommar är kava sammanslagen med avdelningen för planerade operationer för att maximera resurserna.


Robin Olofsson tar några varv runt avdelningen på en sparkcykel. I korridoren träffar han sin koordinatorkollega för den planerade, elektiva, kirurgin, undersköterskan Birgitta Johansson Svedin. De stämmer av läget.


— ”Bombrummet” är ju i alla fall tomt än så länge, säger hon och syftar på det smala utrymmet mellan två korridorer där syrgastuberna förvaras. Här läggs ofta patienter.



Varje vrå tas till vara för att patienterna ska få vård före och efter sina operationer. Canceroperationerna prioriteras.


— Vi är hela tiden oroliga för att behöva stryka patienter från operationsschemat. Det skulle innebära att patienter med cancer får en ny operationstid först i slutet av augusti. Då riskerar de att dö i sin sjukdom, säger Robin Olofsson.


De patienter som får en plats på avdelningen är de allra sjukaste. De med störst omvårdnadsbehov, svårast diagnoser och mest komplicerade ingrepp. ”Lättare” patienter läggs in på andra avdelningar och kallas satelliter.


— Det saknas luft i systemet när alla patienter behöver mycket omvårdnad. Samtidigt vill vi ha de mest komplicerade fallen här, det är bäst för patientsäkerheten. Vi kan våra patienter och vet till exempel att en patient med pankreatit när som helst kan få en sepsis.



Klockan nio är det dags för dagens första möte och genomgång av beläggningen med hela personalstyrkan. Sammanlagt sitter Robin Olofsson i fyra möten under dagen nu när platsbristen ser ut som den gör.


— Det blir väldigt mycket administration. Egentligen är det tänkt att jag ska kunna hjälpa till i omvårdnadsarbetet också, men det hinner jag inte med som det ser ut nu.


För att kunna hålla fler platser öppna inledde kirurgen ett samarbete med urologen vägg i vägg. Ett extra vårdlag med fyra kirurgipatienter, plus två överbeläggningar, huserar inne på urologen. På dagar och kvällar bemannas vårdlaget av kirurgens personal. Nattetid ansvarar urologens sjuksköterskor för patienterna tillsammans med en undersköterska från kirurgen.


Samtidigt som kirurgens platstryck lättar något får nattsjuksköterskor på urologen ökad belastning. Eva Edelönn, som är huvudskyddsombud för Vårdförbundet, säger att det extra ansvaret har skapat oro hos medlemmar på urologen. Hon har varit i kontakt med sjuksköterskor som sagt att det känns otryggt att ta ansvar för en helt ny patientgrupp utöver sina ofta svårt sjuka urologpatienter och att de inte kan deras diagnoser och behandlingar.


Nattsjuksköterskorna fick besked om samarbetet ett par dagar innan det var ett faktum.


— Så får det inte gå till. Sådana ändringar av arbetsansvaret ska först diskuteras i samverkan. Jag har pratat med förtroendevalda och medlemmar efter deras samverkansmöten och arbetsplatsträffar. De har inte känt till planerna. Det har inte heller framkommit på de samverkansmöten över klinikgränser där jag suttit med, säger Eva Edelönn.



Vårdförbundet menar att arbetsgivaren brustit i samverkan enligt avtal och har lämnar in en begäran om tvisteförhandling, vilket kommer att ske i augusti. Biträdande verksamhetschefen Kristin Ek beklagar situationen.


— Det blev fel och vi tar till oss av kritiken. Nu gör vi om och gör rätt, bland annat genom att hålla koll på att belastningen inte blir för tuff för nattsjuksköterskorna. Det stämmer vi av flera gånger om dagen, säger hon.


Platsbristen är en följetong sedan några år och kirurgikliniken i Linköping drabbades extra hårt våren 2017. Flera sjuksköterskor slutade och avdelningarna fick stänga vårdplatser inför semesterperioden. Efter sommaren gick det inte att öppna platserna igen. Till hösten ser det ut som att kliniken endast kan ha 60 procent av vårdplatserna öppna.


Rekryteringen har gått trögt. Kliniken skulle behöva omkring 15 sjuksköterskor till för att hålla vårdplatserna på en rimlig nivå, men de har få sökande till tjänsterna.


— Delvis beror det på att det saknas sjuksköterskor i landet i stort, men också att avdelningen har ett rykte om sig att vara tung. Tempot är högt och patienterna är ofta allvarligt sjuka, vilket kan skrämma en del, säger biträdande vårdenhetschefen Samuel Kronevik. 



Kristin Ek berättar att de satsar på att bygga från grunden. En stabil avdelning skapas med tydliga mål och ansvarsområden, rutiner, riktlinjer och manualer. Det ska vara tydligt vem som gör vad och på vilket sätt det ska göras. För att avlasta sjuksköterskorna och frigöra tid till omvårdnaden har avdelningen förstärkts med bland annat servicevärdar, apotekare och vårdsamordnare. 


Kliniken har också startat ett omvårdnadsråd med fokus på utveckling av omvårdnadsfrågorna.
Förhoppningsvis kan det bidra till att sjuksköterskor vill stanna och att några nya börjar. Extra pengar på lönekontot för sjuksköterskorna kan kliniken inte locka med.


— Vi kan inte gå utöver det regionen erbjuder, då urholkar vi systemet och gör det värre för någon annan. 


Genom sammanslagning och extra bemanningssjuksköterskor har semesterpusslet gått ihop i år. En del extrapass och dubbelpass har det blivit, men ingen sjuksköterska har beordrats in.



Innan Robin Olofsson går hem för dagen är det dags för den stora flyttcirkusen. De sjukaste kirurgipatienterna blir kvar på avdelningen, mer okomplicerade ska till urologen över natten och några får mellanlanda som satellitpatienter på en annan avdelning innan de skrivs ut. Alla byten tar tid när rapporter ska ges och alla rum städas.


Det händer att någon som egentligen borde ligga kvar får gå på permission över natten för att det åtminstone ska finnas en ledig plats att lägga in akuta patienter på.


— Det känns inte bra när vi ser att belastningen ökar på anhöriga som får hem sina familjemedlemmar i sämre skick än vad som var tänkt. Det har hänt att jag medvetet förhalat utskrivningsprocessen för enstaka patienter så att de ska få stanna en extra natt på sjukhuset, säger Robin Olofsson.



När han började på kirurgen för lite mer än tre år sedan lämnade han aldrig ett kvällspass utan att det fanns minst tre tomma platser till nattens inläggningar från akuten. I dag är han glad om det finns en enda när han går hem.


— Det är klart det finns en oro att det här ska vara det nya normala, säger han.


Vanliga diagnoser på kava B 93:
Blindtarmsinflammation
Buksmärta
Gallvägsinflammation
Tarmfickor
Tarmvred

Vanliga diagnoser på B 91:
Cancersjukdomar i bukspottkörteln, lever, gallvägar, matstrupe och magsäck.
Inflammatoriska tarmsjukdomar som till exempel Morbus Crohn och Ulcerös colit.
Endokrina sjukdomar som kräver kirurgi till exempel giftstruma, förstorade lymfkörtlar och cancer.
Bröstcancer.