Ett karakteristiskt mekaniskt ljud hörs när den större entrédörren till Åre hälsocentral öppnar sig, några millisekunder senare är de grönklädda ambulanssjuksköterskorna på väg in med beslutsamma steg. Patienten, knappt synlig på båren bland bylsiga kläder och filtar, förs till ett väntande rum. I taket finns infravärme för att värma de nedkylda. Undersökningen börjar och när pjäxor och ryggskydd på något underligt sätt har kunnat tas av rullas en ultraljudsmaskin in för att undersöka den dova smärtan i höjd med mjälten. 


Åre hälsocentral är på många sätt en annorlunda vårdcentral som också är ansvarig för sjukvården under alpina världsmästerskapen som kommer att pågå mellan den 5 och 17 feb­ruari. För att klara det kommer de att ha öppet dygnet runt. 


De har vanan inne. Byn med 1 400 bofasta får runt 800 000 besökare årligen och det är tio mil till regionsjukhuset i Östersund. Så hälsocentralen är uppbyggd för att i möjligaste mån klara de särskilda vårdbehoven för en vintersportort. Varje år har de 8 000 patientbesök — en hektisk dag kan 150 personer söka vård — så nio läkare och elva sjuksköterskor är anställda.

Christine Engström, sjuksköterska Åre hälsocentral. VF 1-19
Christine Engström. Foto: Petter Berggren




— I dag blir
det mycket jobb, säger sjuksköterskan Christine Engström, och blickar ut mot solstrålarna som letar sig in genom fönstret. Där ute är det gnistrande sol i ett snöklätt vykortslandskap.


För den som har sett filmen Sällskapsresan 2 är likheten slående med läkaren som känner på snön för att avgöra hur mycket gips som behövs under dagen. Sin magkänsla för olycksrisken i backarna kan Christine ha nytta av den närmaste tiden.


Det är svårt att inte bli smittad av hennes entusiasm när hon beskriver VM som en kronjuvel, samtidigt som hon guidar runt på hälso­centralen. Det kommer att behövas en väloljad organisation, det är ett tag sedan Åre senast arrangerade alpina VM. Året var 2007 och Anja Persson tog fem VM-medaljer.


På en vårdcentral med stort vårdansvar och lång väg till närmaste sjukhus behövs hög kompetens. För Christine har arbetsgivaren bekostat en specialistutbildning till ambulanssjuksköterska, och fler är på väg. 



Vi går vidare och några besöksrum längre bort hänger ett visir, instrument som ser smärtsamma ut och en vägg som är helt täckt av kartonger med lindor. Vi är i gipsrummet, hjärtat av Åre hälsocentral.


— I vinter tror jag på 777 gipsningar, säger sjuksköterskan Erika Sundberg och syftar på den årliga vadslagningstävlingen samtidigt som hon håller kvar blicken på patientens arm och försöker få till en bra form på plastgipset. 


Hon har sett många frakturer och reponerat en del, men då som pistör. I dag har hon lämnat pistörjobbet och har utbildat sig till sjuksköterska, ett inte helt ovanligt karriärbyte för en pistör. 


Erika ser fram emot VM, men medger att vården kan se lite annorlunda ut när internationella skidstjärnor kommer med sitt entourage. De flesta nationer har med egna läkare när de besöker vården. För skidstjärnorna finns det dagligen bokade tider för magnetkameraundersökningar på Östersunds sjukhus och för svårare neurokirurgi har man direktlinjer till Uppsala, Umeå och Trondheim.

Till sin hjälp har hälsocentralen, förutom lång erfarenhet hos personalen, tillgång till laboratorium, ultraljud och röntgen med direktkontakt till Östersunds sjukhus. Det finns också planer på att utrusta vårdcentralen med en skiktröntgen. Det här kommer förstås även de bofasta till del, liksom de väl tilltagna öppettiderna. 


Under vintrar har de öppet sju dagar i veckan och ingen tidsbokning. Patienter kan få vård direkt. Det blir möjligt bland annat genom att hemlandsting debiteras och att en betydande andel är utländska patienter.


Men faktum är att mycket av vården under VM kommer att ske utanför sjukvårdens väggar, i backen och runt arenan. Internationella skidförbundet, FIS, har en kravlista för vad som ska uppfyllas. För Åre innebär det bland annat att 39 sjuksköterskor och läkare turas om att arbeta på tävlingsarenan. Under till exempel herrarnas störtlopp kommer det att finnas tolv läkare längs banan, en extra ambulans och två ambulans­helikoptrar avsatta endast för detta. 



Länken mellan tävlingarna och hälsocentralen är ambulansen, där ambulanssjuksköterskan Anders Bendix jobbar tillsammans med sina kolleger som också är utbildade specialister i ambulanssjukvård. Han har en bakgrund som examinerad skidlärare, lavin- och pistörutbildare samt har jobbat som guide med 85 toppnoteringar på Kebnekaise — knappast någon nackdel för sjukvård i alpin miljö.


Anders möter mig med ett vänligt leende och går igenom läkemedelsväskan. Den är full av ampuller. För smärtlindring ser jag Fentanyl, Ketanest, Morfin, Rapifen, Voltaren, Spasmofen, Paracetamol och Abstral. 


— När det krånglar använder vi denna, säger Anders, och håller upp en spruta för nasal tillförsel. 



Trauman utgör även till vardags en klart större andel än medicinfallen för Åreambulansen, förklarar han. Under VM-tävlingarna kommer det att finnas sjukvårdsstationer längs banan med jämna intervall, där några är utbildade narkosläkare. 


Sjukvårdsarbetet kommer att styras av tävlingsläkaren som sitter i målområdet och ger klartecken när en sjukvårdspatrull får åka in i tävlingsbanan. Det finns fall där aktiva kolliderat med funktionärer, resultatet blir oftast svåra skador och i värsta fall dödsfall, vilket har hänt. Därför är radiokommunikationen viktig. 



Anders med sin mångåriga erfarenhet av att jobba med skadade turister kliar sig i huvudet när jag frågar hur det skiljer sig från omhändertagandet av skidstjärnor. 


— De aktiva är medvetna om att skador är en del av karriären. Men det som verkligen skiljer sig vid tävling är att vi försöker få ut den skadade från tävlingsbanan inom tio minuter, för att inte uppta dyrbar tv-tid. Det kan innebära att man vid en fraktur på nedre extremiteterna stabiliserar och får ut den skadade med hjälp av en pulka. Väl utanför tävlingsbanan lägger man benet i sträck med hjälp av en quick-splint, före nedtransporten. 


Anders fortsätter att gå igenom sin akutväska och jag kikar in i den fyrhjulsdrivna ambulansen. Där finns skidor för båren, värmetäcke, värmedynor att aktivera, extra utrustning för traktionsbehandling och en komradio för direkt kontakt med pistörerna — utrustning som är mer specifik för fjällvärlden och skidturismen. Sjukvården i Åre verkar väl förberedd för VM-anstormningen.

TEXT & FOTO: PETTER BERGGREN