Josefin Lewén och Anna Olsson, Karlshamn. VF 1-19
Josefin Lewén och Anna Olsson. Foto Daniel Nilsson

Alla sjuksköterskor som Josefine Lewén och Anna Olsson lär upp har först stickkänslan i fingerspetsarna. Kärl som ingen kan se känner anestesisjuksköterskor med fingrarna. De sätter nålar på operation flera gånger per dag, ofta när operationsteamet står otåligt på salen. Ibland med ljuset skymt av sterila dukar samtidigt som de håller undan några sladdar från apparater med armbågen.


— Vi blir hyfsade på att sticka med tiden. Men med ultraljudet har vi också fått lära om. I stället för att titta på patientens arm ska vi ha ögonen på skärmen.

I stället för att känna på kärlet med ena handen och sticka med den andra, så är plötsligt ena handen upptagen av att hålla ultraljudsproben, säger Josefine Lewén.



Hon och Anna Olsson är anestesisjuksköterskor på Karlshamns sjukhus i Blekinge. De såg en dansk kollega, anestesiläkaren Bo Gottschau, vant använda ultraljudsapparaten för att sätta infart när det var svårt. Han frågade om inte den arbetsuppgiften och kompetensen vore något för anestesisjuksköterskorna.


Josefine Lewén och Anna Olsson nappade och gick kvällskurs hos honom 2015. Då var några anestesisjuksköterskor redan i gång, som på Karo­linska universitetssjukhuset i Stockholm.


Snart blev de fullfjädrade och började dra med sig ultraljudsapparaten de dagar de själva gick runt på sjukhuset som stickhjälp.


— Det är en utmaning att sätta nål eller ta prover på de riktigt svårstuckna. Med ultraljudet missar man sällan kärlet. Det känns så bra att kunna lösa sticket så skonsamt som möjligt — oerhört stimulerande, säger Anna Olsson.


I dag visar hon och Josefine Lewén tekniken för Vårdfokus på Torsten Melkerssons arm. Han ska operera ett lillfinger, som är allt svårare att räta ut, så kallat droppfinger. Anestesisjuksköterskorna ler lite roat och smått vampyrlikt när de ser hans blodkärl. Ingen sjuksköterska skulle kalla honom svårstucken, venerna klättrar fullt synliga längs armen.


Josefine Lewén söker efter en ven att sätta en infart i. På Karlshamns sjukhus utförs bara planerad kirurgi på relativt friska patienter, så några artärprover är sällan aktuella. Tvärtom så börjar hon med att skilja ut var artären ligger för att undvika att sticka i den av misstag och orsaka en blödning.


När hon för ultraljudsproben från armvecket syns artären för att den pulserar på skärmen. Den går inte heller att trycka ihop. Josefine lägger på färg på skärmen, så syns artären ännu tydligare.


— Här ser jag nerver också som jag inte ska sticka i. Det här kräver lite träning för ögat. Se vilken fin ven på en halvcentimeters djup. Den tar vi, säger hon, torkar av gelen och spritar. Hon har ögonen på skärmen och sticker in infarten. Nålspetsen syns genast i kärlet som en vit prick på skärmen.



Från att ha varit ensamma om kompetensen på sjukhuset kan de nu erbjuda stickhjälp med ultraljud dygnet runt. Anna Olsson och Josefine Lewén har hållit i kurser med alla anestesisjuk­sköterskor.


Först lär man sig tyda ultraljudet genom att skanna varandras armar. För själva stickandet finns en dyr silikonkudde med kärl.


Kudden räcker långt ifrån till alla på den årliga workshopen där 24 anestesi- och intensivvårdssjuksköterskor, och enstaka sjuksköterskor, tränas upp.


Det är därför som instruktörerna Josefine Lewén och Anna Olsson går till Coop och storhandlar. Där köper de kilovis med fläskfilé och kompletterar med sparris och ballonger.


— Vi fyller fläskfiléerna med sparris och ballonger med färgad vätska. Det blir faktiskt likt en arm med blodkärl när man skannar med ultraljudet och tränar på att sticka, skrattar Anna Olsson.


Båda har varit trogna sjukhuset i många år. Att de själva fått utvecklas i yrket och att de fått utbilda kolleger från hela Norden har varit avgörande för trivseln, samtidigt som patienterna fått bättre vård.


Har ni också fått mer betalt för er spetskompetens med ultraljud?


— Jo, jag tycker att det har märkts i lönekuvertet att vi har visat framfötterna och engagerat oss för att utveckla andra också, säger Josefine Lewén.

Josefines och Annas knep & råd

  • Ta dig tid att lugnt titta och känna.
  • Optimera kärlen. Värm patienten så dilateras kärlen. Ta en kräkpåse med varmt vatten som patienten kan hålla ned handen i.
  • Om patienten har lågt blodtryck kan blodfyllnaden strypas vid för hög stas. Pröva att stasa försiktigt.
  • Lär dig anatomin. Det finns bra kärl även på armens insida och på överarmen.
  • Emla på alla barn.