CHEFREDAKTÖREN HAR ORDET. ”Jag mår inte bra.” Patienten, en gammal dam, står framför dig och ser orolig ut. Det är mycket att göra och du har inte ens hunnit ta någon paus. ”Vad är det, har du ont någonstans?” ”Nej, nja, jag är orolig. Jag har levt hela mitt liv och nu återstår bara döden”, säger damen. Hennes ord känns tunga och du fryser till men vet att du behövs hos andra patienter. Så du klappar henne på axeln och säger tröstansfullt med din vänligaste och proffsigaste röst: ”Inte ska du tänka så.” I ögonvrån ser du hur något i damens blick slocknar.

Hur möter man egentligen en patient som vill prata om svåra existentiella frågor? Det är lätt att bli stressad och hurtigt svara ”det blir nog bra” eller ”ryck upp dig”. Vår reporter Maria Ejd har träffat personal på boendet i Strövelstorp. Efter att ha gått en kurs i existentiella samtal för vårdpersonal, säger de aldrig längre ”ryck upp dig” till sina patienter. I stället tar de sig tid att lyssna.

Existentiella frågor handlar inte bara om liv och död. Även sexualitet kan räknas hit. Det är en stark drivkraft och livskraft i människan. Ändå betraktas ofta sjuka människor som asexuella. Det är som att sex och sjukdom inte går ihop. Men sexualitet, beröring och ömhet får oss att känna oss hela. När man är sjuk kan det behövas mer än någonsin. Även den som av sjukdom, operationer eller medicin fått förstörda könsorgan, mindre lust eller andra fysiska begränsningar slutar inte att vara en sexuell varelse. För Kirsti Haugsand Wennerholm som gjort flera tuffa cancerbehandlingar har sexologen Tina Nervin betytt mycket. I vårt tema tar vår reporter Sanna Björkman ett helhetsgrepp kring sjukdom och sex. Det finns hjälpmedel för olika sjukdomar och specialister på området. Men för alla som möter patienter med sjukdomar som påverkar sexualiteten kan det vara så enkelt som att våga fråga hur det är med sexlivet. Och vill patienten tala om det — lyssna.

Michelle Wahrolén,
Chefredaktör Vårdfokus