Nyligen deltog jag i en konferens i USA som samlade 10 000 sjuksköterskor. Vi lärde oss av de som lyckats med ”magnetmodellen” på arbetsplatser där omvårdnadskompetens värderas högt och finns med i ledningsstrukturerna. Här har politikerna och vårdgivarna i Sverige mycket att lära!

Ungefär samtidigt klubbade den svenska riksdagen igenom regeringens förslag om att höja lägsta pensionsåldern från 61 till 62 år, något som vi kritiserat. Den ökande livslängden hos befolkningen kräver visserligen en höjd pensionsålder för att pensionerna ska räcka till, men först behövs rejält förbättrade arbetsvillkor för att du som arbetar inom hälso- och sjukvården ska orka arbeta heltid fram till 65 år. Vice ordförande Ragnhild Karlsson beskrev i TV4 Nyhetsmorgon varför höjd pensionsålder är problematiskt för Vårdförbundets medlemmar och att arbetsmiljön och villkoren måste förbättras för att detta ska bli rimligt. Samhället måste ta ansvar för att våra yrken har attraktiva villkor, där livslön och arbetsmiljö gör att fler både vill och kan stanna i yrket längre. Det handlar om att rätta till lönestrukturen så att kompetens och erfarenhet lönar sig och att man får en livslön som ger en god pension.

Ett av våra verktyg för att nå dit är det nya centrala kollektivavtalet HÖK 19, där målet är att särskilt yrkesskickliga ska få 10 000 kronor mer i månaden under den treåriga avtalsperioden. Arbetsgivarna behöver visa att prioriteringen påbörjats redan i årets löneöversyn.

Nu börjar de första goda nyheterna om löneökningar att rulla in — och det är kommunerna som vågar satsa. Som Vårdfokus rapporterat om har Vårdförbundet i Kalmar län fått igenom höjningar på mellan 2 000 och 3 000 kronor i Borgholm, Nybro och Oskarshamns kommuner. I Kronobergs län utgör Älmhult och Växjö goda exempel, där har de särskilt yrkesskickliga fått löneförhöjningar på cirka 3 000 kronor i snitt. I Växjö handlar det i vissa fall om cirka 5 000 kronor — bara i år. Påslag på upp till 3 500 kronor har uppnåtts i kommunerna Aneby, Åmål, Karlshamn och Klippan. Dessa är några positiva exempel, men vi hör givetvis även andra berättelser om arbetsgivare som inte satsar på lönerna. Vi ser redan tecken på det som kommer att ske om inte regionerna lever upp till det nya avtalet: att medlemmar säger upp sig och söker sig från regionerna till dem som värderar ens kompetens, som kommuner och privata företag.

Det är viktigt att komma ihåg att vi är i början av det arbete som ligger framför oss under avtalsperioden. Avstämningar görs löpande och om inte lönespridningen ökar markant kan vi säga upp avtalet redan efter två år. Men ett steg i taget — det du kan göra nu är att se till att du får lönesamtal och diskussion om era kriterier för särskilt yrkesskickliga och om hur du bedöms. Kontakta din förtroendevalda för stöd!