Kortare arbetstid eller önskeschema. I Västerbotten finns två olika arbetstidsmodeller. Vilken som är bäst beror på vem man frågar.

Klockan är halv sju på morgonen. En strid ström av cyklister trampar uppför backen till sina arbetsplatser på Norrlands universitetssjukhus, Nus, i Umeå. Vid cykelställen står de som har arbetat natt och låser upp sina cyklar för att rulla hemåt i morgonsolen. Nu ska de försöka sova.

På barnonkologen har sjuksköterskan Jessica Sundqvist just gått på ett dagpass. Hon bor fem mil härifrån så hon fick gå upp tidigt för att kunna vara på jobbet kvart i sju. Precis som de flesta här växlar hon mellan att arbeta dag, kväll och natt.

— För mig fungerar det bra, jag är kvällsmänniska och gillar att jobba natt. Det är svårare när jag måste gå upp tidigt, som i dag.

Ungefär hälften av avdelningarna på Nus har det schema som tillämpas på barnonkologen och som kallas 3:3 (se faktaruta på nästa uppslag). Moroten är återhämtning med en arbetstidsförkortning på ungefär tre dagar i månaden. I gengäld måste de ställa upp och arbeta 130 timmar bufferttid under ett år, vilket innebär drygt ett arbetspass i månaden.

Personalen skriver upp sig på pass då de kan tänka sig att hoppa in och ”buffra”. Om någon blir sjuk, ska ha semester eller om det behövs fler sjuksköterskor för att läget är ansträngt kallar arbetsledarna in från listan. Alla måste göra sina bufferttimmar, annars blir det löneavdrag.

— Det krävs att vi kan vara lite flexibla, men samtidigt har vi fått ett väldigt luftigt schema, så vi är verkligen nöjda, säger Jessica Sundqvist.

Lite senare på dagen kommer hennes kollega Emma Ulander som ska jobba kväll. Hon plockar ut arbetskläder och går in i det gigantiska omklädningsrummet medan hon funderar över vad det är hon tycker är så bra med 3:3-modellen.

— Det bästa är att man får tid att återhämta sig. Vi får betalt för heltid trots att vi har en arbetstidsförkortning. Det gör också att fler klarar att jobba heltid och inte måste gå ner i tid för att orka.

Ungefär hälften av avdelningarna på Nus har i stället så kallade önskescheman. Där är moroten högre ob-ersättning och arbetstidsförkortning för nattarbete. På thorax vårdavdelning tycker sjuksköterskorna att det här är den bästa schemamodellen.

— Schemat är så otroligt viktigt, det måste fungera! Jag har arbetat på olika avdelningar och haft olika arbetstidsmodeller, men jag tycker mest om det här. Det bästa är att man kan påverka sitt schema själv så mycket och att alla är delaktiga när schemat läggs, säger Åsa Wiklund som är sjuksköterska och sektionsledare.

Hon tycker att det har blivit allt jobbigare med nattpassen med åren och arbetar helst så få nätter som möjligt. Det fungerar tack vare att andra både vill och kan jobba mer då.

— Jag blir otroligt påverkad, både fysiskt och psykiskt, och är inte mig själv i två dagar efter ett nattpass. När jag började här för elva år sedan kunde jag jobba tre—fyra nätter i rad, men nu funkar det inte alls.

På en dator visar Åsa Wiklund schemaplaneringen. Var och en lägger sitt schema för en sexveckorsperiod som man själv vill ha det. Ramarna är ett visst antal timmar, helger och nätter. När alla har önskat jobbar man med korrigeringar under två veckor. Då måste alla vara aktiva och själva ändra och ta pass där det fattas personal. I slutomgången diskuteras schemat i hela sjuksköterskegruppen innan det spikas på chefsnivå.

Det finns förstås en uppenbar risk att det alltid är samma personer som ställer upp och hoppar in på de tomma passen, men avdelningschefen Maria Sjöberg är observant på det.

— Vi försöker se till att ändringar som måste göras fördelas relativt jämnt så att inte samma personer alltid får flytta sina pass. Men det spelar också olika stor roll för olika personer, beroende på ålder, familjesituation, bostadsort och annat. Därför är det viktigt att ha en varierad arbetsgrupp som befinner sig i olika skeden av livet, säger hon.

Mirielle Previak Melin. Ssk på Nus i Umeå. VF 11-19
Mirielle Previak Melin är nöjd med sin schemamodell. Foto: Erik Abel

Mirielle Previak Melin har arbetat som sjuksköterska på thorax i fyra år. I början ville hon mest få ihop så mycket ledighet som möjligt och lade många tuffa pass i följd i sitt schema. Nu har hon tänkt om. Hon och de andra sjuksköterskorna försöker tänka på att inte lägga dagpass efter att de har jobbat kväll, annars blir det alldeles för lite vila mellan passen.

— Även om jag fortfarande gärna vill ha lite längre ledigheter så tänker jag på ett annat sätt nu. Jag märker ju skillnad när jag lägger in mer vila mellan arbetspassen och tänker också på att man ska hålla ett helt yrkesliv.


SCHEMAMODELLER PÅ NUS
Modell 1, Modifierad 3:3:

  • Modellen bygger på 2–4 dagars arbete och 2–4 dagars ledighet.
  • Arbetstidsförkortning 12–15 procent, motsvarar cirka 35 dagar per år.
  • I gengäld görs ca 15 arbetspass per år som inte är planerade i förväg, så kallad bufferttid.
  • Alla arbetar dag, kväll och natt.


Modell 2, Individuellt önskeschema:

  • Verksamhetsanpassat önskeschema.
  • Medarbetare kan påverka och styra sin arbetstid.
  • Arbetstidsförkortning för nattarbete, cirka 3 timmar per natt.
  • Högre ob-ersättning.
  • Alla arbetar dag, kväll och natt.


ÖKAR RISKEN FÖR OHÄLSA
Problemen med skiftarbete har undersökts i flera studier. På kort sikt handlar det om sömnbesvär och trötthet som leder till ökad risk att drabbas av arbetsolyckor. På lång sikt ökar risken för ohälsa. Det finns ett samband mellan nattarbete/skift­arbete och en lång rad sjukdomar, till exempel hjärt-kärlsjukdom, stroke, högt blodtryck, diabetes, mag-tarmsjukdom och sannolikt även bröstcancer.


VÅRDPERSONAL FLITIGASTE SKIFTARBETARNA:

  • 33,1 procent av all vårdpersonal arbetar skift
  • 16,2 procent av anställda i övriga sektorer arbetar skift

(I näringsgrenen "vård" ingår alla vårdyrken.)

SÅ MÅNGA JOBBAR SKIFT I VÅRDEN:

  • 53 200 sjuksköterskor (47,1 procent)
  • 2 600 barnmorskor (41,7 procent)
  • 35 procent av röntgensjuksköterskorna (uppgift om antal saknas och andelen är en uppskattning)
  • 1 800 biomedicinska analytiker (20 procent)

Källa: Statistiska centralbyrån, SCB