Ambulanserna spritas varje morgon och efter varje patient. Åsa Nordlund torkar sig fram metodiskt, från britsen till ratt och bilnycklar.

— Vi kör ofta patienter med nedsatt immunförsvar. Då ska de inte smittas i ambulansen när de är på väg till den vård de behöver. Slarvar vi med hygienen tar vi dessutom med smittan från patientens hem in på sjukhuset, säger hon.

Åsa Nordlund är intensivvårdssjuksköterska och har tidigare även arbetat som hygiensjuksköterska inom regionen. Tillsammans med Lisbeth Skog, ambulanssjukvårdare i Sunne, är hon hygiensamordnare för ambulanssjukvården i Värmland.

Hygienduon har lyckats få sina kolleger att börja jobba rent och hygieniskt. Men det har inte gått från en dag till en annan. Motståndet har stundtals varit tufft.

När de föreläser om sin långa hygienambulansresa på Flisa-konferensen i september är salen fullsatt. Chefer och vårdpersonal inom prehospital vård vill lära sig hur ambulanspersonalen klarar att hålla sig till hygienrutiner även när det går undan.

Knepen de delar med sig av är att bilda ett hygiennätverk, utbilda kolleger, samarbeta med Vårdhygien på regionen och att "frälsa" chefer. Dessutom krävs vilja och tålamod.

Det vet inte minst Lisbeth Skog som varit en drivande hygien-eldsjäl i många år, och även sjuksköterskan Jeanine Harnesk, hygienombud på ambulansstationen i Kristinehamn. Hon berättar att i början lyssnade kollegerna i bästa fall artigt på hennes information och fortsatte sedan att jobba med klockor och ringar på och i långärmade jackor. Attityden kunde vara att basala hygienrutiner var något kolleger hann med på sjukhus, inte i ambulanssjukvården.

Det var ett slags kultur med argument som "det är ingen idé för vi jobbar i patienternas hem, där ingenting är rent" eller "vi prioriterar att rädda liv framför att sprita händerna".

— På möten när jag informerade suckades det och muttrades "här jobbar vi som vi alltid gjort, det har ju gått bra hittills". Som hygienombud fick jag städa förrådet men inte mycket gehör för förbättrat hygienarbete i ambulanserna, säger Jeanine Harnesk.

Då, för tio år sedan, satte de i gång ett tätt samarbete med regionens avdelning för vårdhygien, tog fram riktlinjer inom ambulanssjukvården och utbildade hygienombud till alla tolv ambulansstationerna. De bildade ett nätverk och bollade med varandra hur de skulle få följsamheten till reglerna att bli bättre.

En framgångsfaktor blev att involvera alla chefer.

— Först behövde de också få hygienkunskapen. Sedan när man själv informerar om hygien på möten ska chefen backa upp en och säga "nu jobbar vi så här", säger Lisbeth Skog, vars chef mycket riktigt backar henne efter föredraget genom att högt ropa ut "bra jobbat!" i applåderna.

I dag är attityden till hygienrutiner en annan. Varje månad mäter alla stationer följsamheten genom att följa tio personer. Arbetskamraterna vet att de ibland blir "smygkollade" när de åker på uppdrag. Hygienombuden har ögonen på om kollegan spritar händerna före och efter patientvård och har handskar och förkläde om de ska sätta infart eller riskerar att få kroppsvätskor på sig. Många av deras nya kolleger kommer från sjukhusens vårdavdelningar, där det är mer självklart att arbeta utifrån Socialstyrelsens hygienriktlinjer.

— Långt hår sätts upp och nagellack, smycken och klockor används i stort sett inte. Men vi har en bit kvar vad gäller korrekt användande av handskar, och även spritande av händerna, säger Åsa Nordlund.

Handskarna har en egen historia. Vissa sätter på sig handskarna alldeles för tidigt, för att vara säkra på att hinna. Men då hinner de också röra ratten, handtagen och datorn på vägen.

— Handskarna blir smutsiga innan de ens träffat patienten. Alla hygienregler ska följas när det är lugna körningar. Handskar kanske inte behövs, som när de bara tar blodtryck och vitalparametrar. När det är akutlarm på en bilolycka förstår jag att man sätter på sig handskar ibland redan på vägen dit, säger Åsa Nordlund.

Jeanine Harnesk märker av den stora skillnaden i dag jämfört med tidigare. Hon tar arbetskläderna som exempel. De ska bytas varje dag och tvättas på ambulansstationen. I Kristinehamn delar ambulanspersonalen lokaler med räddningstjänsten.

— Tidigare hjälpte brandmännen oss att hänga upp tvätten när de hade tid över. Nu är det så mycket tvätt jämt att de inte gör det längre. Alla i ambulansen byter ju kläder varje dag, säger hon med ett leende.

De tycker att det oftast känns bekvämt att rätta någon som slarvar.

— Jag kan säga "ska du inte ta bort nagellacket?" utan problem. Behöver fler en uppryckning så går vi igenom det på ett apt. Blir det känsligt med någon speciell så får chefen ta det i enrum, säger Åsa Nordlund.