Akutmottagningarna är en viktig samhälls­instans för att upptäcka människor som utsatts för våld. Men ofta saknas beredskap för, och kunskap om, forensisk vård. Det kan Josefin Rahmqvist visa med sin avhandling i ämnet, framlagd vid Linnéuniversitetet i Växjö.


Utöver de medicinska åtgärderna behöver personalen kunna spårsäkra, dokumentera och samverka. Det sista tillsammans med polisen och socialtjänsten, eller andra myndigheter, och organisationer som kan erbjuda den våldsutsatta och familjemedlemmar fortsatt stöd och hjälp.


Avhandlingen visar att många akutmottagningar har rutiner för att ta hand om kvinnor och barn som utsatts för våld. Däremot saknas i regel rutiner för andra typer av våld. På drygt var tredje akutmottagning (35 procent) saknas helt rutiner för att fråga om våldsutsatthet. Och i de allra flesta policydokumenten står inte hur familjemedlemmar ska tas om hand.



Ofta får sjuksköterskorna på akuten ett särskilt ansvar för vården som erbjuds den som utsatts för våld. Av drygt 450 sjuksköterskor som arbetar på svenska akutmottagningar svarade 97 procent i Josefin Rahmqvists studier att de vårdade våldsutsatta patienter. Mindre än en tredjedel hade fått någon form av utbildning för det.


— Tyvärr finns det ingen forensisk utbildning för sjuksköterskor i Sverige i dag. Det borde vara en självklar del av grundutbildningen och i vissa specialistutbildningar, säger hon. 


De som har utbildning har i regel bara varit på en eller ett par utbildningsdagar.


— Några få har hämtat kunskap från USA eller Kanada där det finns särskilda forensiska specialistutbildningar för sjuksköterskor, berättar Josefin Rahmqvist, som själv skulle vilja starta en sådan utbildning på Linnéuniversitetet.



I djupintervjuer med sjuksköterskor framkom att det svåraste är att skapa ett vårdande möte (se faktaruta). Det prioriteras inte heller på akutmottagningarna, där man oftast fokuserar på fysiska skador och arbetar under tidspress. 


Att dokumentera och spårsäkra på ett korrekt sätt är också viktigt, till exempel att se till att foton tas så att de håller vid en rättslig prövning. Patienten måste även få frågan om vad som orsakat skadorna.


— Det tycker många känns integritetskränkande. De vet inte riktig hur frågan kan ställas eller vilka tecken på våld som de ska leta efter, säger Josefin Rahmqvist, som också är ordförande Svenskt nätverk för forensisk omvårdnad.


För att alla ska få en likvärdig vård anser hon att det behövs nationella riktlinjer och rutiner för alla aspekter av forensisk vård.