Vårdförbundet och de privata vårdarbetsgivarna inom Vårdföretagarna Almega har slutit avtal efter nästan fem månaders förhandlingar. Uppgörelsen är en stor framgång, anser Vårdförbundets förhandlingschef Annelie Söderberg.


— Vi har nått väldigt långt. Det som gör mig mest glad är att privatanställda medlemmar inom vård och omsorg och äldreomsorg — som arbetar natt — nu får arbetstidsvillkor som motsvarar det avtal vi har inom offentlig sektor, säger hon.


Drygt 5 000 privatanställda medlemmar inom tre avtalsområden berörs: vård och omsorg, äldreomsorg och företagshälsovård. 


Medlemmarna inom vård och omsorg och äldreomsorg omfattas av den nya veckoarbetstiden. Den som arbetar ständig natt, eller mer än 30 procent natt, får sin veckoarbetstid sänkt till 34 timmar och 20 minuter i veckan. Den som arbetar mellan 20 och 30 procent natt får veckoarbetstiden sänkt till 36 timmar och 20 minuter. 



Medlemmar som arbetar mycket natt får en sänkning av arbetstiden som innebär 2 timmar mer i veckan till vila och återhämtning.


— Dessutom innebär den sänkta arbetstiden att medlemmarna får mer tid för den omställning som behövs från att vara vaken på natten till att ställa om sin dygnsrytm och i stället sova då, säger Annelie Söderberg.


Sänkt veckoarbetstid vid nattarbete var ett av Vårdförbundets viktigaste krav och förhandlingschefen är glad över att arbetsgivarna till sist gick med på det. Vad som fick dem att ge upp sitt hårdnackade motstånd kan hon bara spekulera kring.


— Jag tror att de inom Vårdföretagarna är måna om att framstå som attraktiva arbetsgivare. I en tid när det är sådan brist på sjuksköterskor måste arbetsgivarna erbjuda villkor som gör det möjligt att rekrytera och behålla personal, säger Annelie Söderberg.



Förbundsdirektören för Vårdföretagarna, Inga-Kari Fryklund, är också nöjd med avtalet. Hon tror att förhandlingarna tog lång tid för att parterna inte riktigt förstod varandra i början. Men sedan lossnade kommunikationen. 


— I sjukvården är konkurrensen hård om arbetskraften. Exempelvis när det gäller akutvårdsverksamheten så vet vi att många redan har lokala avtal där man hittat lösningar för arbetstider. Våra medlemmar kan inte skilja ut sig med avsevärt andra villkor jämfört med den övriga arbetsmarknaden, säger hon. 


Privat företagshälsovård omfattas inte av de nya arbetstiderna för nattarbete eftersom de inte har natt­arbete. Däremot omfattas även de av en protokollsanteckning som innebär att parterna ska förhandla fram en modell för utbildningsanställningar. Man har en samsyn när det gäller vikten av specialister i verksamheterna.


Tanken med protokollsanteckningen är att säkerställa att andelen specialistsjuksköterskor verkligen ökar, vilket ska följas upp under året.


— Vi är överens om att utbildningsanställningar är viktigt — både för att utveckla verksamheterna och för patientsäkerheten. För våra medlemmar innebär den samsynen ökade möjligheter till karriär- och löneutveckling, säger Annelie Söderberg.



Den här delen i avtalet är det som Inga-Kari Fryklund är mest nöjd med. Vårdföretagarna söker lösningar för att få fram fler specialistutbildade sjuksköterskor och vill att deras medlemsföretag ska få större tillgång till statliga satsningar, för att kunna erbjuda fler anställda specialistutbildning med lön. Förhoppningen är att få draghjälp av Vårdförbundet i det här påverkansarbetet.


— Vårdföretagarna kommer att kliva fram när det gäller kompetensfrågorna. Vi ser att kompetensförsörjningen är en avgörande fråga och här hoppas jag att vi kan kroka arm med bland andra Vårdförbundet. Vi måste lösa saker gemensamt och blir starkare tillsammans, säger Inga-Kari Fryklund.



Att Vårdförbundet har fått igenom viktiga krav innebär att man tvingats ge efter på annat.


— Allt ska ju finansieras och en sådan här stor sänkning av veckoarbetstiden kostar för arbetsgivarna. Det är en stor förändring och en del av det ska betalas med en viss procentsats av löneökningsutrymmet, på samma sätt som inom det avtal vi träffade på SKL-området. Å andra sidan innebär bristen på sjuksköterskor att arbetsgivarna får svårt att fullt ut genomföra avräkningarna, säger Annelie Söderberg.