När Lisa Blomqvists pappa närmade sig döden var det inte bara en känslomässig kris för Lisa och hennes familj. Mitt i oron och sorgen tillkom olika praktiska svårigheter: vårdkontakter som länge fungerade dåligt, ett krävande jobb som skulle skötas, ständiga resor till och från orten där pappa vårdades. Efter hans bortgång väntade andra praktiska bestyr och svåra beslut.

Boken är ett försök till stöd för andra anhöriga till döende personer, något författaren önskar att hon själv hade haft.

Vilka rättigheter har man i vården? Får man vara ledig från jobbet när en nära anhörig är svårt sjuk? Är det viktigt att den döende hunnit berätta om sina önskemål kring begravningen? Hur gör jag med hens konton på sociala medier? Hur mycket kan man belasta sina vänner? Det är exempel på frågor som besvaras i boken.

Men den största frågan, som författaren också ställer, förblir ändå: Varför är vi så rädda för att prata om döden?