Det är mycket som spelar in när äldre äter för lite. Kanske smakar maten inte gott. Miljön kan vara otrivsam eller stökig. Olika sjukdomar kan göra det svårt att svälja, hålla bestick eller sitta bra vid bordet.

— Mitt allra viktigaste råd är att fundera över orsaken till att det är svårt att äta. Vad är grundproblemet? Prata med den äldre om det går, eller med anhöriga, om hur personen är van att äta. På vilka tider, vilken slags mat, med eller utan sällskap? säger Albert Westergren.

Han är sjuksköterska i tredje generationen. Mormor Hanna blev sjuksköterska 1911, mamma Ingegärd 1949 och själv tog Albert Westergren sin sjuksköterskeexamen i Kristianstad 1989. Som nyexaminerad arbetade han på en avdelning för strokedrabbade patienter och lade märke till de sväljsvårigheter (dysfagi) som patienterna kämpade med. Där såddes fröet till det som kom att bli hans forskningsområde och han startade ett dysfagiteam på sjukhuset.

Sedan tio år tillbaka är Albert Westergren professor i omvårdnad vid Högskolan Kristianstad. Hans forskning handlar om ät- och nutritionsproblem hos äldre och alldeles nyligen har han kommit med boken Undernäring hos äldre. Som titeln antyder är det en bred faktabok, men arbetsnamnet var länge Den lustfyllda måltiden, för bokens mål är att lyfta fram de positiva, salutogena sidorna och visa hur personalen kan arbeta för att väcka matlusten och hjälpa personer med ätsvårigheter.

— Jag ville att boken ska vara lätt att förstå och skapa inkännande hos den som läser — att man förstår den äldres perspektiv.

I boken ges många konkreta tips om allt från måltidsmiljö till praktiska hjälpmedel. Men huvudbudskapet är att arbeta personcentrerat.

— Mat och måltider måste ses utifrån individens perspektiv. Alla har inte samma önskemål och den enskilde måste ges möjlighet att påverka själv. Vi har ofta fokus på näringstabeller och kaloriintag, men mat handlar även om kultur och vanor.

Att äta kan bli svårt vid många olika tillstånd som till exempel Parkinsons sjukdom, demens, hjärtsvikt, kol och stroke.

— Jag var hos tandläkaren nyligen och blev bedövad. När jag kom därifrån skulle jag försöka dricka vatten. Att det var så svårt gjorde mig medveten om vilka problem det är för en person som har en förlamning som påverkar munnen, säger Albert Westergren.

Och hur ofta har personal inte försökt att ge mat och dryck till en person som halvligger i sängen?

— Att äta halvliggande är både svårt och direkt farligt. Jag tror att det behövs en ökad kännedom om hur viktig sittpositionen är, särskilt för personer med svårigheter att svälja. Det finns många hjälpmedel både för att kunna sitta bättre och som underlättar att kunna äta själv.

Det är svårt att ange en exakt siffra för hur vanligt undernäring bland äldre är. På äldreboenden förekommer undernäring hos 30–50 procent, enligt Albert Westergren. Ändå är det nästan ett tabubelagt ämne inom vården.

— Man vill gärna framstå som goda vårdgivare och stå upp för att man ger bra vård och undviker därför att ta upp det. Men jag menar att det är viktigt att prata om undernäring för det finns så mycket vi kan göra, säger Albert Westergren.

Han hoppas att boken ska bli läst och använd av dem som arbetar inom äldrevården. Sjuksköterskor skulle till exempel kunna hålla i studiecirklar där man diskuterar ett kapitel i taget och funderar över hur det ser ut på den egna arbetsplatsen och vad man kan göra för att väcka matlusten hos de äldre. Nyckeln till förändring är kunskap och att få hela vårdteamet att arbeta tillsammans mot gemensamma mål.

Men även om det går att hjälpa många av dem som har ätsvårigheter och minskad matlust så tror inte Albert Westergren att det är möjligt att ha en nollvision när det gäller undernäring.

— Ibland får vi helt enkelt acceptera att en del äldre inte vill äta trots att vi gjort allt vi kan — vi kan inte börja mata dem mot deras vilja.

Albert Westergren

Ålder: 52
Arbetsplats: Högskolan Kristianstad och Lunds universitet
Äter helst: En god frukost i lugn och ro
Åker helst: Inlines
Läser: Jonna Bornemark Det omätbaras renässans (Volante, 2018)