Vårdens arbetsgivare har svårt att rekrytera och behålla sjuksköterskor. Det leder i sin tur till stängda vårdplatser och långa väntetider. Politiker och vårdgivare pratar om sjuksköterskebrist och svårigheter att ge vård med kontinuitet.

Rebecca Selberg, genusforskare vid Lunds universitet, ser en risk att sjuksköterskor ska börja skuldbeläggas för att de är rörliga och byter jobb ofta. Tidigare har arbetsgivare kunnat räkna med att kvinnor i offentlig sektor är trogna sin arbetsplats och kan ge kontinuitet till patienter, elever och brukare. Men i dag beter sig sjuksköterskor som om de befinner sig på en marknad — och där finns det en brist.

— Politiker och vårdgivare har infört den marknadslogik som gäller i dag. Vården ska vara som näringslivet. Allt ska gå snabbt och effektivt, förnyas och vara mätbart. Självklart anpassar sig personalen till idealen. Sjuksköterskorna har också blivit flexibla och vill utvecklas, säger hon.

Sjuksköterskor har också fått höra att vården ska sträva efter förnyelse och snabb utveckling. Nu har de själva börjat tänka så, menar Rebecca Selberg.

— Jag ser det som något bra att sjuksköterskorna, som ofta är kvinnor, tar för sig. De utnyttjar marknaden. De är medvetna om sin kompetens och sitt värde och går dit där de får störst utdelning. Vi kan inte skylla på sjuksköterskorna när kulturen i vården förändrats och de följer med.

Rebecca Selberg leder en tvärvetenskaplig forskargrupp där även två sjuksköterskor ingår. De studerar hur ofta, och varför, sjuksköterskor och socionomer säger upp sig. Svar på den första enkäten har kommit in från drygt 3 500 deltagare, varav hälften är sjuksköterskor. Svaren visar att 34 procent av sjuksköterskorna har bytt arbetsplats de senaste två åren. De som tog examen sent, 2014, är ännu rörligare. Bland dem har hälften bytt jobb en eller flera gånger de senaste två åren. Av de äldre har bara 19 procent bytt jobb under samma period.

I studien ingår också intervjuer med chefer. Bland dem märker Rebecca Selberg en stor skillnad jämfört med i de intervjuer hon gjorde i sin avhandling mellan åren 2006 och 2011.

— I avhandlingsarbetet sa cheferna att de behövde få in unga, pigga sjuksköterskor i sina arbetsgrupper. De hade redan många som var erfarna, men var lite äldre och tröttare. Nu är det tvärtom. Cheferna vill inte ha en sådan rotation, för de har för få erfarna, stabila sjuksköterskor som kan stötta de nya. Det händer att de mest erfarna bara har arbetat i två år.

Under doktorandtiden var Rebecca Selberg intresserad av nedskärningarna inom offentlig sektor och såg hur de slog hårt mot kvinnor. Hon upptäckte då att synen på sjuksköterskor är speciell.

— Yrket har viss status och respekt, men också visst underläge. Det är samtidigt hyllat och nedprioriterat. Det säger så mycket om genusrelationer i samhället.

Rebecca Selberg menar att det inte bara är marknadsideal i vården som har påverkat sjuksköterskornas rörlighet, utan också inställningen i skolväsendet och i samhället i stort.

— Man ska tänka nytt och snabbt överallt och uppmuntras att utveckla sina idéer. I läroplanen är entreprenörsperspektivet ett obligatoriskt moment. Det handlar om att lära sig att söka nya vägar, starta och verkställa projekt och sedan nya projekt. Det har förts in i skolan genom politiska beslut. Men ingen verkar ha tänkt på vad som händer när sjuksköterskor, och personer i andra omsorgsyrken, också börjar bete sig så.

Forskargruppen efterlyser nu en debatt om etik och värden i den offentliga sektorn. Rebecca Selberg vill att det ska diskuteras om entreprenörsanda och ständig förändring är ideal som ska vara dominerande i vården.

— Visst är det bra med effektivitet, snabbhet och utveckling. Men yrken i offentlig sektor kanske inte är lämpade för det marknadsanpassade synsättet. Här handlar det om människor och relationer, inte varor och transaktioner.