Vissa kallar valet till Europaparlamentet den 26 maj för ett ödesval, att det blir ett val om Europas själ. Per Hilmersson, internationell chef på den fackliga centralorganisationen TCO, vill inte vara riktigt så dramatisk. Men säger samtidigt att utvecklingen går åt fel håll och att många värderingar som är självklara och grundläggande för fackförbunden är ifrågasatta och hotade i Europa i dag.

I länder som Ungern, Österrike, Polen och Rumänien, där nationalistiska, populistiska och högerradikala partier sitter i regeringsställning, hotas eller begränsas pressfriheten, föreningsfriheten och de fackliga rättigheterna, berättar han. Främlingsfientliga, kvinnofientliga och homofoba krafter har också fått starkare fotfäste i flera av EU:s medlemsländer.

Det här är förklaringen till att TCO för första gången valt att lyfta fram grundläggande värden som likabehandling, demokrati och öppenhet i sin valplattform inför EU-valet.

TCO vill att EU ska fungera som en garant för mänskliga fri- och rättigheter, och ingripa mot länder som beter sig antidemokratiskt.

TCO vill också att EU utvecklar en asyl- och flyktingpolitik som respekterar rätten att söka asyl och fördelar ansvaret solidariskt mellan medlemsländerna.

— Det här är frågor vi inte diskuterat och lyft inför tidigare EU-val. Men vi oroar oss för att främlingsfientliga, populistiska och EU-fientliga partier kan få större inflytande, säger Per Hilmersson.

I sitt valmanifest tar TCO också upp vikten av att EU skapar fler jobb och att parterna, fack och arbetsgivare, får behålla sina roller och sitt inflytande på arbetsmarknaden.

Opinionsmätningar visar att Europas populistiska och högerradikala partier kommer att öka sina mandat efter EU-parlamentsvalet. Hur mycket makt de får beror på hur väl de organiserar sig och om de lyckas få till samarbeten med andra partier, berättar Ann-Cathrine Jungar, docent på Södertörns högskola som forskar om populistiska och högerradikala partier i Norden och Europa.

Enligt henne är det en brokig skara partier det handlar om, som delar konservativa värderingar, EU-kritik och en misstro mot ”etablissemanget”. Men som framför allt förenas i en syn på invandring och mångkulturalism som ett hot mot den egna nationens folk och kultur.

Fackförbunden i Europa ser sig som en motkraft till främlingsfientliga- och antidemokratiska krafter, eftersom den fackliga kampen i grunden bygger på mänskliga rättigheter och allas lika värde.

Medan EU-länder slutit gränser och stoppat överfulla båtar med flyktingar till havs har fackförbund för offentliganställda inom EPSU och PSI (internationella fackliga samarbetsorganisationer) engagerat sig i FN:s arbete för att förbättra flyktingmottagandet. Förbunden har också stöttat offentliganställda kolleger som på vissa håll i Europa motarbetas av sina egna länders regeringar när de försöker hjälpa människor på flykt.

— Diskussionen om främlingsfientlighet och flyktingars rättigheter har vuxit enormt inom den fackliga rörelsen i Europa. Det beror på den situation vi hamnat i, på radikala högerkrafter som är emot öppna gränser, som också är ganska antifackliga, säger Nina Bergman, internationell sekreterare på Vårdförbundet.

Vårdförbundets kongress förra året tog beslut om att förbundet ska bli en ännu starkare röst för mänskliga rättigheter och demokrati. Tidigare har förbundet också sagt att man tillsammans med andra europeiska fackförbund ska arbeta mot främlingsfientlighet och rasism.

Men att hitta strategier och resurser för det här arbetet har hittills varit svårt, berättar Nina Bergman, som tycker att Vårdförbundet borde göra mer.

— Det här är viktigt för Vårdförbundets medlemmar. Våra yrkesgrupper kommer att ställas inför svåra etiska dilemman varje dag om vi får ett samhälle där grupper ställs mot varandra och vård ges utifrån andra principer än människors lika värde och att den som är i störst behov ska få vård först, säger hon.

Stora fackförbund i exempelvis Frankrike och Tyskland har i dag hela avdelningar som arbetar mot främlingsfientlighet och antidemokratiska krafter, berättar Nina Bergman. I nationella val har många förbund tagit ställning mot populistiska, nationalistiska och högerradikala partier — som ändå fortsatt att växa.

Så vad ska fackförbund som vill vara en motkraft göra?

Forskaren Ann-Cathrine Jungar berättar att det är den vanligaste frågan som hon som statsvetare och expert brukar få. Hon har inga enkla svar, men några tankar.

— Jag brukar alltid säga att populisterna ställer de rätta frågorna men ger dåliga svar. Mycket handlar om människors identitet, behov av välfärd och säkerhet. Då är det viktigt att formulera sin egen politik kring detta. Det behövs ett motstånd, men ännu viktigare är att facken säger vad de själva vill med Europa, säger Ann-Cathrine Jungar.

Det Vårdförbundet gör inför EU-valet i maj är helt enkelt att ställa sig bakom TCO:s valmanifest och uppmana sina medlemmar att gå och rösta.

— Alla människors lika värde och allas rätt till vård finns i våra yrkesgruppers etiska koder och i vår stadga. Nu är det viktigt att vi gör våra röster hörda i EU-valet utifrån de värderingar vi har, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

Splittrade i tre grupper

I dag är de nationalistiska, populistiska och högerradikala partierna splittrade i tre grupper i EU-parlamentet:

  • ENF, Europe of nations and freedom, med bland andra franska Nationell samling och italienska Lega.
  • EFDD, Europe of freedom and direct democracy, med bland andra italienska Femstjärnerörelsen.
  • ECR, European conservatives and reformists, med bland andra polska Lag och rättvisa och svenska Sverige­demokraterna.

Opinionsmätningar har visat att dessa partier kan få drygt 200 av 705 mandat i EU-parlamentet efter valet. Hur de kommer att gruppera sig är oklart.