Andreas, 24 år, har spring i benen. Efter månader på den låsta avdelningen längtar han ut. Det första han ska göra när han får frigång är att ta en löptur i naturen.

— Det är inte samma sak att springa på rastgården eller på löpbandet, jag vill ha frisk luft också, säger Andreas.

Andreas heter egentligen något annat, men får vara anonym. Det är en förutsättning för att vi ska få göra det här reportaget på en av Sveriges äldsta och mest kända rättspsykiatriska kliniker. Hit kom han för drygt ett år sedan för att avtjäna sitt straff för ett brott han dömts för men ansetts för psykiskt sjuk för att sitta i fängelse för.

Andreas har varit på Säters sjukhus flera gånger tidigare. När ångesten och rädslan blivit övermäktig har han lagts in på en öppen avdelning, fått behandling och sedan kunnat gå hem efter någon vecka. Den här gången är det annorlunda. Där han nu befinner sig är medelvårdtiden fyra till fem år.

Säters sjukhus ligger naturskönt vid sjön Ljustern i utkanten av den lilla trästaden Säter i Dalarna. Vid invigningen 1912 var Säters hospital ett av Sveriges största och modernaste mentalsjukhus med plats för 830 patienter. I dag består sjukhuset också av flera nyare byggnader och här finns både öppen- och slutenvårdspsykiatri.

Det var här som patienten Sture Bergwall, alias Thomas Quick, i mitten av 1990-talet under terapi med läkare och psykologer erkände ett trettiotal brutala mord. Han fälldes för åtta av dem innan det skulle visa sig att inget av det som kommit fram var sant. Det som då förklarades som bortträngda minnen av sexuella övergrepp, knivdåd och rituella styckmord var i själva verket lösryckta fragment som hittats på under ett rus av psykofarmaka.

Hela historien kring den så kallade Sätermannen mynnade ut i en av Sveriges största rättsskandaler. Poliser, advokater och dåvarande Justitiekanslern fick mycket kritik och vården fick genomgå omfattande inspektioner.

När sjuksköterskan Madelaine Laxå börjar på Säter vintern 2018 har tre myndigheter nyligen granskat den rättspsykiatriska vården på sjukhuset. Med lite olika utgångspunkter har de kommit fram till liknande slutsatser: vården saknar struktur och vetenskapliga metoder. Det finns stora kunskapsluckor och det behövs mer forskning och mindre läkemedel. Även patienternas delaktighet behöver stärkas.

Madelaine Laxgård låter sig inte avskräckas av kritiken. Efter många år inom rättspsykiatrin i Uppsala och Stockholm känner hon väl till sjukhuset och eftersom hon och maken bestämt sig för att bosätta sig i hans gamla hemtrakter i Dalarna söker hon jobb på Säter.

Hon som alltid gillat att strukturera och organisera hittar snabbt sin plats på sjukhuset som hon upplever präglas av en stor förändringsvilja. Det tar inte heller många månader innan Madelaine Laxgård får med sig en av patienterna i sin struktureringsiver.

Mannen, som hade vistats många år på avdelningen, hade samlat på sig mycket saker som var utspridda på golvet och under sängen. Han hade tackat nej till städhjälp, men Madelaine Laxgård var bestämd — hon skulle hjälpa till.

Hon börjar baklänges — i patientens förråd. Tillsammans hämtar de upp en låda i taget och går igenom innehållet. Spara eller slänga? Det som patienten vill behålla sorteras med noggranna markeringar. Efter flera veckors arbete är förrådet städat och Madelaine Laxgård har vunnit patientens förtroende. De fortsätter med rummet på avdelningen.

— Det är viktigt att man tar hand om sina saker och håller ordning, det behöver man ha med sig när man skrivs ut från avdelningen. Patienten är nu glad och stolt över att han klarat av att städa upp i sitt rum som så länge varit överbelamrat med saker. Nu kan han ta på sig andra kläder och lyssna på sina cd-skivor igen.

Röran i rummet var också en rest från en tid med ett annat förhållningssätt hos personalen.

— Det har funnits en kultur här att patienterna inte skulle utsättas för några krav, utan att de behövde vila och återhämtning. Äta, sova och få mediciner. Men nu jobbar vi på ett annat sätt. Vila och återhämtning är en del, men här ska ingen sova bort en psykos. Det viktigaste är att stötta patienten att lära sig leva med sin sjukdom, berättar Camilla Sömsk som är enhetschef och verksamhetsutvecklare.

Hon kallar det för en kulturomställning och något som också ställer krav på personalen. Mycket av behandlingen sker numera i vardagen på avdelningen där personalen ska uppmuntra patienten att träna på olika färdigheter. Det kan handla om allt från att hantera stress till att kunna ta bussen ner till samhället.

För att kunna anpassa vården behöver personalen veta mer om sina patienter. Ett sätt är brottskartläggningen. Tidigare var det psykologens ansvar att prata med patienterna om brottshandlingarna, nu sker det alltid med kontaktpersonen på avdelningen, tillsammans med psykolog. Det kan handla om allt från stöld och rån till misshandel och dråp.

— Kunskapen om vad patienten åtalats för hindrar mig inte att se människan bortom brottet, utan gör det lättare att arbeta med patientens svårigheter, säger Madelaine Laxgård.

Rädd blir hon inte av att veta vad hennes patienter kan ha utsatt andra för, däremot är hon aldrig oförsiktig. Arbetet genomsyras av ett ständigt säkerhetstänkande, från inpassagen genom metallbågen till teamträningar inför överfallssituationer.

På tröjkragen har hon alltid ett larm och hon har full koll på var hon har sina kolleger om en hotfull situation skulle uppstå. Det gör det sällan.

Samtidigt som Madelaine Laxgårds patienter är frihetsberövade har de rätt till kvalitetssäkrad vård. Sedan ett halvår tillbaka testas en samtalsmodell, Illness management recovery (IMR), som samtidigt ska utvärderas i ett forskningsprojekt.

Det är en psykopedagogisk modell som bygger på att patienterna får lära sig mer om sina sjukdomar och strategier för att hantera dem. I regelbundna gruppträffar pratar man om olika teman, till exempel stresshantering och strategier för att kunna medverka i behandlingen.

Första uppgiften inom IMR är att definiera ett mål för tiden på anstalt. För patienten Andreas handlar det om att fortsätta ta sina mediciner. Han inser att de är hans livlina för att hålla sjukdomen borta och förhoppningsvis inte återfalla i brott när han kommer ut.

Att delta i IMR är frivilligt och intresset för att vara med är stort. Förutom en gruppträff i veckan under tio veckor får alla patienter ett individuellt samtal varje vecka. Då finns det möjlighet att mer specifikt prata om sina egna behov med gruppledaren. En av dem är Madelaine Laxgård.

— Det är fantastiskt att se hur engagerade patienterna är och jag är så imponerad av hur de faktiskt bryr sig om varandra. De vill att alla ska vara med, säger hon.

Andreas tycker att gruppträffarna har lärt honom att prata om saker på ett helt annat sätt och att förstå sig själv lite bättre. Genom sina medpatienterna har han förstått vikten av att sova, regelbundet och tillräckligt mycket, för att må bra. Träningen är också viktig för välbefinnandet och han har slutat röka.

— Man måste ta hand om sig själv, det är inte personalen som ska ta hand om mig.

Fem år efter att Sture Bergwall skrivits ut från Säter som en fri man jobbar sjukhuset fortfarande med att frigöra sig från den historien. Det är ingen quick-fix.

— Det är klart att turerna kring det som hände inte har varit någon positiv publicitet för Säter, men som verksamhetsutvecklare kan jag uppskatta att det gjorts flera nationella utredningar. Då finns det något att luta sig mot, säger Camilla Sömsk.

I dag ingår historien och utredningarna kring Sture Bergwall i den basutbildning som all personal på sjukhuset får. Men det är inget som Andreas funderar på — han är mer upptagen av vilka joggingskor han ska köpa när han kommer ut.

4 boktips om sätermannen

  • Fallet Thomas Quick av Hannes Råstam
  • Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson
  • Bara jag vet vem jag är av Sture Bergwall
  • Bortom rimligt tvivel — Thomas Quick och rättvisan av åklagaren Christer van der Kwast

Dessa har utrett vården av Sture Bergwall:

  • Bergwallkommissionen, Vetenskapsrådet och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, har granskat vården kring Sture Bergwall.
  • Sveriges kommuner och landstings Uppdrag Psykisk hälsa gjorde en genomlysning av den rättspsykiatriska vårdens innehåll 2017.