Hur skulle du beskriva vad utmattningssyndrom är?
— Tänk dig ett litet barn som är övertrött och bara gråter. Fast du är vuxen och fattar att du bryter mot alla sociala koder om du gör så, så du skärper dig. Du fattar att något är fel, men inte vad. Inte sällan är omgivningen oförstående. Det krävs ett tränat öga för att se skillnaden på sjukdomssymtom och på vad som bara är osympatiska personlighetsdrag. Då skäms du, för det här är inte likt dig. Skam blandas med skuld. Till sist kommer hopplösheten. Allt som en gång var du är borta och du är livrädd för att det aldrig ska komma tillbaka. Sen tar sjukdagarna slut eller så får du ingen sjukskrivning mer. Alla val du har framför dig innebär kamp. Och du är bara oändligt trött, säger Selene Cortes.

Hur ska vårdpersonal bemöta en utmattad patient?
— Sätt ner patienten på stolen och tala i absolut klartext, med stora bok- stäver utan omsvep. Den typiska patienten för utmattning är högpresterande, svår att övertala, har väldigt lite sjukdomsinsikt och har inte tid att vara sjuk. Du behöver ge kunskap och skapa legitimitet. Förklara vad du ser och vad utmattning är. Förklara hur viktigt det är att ta det på allvar, för om det bromsas i tid behöver inte sjukdomstiden bli så lång.

Vad ska chefer och kolleger tänka på?
— Alla på en arbetsplats är betjänta av kunskap om utmattning. Den sjuke har förmodligen läkarkontakt, men även utanför vården behöver man stöd, så var ett stöd. Många känner skuld och skam. Fråga om och bemöt det. Förmodligen kommer det att göra det lättare — både att vara sjuk och att komma tillbaka igen.