Andan i halsen, lunchen intas i en enda tugga och toabesöket får vänta till senare. Alltför många arbetsplatser i vården är en katastrof ur arbetsmiljöhänseende; kaotiska, som krigszoner. Patienter ligger i korridorerna, en nyexaminerad finner sig plötsligt ensam med svårt sjuka och en sjuksköterska har ensamt ansvar för löjligt många patienter. Man blir uppgiven bara av att tänka på det. Än värre för den som lever i det. När arbetsgivare dessutom inte hörsammar de anställdas larm blir uppgivenheten total.

Tur att det då finns ett vapen att ta till, en nödbroms att dra i när det galna arbetsmiljötåget håller på att spåra ur. Skyddsombuden är vårdens superhjältar! Och de har ett vapen som heter 6:6a-anmälan. När, eller helst innan, saker och ting har gått över styr i arbetsmiljön, kan de skicka in en anmälan till Arbetsmiljöverket. Med inspektion från Arbetsmiljöverket och ett saftigt hot om vite brukar det hända saker. Arbetsgivarna tvingas öppna ögon och öron och prioritera. Jag är glad att det är så. När vi planerade att göra vår granskning av 6:6a-anmälningar hade vi en dystopisk tro att det inte lönar sig. Vård och omsorg är som bransch nämligen värst i klassen i antal 6:6a-anmälningar. Av alla branscher på arbetsmarknaden står vård och omsorg ensamt för drygt 25 procent av anmälningarna. Vi är glada att vi överbevisades i frågan att det inte lönar sig att anmäla. Även om det inte blir total make-over på en gång, är anmälningarna en blåslampa och ögonöppnare för arbetsgivarna. De tvingas prioritera arbetsmiljön. Dåligt blir lite bättre. Ett steg i rätt riktning börjar tas.

Nu är Vårdförbundet och SKL/Sobonas centrala avtal klart. Jag hoppas att det också är början till något nytt i rätt riktning. God löneutveckling men också rätten till en dräglig arbetsmiljö.

Önskar dig en glad sommar!