Anna Walles, barn-ssk, Nyköping. enkäten 8-19
Anna Walles.

Anna Walles 
Barnsjuksköterska, barn- och ungdomskliniken, Nyköpings lasarett
— Nej, jag ser det mer som ett givande och tagande, att vi kan bolla med varandra. Ibland är det jag som behöver hjälp och råd och ibland är det läkaren. Jag har alltid känt att vi är ett team. Läkaren är intresserad av att höra vad jag som sjuksköterska har att säga eftersom jag träffar barnen och föräldrarna mer. Jag har heller aldrig varit rädd att säga ifrån. Till exempel om läkaren säger att prover måste tas igen om de har tagits nyligen.

— Jag har aldrig varit någon som bara gör som doktorn säger. Man hjälps ju åt. Men om de ber mig att faxa ett papper säger jag att "faxen står där borta".

 

Jocelyn Jakobsson, BMA Visby. Enkäten 8-19
Jocelyn Jakobsson.

Jocelyn Jakobsson 
Biomedicinsk analytiker, laboratoriemedicinskt centrum, Visby lasarett
— Jo, absolut. Läkarna är beroende av våra analyser och provsvar. Vi är en stor hjälp för dem när de ska ställa en diagnos. De kan inte bara gissa vilken sjukdom en patient har. De är beroende av att vi tar ansvar för hur vi kör våra prover, att vi laborerar ordentligt och ger pålitliga svar.
— Det ingår i mitt jobb att vara läkarens hjälpreda. Ibland kan vi behöva informera läkaren om hur allvarligt ett visst provsvar är eller att det inte är taget på rätt sätt och därför måste tas om. Det är min uppgift att hjälpa läkarna att ställa rätt diagnos.

 

Roger Udenius, bemannings-ssk, Klara kompetens. Enkäten 8-19
Roger Udenius.

Roger Udenius 
Bemanningssjuksköterska, Klara kompetens
— Ja, på sätt och vis. I synnerhet om jag känner patienten väl eller om det är en patient som inte kan prata för sig själv. Jag arbetar mycket inom hemsjukvården och där kan det vara viktigt att dubbel­kolla att det framgått varför vi tagit en vårdkontakt och hur patienten tagits omhand. Inte för att jag misstror doktorn, utan för att jag vill vara involverad och vill att det ska bli rätt.
— Det händer att vi skickar en äldre människa till sjukhus och förväntar oss en viss behandling, men att det primära glöms bort och att fokus blir på något annat.

 

Gunilla Olsson-Calla, ssk, Östersunds sjukhus. Enkäten 8-19
Gunilla Olsson-Calla.

Gunilla Olsson-Calla 
Sjuksköterska, Hjärtenheten, Östersunds sjukhus
— Absolut och till största delen handlar det om att vara patienternas säkerhetskontrollant. Pengar sparas, organisationer bantas och då kan stressade läkare fatta orimliga beslut och ge ordinationer som inte stämmer. En läkare kan säga att en patient är medicinskt färdigbehandlad och ska åka hem — vi vet att det är fel, även om det är medicinskt korrekt. Läkare hinner ofta inte se hela bilden och då är det en trygghet för patienterna att vi sjuksköterskor finns och värnar deras säkerhet, till exempel genom att säga att fortsatt vård behövs. Om läkarna följer vår uppmaning? Oftast — fast ibland under visst muttrande.