Det är helgdag på Island och på Kaffihus Vesturbaejar är det fullt av folk. Det serveras matiga mackor, stora sallader, kaffe och öl. Här har barnmorskorna och kollegerna Emma Swift och Elva Helgadottír stämt träff. Emma Swift är egentligen ledig men bor i kvarteret och eftersom Elva Helgadottír ska på hembesök i närheten passar de på att ta en fika ihop.

Knappt hinner Emma Swift stiga in i lokalen förrän hon får en stor kram av en ung kvinna. En annan vinkar glatt från sitt bord och familjen med bebisen skiner upp när de ser henne. Som barnmorska med hemvårdsuppdrag kommer Emma Swift och Elva Helgadottír barnfamiljer nära under viktiga, livsförändrande perioder.

Är det inte jobbigt att bli igenkänd hela tiden, undrar den svenska reportern.

— Tycker man inte om att träffa folk man känner hela tiden kan man nog inte bo kvar här på Island, säger Emma Swift och skrattar.

Landet har drygt 300 000 invånare varav 100 000 i huvudstaden Reykjavik. Förra året föddes drygt 4 000 barn här, den lägsta siffran någonsin. De allra flesta föds på universitetssjukhuset Landspitali i Reykjavik.

För två år sedan startade det första barnmorskeledda födelsehuset Björkin i landet och det är där Emma Swift och Elva Helgadottír jobbar ihop.

När kaffet är urdrucket är det dags för Elva Helgadottír att åka på det planerade hembesöket. Hon hoppar in i bilen för att köra fem kvarter bort.

Högst upp i det stora stenhuset i västra Reykjavik pågår blöjbyte. På soffan under takbjälkarna har Hrafnkell Hjörleifsson just fått på sonen blöjan när Elva Helgadottír kommer upp för den smala trappan. Hon släpptes in av barnets farmor och farfar som bor på nedervåningen.

Det märks att Elva Helgadottír har varit här förut. Sedan pojken föddes för en vecka sedan har hon besökt familjen varje dag. De känner varandra väl nu och krokar direkt in i det pågående samtalet om bebis, mamma, pappa och allting där emellan.

Elva Helgadottír stämmer av med mamma Thyrihuld Arnadottir hur hon mår efter att hon fick börja med antibiotika i går. En infektion i underlivet behövde behandlas och hon tycker att det känns bättre i dag. Visst gör det ont att sitta, men om hon ligger ner och ammar går det bra, försäkrar Thyrihuld Arnadottir, som också kallas Thora.

Att barnmorskor sköter eftervården i hemmet hos nyförlösta mammor och deras barn är standard på Island sedan 1990-talet. Barnmorskorna ville normalisera födandet och låta kvinnorna slippa den stressiga sjukhusmiljön. Varför ska friska kvinnor vara kvar på BB i fem dagar efter förlossningen? undrade de.

Under ett år arbetade isländska barnmorskeförbundet med att bygga upp den vårdform som används än i dag och som gör det möjligt för drygt 85 procent av alla isländska kvinnor att få eftervård i hemmet. Under de tio första dagarna får familjen besök av en och samma barnmorska. Förstföderskor kan få upp till åtta besök, omföderskor fem. Sedan tar barnhälsovården, som också den erbjuder hembesök, över.

Efter många år på sparlåga börjar eftervård i hemmet också bli allt vanligare i Sverige igen. Här har kritiken mot glapp i vårdkedjan och bristande uppföljning av kvinnorna varit stor. Nu erbjuds allt fler familjer så kallat BB hemma, något som också behövs när antalet tidiga hemgångar efter förlossning ökar.

I Sverige saknas större studier, men internationell forskning visar att BB-vård i hemmet ökar föräldrarnas trygghet och underlättar amningen. För förstföderskan Thora Arnadottír har hembesöken gjort det möjligt att växa in i den nya rollen som mamma och med barnmorskans stöd har hon känt sig trygg den första tiden.

— Du har så medvetet gått in i det här och har koll på vad du behöver göra för att må bra. Och din partner sköter markservicen runt er, det är bra. Som barnmorska är det så spännande att se hur fint det går, säger Elva Helgadottír.

Uppföljningen av nyförlösta kvinnor i hemmet är en del av de uppdrag som barnmorskorna vid födelsehuset Björkin tar.

Björkin ligger i ett vältrafikerat industriområde ett par kilometer öster om Reykjaviks centrum. Bakom tonade fönster är det ljust och fräscht och här finns både förlossningsrum och plats för föräldrakurser och mödravård.

Födelsehuset startades av barnmorskorna Arney Þórarinsdóttir och Hrafnhildur Halldórsdottír 2017 — ett icke-högteknologiskt alternativ mellan hemförlossning och sjukhus.

— Det ska också fungera för de kvinnor som egentligen vill föda hemma, men inte kan av olika anledningar. Kanske bor de med många andra eller för långt bort för att en barnmorska ska ha möjlighet att komma hem till dem. Då kan vi erbjuda en så hemlik miljö som det bara går, säger Arney Þórarinsdóttir.

Genom så kallad crowdsourcing lyckades de få ihop tillräckligt med pengar för att täcka insatsen. Utöver sig själva anställde de fyra barnmorskor som fick vara med och bygga upp verksamheten. Under tiden försörjde de sig på att ta hemförlossningar, eftervårdsuppdrag och extrapass på förlossningen på sjukhuset.

När den första bebisen föddes på Björkin stod de båda grundarna utanför dörren och grät. Deras dröm hade gått i uppfyllelse, även om det fortfarande finns en del att slipa på, till exempel journalsystemen som inte är fullt digitaliserade.

Jourschemat har de fått göra om flera gånger, men nu tror de att de har hittat ett system som fungerar. De sex barnmorskorna, uppdelade i två team, arbetar normalt måndag till torsdag. Jour har de var tredje helg, fredag morgon till söndag kväll. Övriga helger är de lediga fredag till söndag eller måndag.

Elva Helgadottír valde att börja på heltid på Björkin efter att ha jobbat många år på förlossningsavdelningen på Landspitali. Hon ville fokusera på det normala födandet.

— På sjukhus blir man så van vid det instrumentella att man nästan glömmer bort hur man kan klara sig utan all teknik. Det handlar om att kunna skilja på när allt är normalt och inte under förlossningen.

Hon beskriver det närmast som en färdighet, att kunna skilja normalt från avvikande, som tar lång tid att öva upp. Drygt 15 år tog det för henne och utan den hade hon aldrig vågat arbeta utanför sjukhusets trygga väggar.

Tidigare, under fikastunden på Kaffihus Vesturbaejar, konstaterade både Emma Swift och Elva Helgadottír att de inte kan tänka sig att arbeta på något annat sätt än de gör i dag. Men det är klart, det ställer högre krav på tillgänglighet än om man arbetar på sjukhus.

— Det gäller att man har en flexibel familj som förstår att man kan behöva sticka iväg med kort varsel eller ta samtal när någon ringer, säger Emma Swift.

Ändå är det sällan det blir akututryckningar. Med en noggrann plan, som barnmorskorna sätter upp tillsammans med den nyblivna mamman, vet de vad de kan förvänta sig fram till nästa besök. Dessutom uppmanas kvinnorna att ringa till sjukhusets förlossningsavdelning om de har frågor på kvällar och helger, vilket fungerar för det mesta.

— Det handlar om att ta en dag i taget, tills vi kommer nästa gång. Vi märker att de blir trygga av att veta. Det är en underbar tid, men ganska kaotisk också med mycket känslor. Att veta i förväg att det är normalt att plötsligt börja gråta en massa gör det lättare, säger Emma Swift.

Hos familjen i takvåningen var det dock ingen som grät i dag. Alla mår bra och dagens besök är det åttonde och sista. Nu ska barnavårdscentralen ta över. Innan Elva Helgadottír går passar Thora Arnadottír på att fråga om de kan ta ut sonen på en första barnvagnspromenad nu.

— Javisst, det är inga problem. Tidigare sa man här på Island att man inte skulle gå ut med nyfödda om de var under fyra veckor, vägde mindre än fyra kilo och det var mindre än fyra grader ute, men det gäller inte längre, berättar Elva Helgadottír.

— Mm, jag misstänkte det, men jag ville ändå höra det från dig, säger Thora Arnadottír.

Med den bärbara vågen över axeln och flaskan med handsprit i näven vinkar Elva Helgadottír hej då från trappen.

Nästa gång de ses blir kanske på det lokala fiket.