Det är fantastiskt bra, jag slipper avsätta en hel dag. Jag kan leva på, jobba och vara hemma med barnen, säger patienten Carin Thulin.

Hon sitter bekvämt tillbakalutad hemma i sin fåtölj i Norrtälje när hon dyker upp på skärmen hos Anna Högvall, forskningssjuksköterska på transplantationskliniken vid Akademiska sjukhuset.

Under det senaste halvåret har Carin Thulin transplanterats två gånger med insulinproducerande betaceller, eller hela öar egentligen, i levern. Hennes typ 1-diabetes, som hon haft sedan barnsben, blev helt ohanterlig efter den senaste graviditeten för tre år sedan. Livet handlade bara om blodsocker — antingen djupa insulinkänningar eller hyperglykemier. Allt annat fick sättas på paus: jobbet, tiden med barnen, resor, livet.

Efter den andra transplantationen är hon helt insulinfri — precis som vem som helst som inte har diabetes.

— Det är verkligen helt enormt, jag lever igen. Det allra bästa är att jag finns för mina barn. Jag har fått ett liv till, utbrister hon och ser överlycklig ut.

Men Carin Thulins värden och hälsa måste kontrolleras vid regelbundna provtagningar och sjukhusbesök. Patienter med nya organ får immunhämmande läkemedel livet ut för att undvika avstötning, något som måste följas noga. För den som inte bor i Uppsala innebär besöken mer eller mindre långa resor på fastande mage med sjuktransport eller taxi, många dagar borta från den egna vardagen och jobbet. Till en början en gång i veckan, med tiden ut-glesat men aldrig färre än fyra dagar per år i resten av livet.

Sedan strax före årsskiftet erbjuds patienter som gjort sina ö-transplantationer i Uppsala att byta ut vartannat fysiskt möte mot ett videomöte. Det är man först med i Skandinavien, enligt överläkaren Amir Sedigh, som drivit frågan hårt.

— Jag ville ha ett system som framför allt gagnar patienterna. De flesta är unga och arbetsföra och det är jobbigt att resa långt en gång i veckan och vara här hela dagen. Kvaliteten på mötena blir bättre också när de sker i lugn och ro, säger han.

Än så länge har tio patienter nappat på erbjudandet, ett tiotal till är på gång. En del av de tillfrågade har tackat nej och andra anses behöva komma in vid varje besök.

Före videobesöket fixar Anna Högvall vid skrivbordet i sitt slitna arbetsrum. Videomötet är inbokat och nu ser hon till att kameran och ljudet fungerar.

— I början var det stressigt med tekniken men vi har så snälla och förstående patienter, skrattar hon.

Vid hennes sida ligger en hög med svar på det 30-tal prover som Carin Thulin har tagit hemma på sitt närmsta sjukhus eller vårdcentral. I stället för att patienterna tar proverna i Uppsala, och i bästa fall får svaren samma dag, tas proverna där patienterna bor. Inför videomötet är det sjuksköterskornas uppgift att samla in alla provsvar som patienten tagit på olika håll och vid olika tillfällen.

— Det är den största skillnaden för mig sedan vi började med videomöten. Det tar mer tid. Men det här sättet att jobba är ändå bättre och mer fritt från stress. Mötet är inbokat en viss tid och jag vet redan vid start om vi fått alla svar, säger Anna Högvall.

Klockan är dags och hon kopplar upp sig. Samtalet är krypterat och sker via journalsystemet Cosmic. Anna Högvall och Carin Thulin har känt varandra länge och samtalet kretsar i början kring familjesemestern i Cypern som Carin Thulin precis kommit hem från. Hon berättar entusiastiskt om den första lyckade resa familjen kunnat göra på många år.

— Du får inte träffa någon doktor i dag utan får nöja dig med mig, säger Anna Högvall när samtalet kommer in på hur Carin mår för övrigt och på provsvar för blodsockervärde och c-peptider och allt annat, bara ämnat för patientens öron.

På andra sidan dörren hörs de skratta flera gånger under samtalet. Maria Svenaeus Lundgren kommer förbi. Hon är den andra forskningssjuksköterskan som har videomöten med patienterna på kliniken. För henne var det långt från självklart.

— Jag som inte är uppvuxen i it-åldern hade ett inbyggt motstånd mot det. Men det är faktiskt plättlätt. Och kan en sån gammal uv som jag det här så kan alla det, säger hon med eftertryck.

Inför hösten ska hon och Anna Högvall lära övriga sjuksköterskor och läkare hur det går till. Då ska även patienter som fått en ny njure eller njure och bukspottskörtel få möjlighet till videobesök, något som bara precis har smugits i gång.


FAKTA: Ö-TRANSPLANTATION
Vid svår typ 1-diabetes kan vissa patienter få nya fungerande langerhanska öar vid en transplantation. Öarna innehåller framför allt insulinproducerande betaceller men även till exempel alfaceller som tillverkar glukagon och höjer blodsockret. En del patienter blir helt insulinfria för kortare eller längre tid medan andra kan sänka sina insulindoser betydligt.