Emilie Pine skriver utlämnande om sin uppväxt på Irland. Vi får en inblick i ett sönderfallande familjeliv, präglat av alkoholism. Det är en torftig tillvaro med ärvda kläder, läckande tak och svårigheter med att hitta en plats i tillvaron.

Som vuxen brottas Emilie med relationen till sin alkoholiserade far och med att själv få möjlighet att bli förälder. Trots otaliga försök och undersökningar blir hon inte gravid och får heller ingen insikt i varför. Till sist accepterar hon barnlösheten.

I essäsamlingen varvas ögonblicksbilder från uppväxten med händelser ur vuxenlivet. Det är personligt och detaljrikt. Blod och andra kroppsvätskor rinner som en röd flod mellan delarna och texten kretsar ofta kring synen på kvinnokroppen. Det handlar i mångt och mycket om att vara en högpresterande, infertil kvinna som ibland tvivlar på sitt eget värde.