Martin Höjman har precis varit och friserat skägget hos en kubansk barberare i centrala Stockholm och skojar om att han kanske borde bli fotograferad utanför salongen med en fet cigarr i mungipan.

Före sjuksköterskeexamen var han talesperson för studentrörelsen ”Inte under 24 000”, senare ”Inte under 27 000”, och stred för högre löner till nyexaminerade. Nu, fem år senare, är han väldigt nöjd med sin egen lön.

Han är anlitad av ett bemanningsbolag som betalar honom per arbetad timme — det vanligaste sättet att jobba som hyrsjuksköterska i dag. Oftast försöker han arbeta 160 timmar per månad. Med 350 kronor i timlön blir det en månadslön på 56 000 kronor, inklusive semesterersättning. OB tillkommer. Företaget betalar också in till hans pension.

Men lönen kan variera med uppdragen, som är begränsade i tid. Och i glappen mellan de olika jobben får han inte betalt.

— Det är lätt att tro att bemanningssjuksköterskor har hur mycket frihet som helst, men så är det inte riktigt. Du måste vara beredd att ta jobb där du inte bor och pass på olika avdelningar och tider. Risken är att du inte får komma tillbaka om du inte är tillräckligt flexibel, berättar han.

Men för Martin Höjman känns den osäkerheten helt okej. Han drar i stället nytta av upplägget, jobbar intensivt under vissa perioder för att sedan kunna vara ledig mer.

Den här sommaren valde han att ta ledigt från vården under tre månader. Han har hälsat på mormor i Skåne, semestrat i Spanien, fiskat och besökt vänner i Vilhelmina och Dorotea. Där tog han för tre år sedan sina första steg in i bemanningsbranschen som inhyrd sjuksköterska på ett äldreboende.

I sommar har han också stått på scen. Att vara konferencier på musikfestivaler och jobba som musikalartist är något han vill kunna kombinera med sjuksköterskeyrket. Därför passar bemanningsbranschen honom extra bra. På köpet har han fått se mer av Sverige och fått nya vänner, som också tycker om att fiska i små tjärnar i Västerbottens inland.

Eva Domanders var i samma situation när hon som en av Sveriges första sjuksköterskor började ta hyruppdrag i mitten av 1990-talet. Hon ville kombinera sjuksköterskeyrket med frilansuppdrag som fotograf. Nu är hon vd för ett av Sveriges största bemanningsbolag och ordförande för bemanningsbranschens arbetsgivarorganisation Kompetensföretagarna.

— Det här är typiskt för dem som jobbar för oss, frihet och flexibilitet är det man värderar högst, säger hon.

En annan tendens som hon ser i branschen är att fler yngre väljer att jobba inom bemanning tidigt i karriären.

När hon själv började arbeta som hyrsjuksköterska kunde hon få höra att hon var en svikare. I dag tycker hon att attityden har förändrats, att de flesta i yrket ser på bemanningsbranschen som en av flera möjliga karriärvägar som bidragit till att höja både sjuksköterskornas lön och status.

På Vårdförbundet pågår just nu en diskussion om hur förbundet kan jobba på ett bättre sätt för att stötta medlemmar i bemanningsbranschen och få även hyrsjuksköterskor att engagera sig som förtroendevalda. Det är en utmaning eftersom förbundet traditionellt sett organiserar sig utifrån var medlemmar arbetar och bor. Hyrpersonal byter ofta arbetsgivare och rör sig över hela landet.

Förbundet har också delade känslor för bemanningsbranschen. Bland annat för att det drabbar kontinuiteten och arbetsmiljön om många på en avdelning är inhyrda.

— Att tillfälligt kunna ta in någon, det är bra. Men när hyrpersonal täcker långsiktiga behov då är det något som är fel, säger Tobias Sved, ombudsman med inriktning mot privat verksamhet på Vårdförbundets Stockholmsavdelning.

Han tycker att bemanningsbranschen ger bra möjligheter för den som vill arbeta mer flexibelt eller har utrymme för en bisyssla. Men det gäller att ha koll på sina villkor och förhandla för att få ut så mycket som möjligt av den sålda tryggheten, säger han.

— Du har möjlighet att ställa krav, så ta den möjligheten. Vill du till exempel jobba vissa tider och inte andra, var tydlig och kräv det.

Nu i höst kommer sjuksköterskan Martin Höjman att finnas tillgänglig för inhopp på Visby lasarett, där han i sitt senaste uppdrag som bemanningssjuksköterska tog nattpass på en hjärtavdelning. Resten av tiden kommer han att läsa en ej betald specialistutbildning för att bli anestesisjuksköterska.

I hjärtat känner han för en fortsatt karriär som vanlig anställd, han brinner för den offentliga vården.

— Men villkoren måste bli bättre och arbetsgivarna behöver lyssna mer på sina anställda. Att jobba lika hårt fast med lägre lön och mindre frihet har hittills känts som ett sämre alternativ för mig.


Så beroende är vården av hyrpersonal

  • Vårdens kostnader för att hyra in personal fortsätter att öka — framför allt när det gäller sjuksköterskor. Hyrkostnaderna för läkare har planat ut, men är fortfarande betydligt högre totalt sett.
  • Förra året betalade svenska kommuner och regioner 5,4 miljarder för inhyrd personal. Av den summan stod kostnaden för hyrsjuksköterskor för nästan 30 procent (1,5 miljarder).
  • I slutet av 2018 stod kostnaden för hyrpersonal för nästan 4 procent av landets kommuners och regioners totala personalkostnader. Men skillnaderna är stora. I Västernorrland var siffran 13 procent och i Skåne knappt 2 procent.

FAKTA: SKL