Fram tills för två år sedan arbetade Maria Andersson som sjuksköterska inom kommunens hemsjukvård. Hon var mycket erfaren och törstade efter utveckling och utmaningar.

Som specialistsjuksköterska inom äldrevård hade hon utvecklat rollen som demenssjuksköterska och börjat intressera sig alltmer för juridik och hur sjukvård och omsorg samverkar, och vilka lagar som sätter gränserna.

Det blev studier i hälso- och sjukvårdsrätt på Malmö universitet och senare även handikapprätt.

— Jag hade inget direkt mål med studierna, utan drevs av att vilja veta, förstå och kunna. Under tiden började jag fundera på hur jag skulle få användning av både min erfarenhet som sjuksköterska och mina juridikstudier, säger Maria Andersson.

Hon ville vara med och påverka vården och funderade på att söka jobb som verksamhetsutvecklare.

— När jag fick syn på annonsen till mas-jobbet förstod jag att det var den vägen jag skulle gå. Som mas är man i allra högsta grad med och utvecklar och förbättrar vården i kommunen.

I dag är hon mas i Perstorps kommun, som är förhållandevis liten, med sina 7 500 invånare. Det innebär att hon är ansvarig för att hälso- och sjukvården som ges på korttidsboenden, äldreboenden, gruppboenden och i hemsjukvården är god och patientsäker. Hon har samma övergripande medicinska ansvar som en verksamhetschef inom regionen.

— Från en dag till en annan började tidigare sjuksköterskekolleger fråga mig om saker de inte kunde eller förstod. Jag visste ibland inte heller, men jag har lärt mig att man alltid kan hitta svaren. Det är en härlig sak med att vara mas, att när man ringer både inom kommunen och till regionen och frågar så öppnas dörrar och alla vill hjälpa en att hitta en lösning.

Det var när kommunerna tog över en hel del hälso- och sjukvård från landstingen på 90-talet som tungt ansvar lades över på rollen som medicinskt ansvarig sjuksköterska.

En viktig uppgift för masen är att följa vilka förändringar som sker i lagstiftningen och regelverket. Dessa ska föras in i kommunens vård genom rutiner och riktlinjer. Masen följer senare upp att de efterlevs på golvet. De stora områdena handlar om läkemedelshantering, dokumentation och rapportering av vårdskador.

— När vi märker att det inte fungerar eller att avvikelserna ökar, så börjar jag undersöka varför, ofta tillsammans med områdeschefer. Ibland kan det handla om att någons delegering behöver dras in, eller att en arbetsgrupp behöver en utbildning.

Som mas blir hon också ofta en länk mellan sjukhusen och kommunens vård. Framför allt när de båda vårdgivarna har olika åsikter om patientens behov och vem som ska stå för vården. Ofta handlar det om att slutenvården behöver skriva ut patienten och få en ledig vårdplats.

— Vi löser det genom kommunikation i vårt gemensamma datasystem. När vi är oense brukar det vara bra att ses, för att förstå varandra.

Nyligen gällde det en äldre man som biståndsbedömaren och sjuksköterskan i kommunens hemsjukvård bedömde kunde vårdas i sitt eget hem. Men sjukhusets läkare ansåg att han behövde en tid på korttidsboende.

— Det är mitt ansvar att patienten får den vård läkaren ordinerat. Men däremot kan läkaren inte bestämma hur patienten ska bo i kommunen. Vården gick bra att klara i hemmet, med täta besök.

Hon tycker att mas-jobbet kan låta lite småtrist på papperet, med ansvar för att lagar, rutiner och riktlinjer följs, och rapporteringen av anmälningar och vårdskador.

— När jag föreläste för de nya sommarvikarierna om mitt ansvar tänkte jag: vem skulle vilja ha det här jobbet? Men i verkligheten är det fantastiskt roligt. Jag får driva och utveckla verksamheten framåt tillsammans med personalgruppen. Jag jobbar och nätverkar med chefer, politiker, läkare, regionens representanter. Jag rekommenderar tjänsten till alla.

Lönen ligger högre än andra sjuksköterskors i kommunen på grund av det stora ansvaret.

— Det tycker jag ska generera lite mer pengar. Men det var inte det viktiga för mig. Jag tänkte bara att jag har den rätta bakgrunden och kompetensen, jag måste våga prova.

I Perstorp rycks Maria Andersson in i frågor från golvet varje vecka. Det var länge sedan hon trodde att hon skulle kunna sitta och fila på en ny riktlinje ostört. Ingen sjuksköterska kan vänta länge på svar. Dessutom hör anhöriga av sig till henne när de vill ifrågasätta kommunens vård.

— Man behöver ha kunskap och erfarenhet för att kunna förklara och lugna. Det kan gälla hur långt kommunens ansvar sträcker sig, men så klart också att jag behöver rätta till något som inte fungerar. Ofta när jag förklarar kan vi undvika onödiga konflikter.

Hon menar att pondus och några lager skinn på näsan behövs för att axla rollen.

— Det krävs att man kan säga ifrån: så här kan och får vi inte göra. Därför ingår också masen i de flesta kommuners ledningsgrupp. Men ibland kan man känna sig ensam när det blåser, då är det bra att vi masar ger varandra stöd och råd.