Hur fungerade det att vara chef innan du fick din diagnos?
— Det var väldigt varierat och vad adhd:n tar sig för uttryck är ofta styrt av vilket sammanhang man finns i.

— Att tänka utanför ramarna och hitta nya lösningar var jag bra på, men att sitta stilla på ett kontor och lägga scheman och göra andra koncentrationskrävande uppgifter var jag rätt dålig på.

Varför ville du göra en adhd-utredning?
— Jag upplevde rätt stora bekymmer med uppmärksamhet och impulsivitet och av en händelse pratade jag med en nära vän om det. Han fick mig att förstå att det fanns hjälp att få och att både jag själv och omgivningen skulle kunna må bättre.

Nu när du är medicinerad, har du någon ”nytta” av din adhd i dina två karriärer som författare och chef i vården?
— Man har alltid nytta av den personlighet man har om den används på rätt sätt.

—Jag tror att min adhd har gett mig många tillgångar precis som jag tror att den sannolikt ger mig mindre problem nu efter att jag började med läkemedelsbehandling.

Finns det någon utmaning/svårighet som du behöver jobba extra med i ditt chefskap på grund av din diagnos?
— Jag har alltid tyckt att det är den lilla gruppen av människor med diagnos som är de som ska anpassa sig till samhället och inte tvärtom. Vi kan önska att vi får en förståelse för att alla inte är lika, men vi kan inte kräva det. Så min största utmaning är att hitta vägar för att andra inte ska behöva anpassa sig till mina brister, i såväl chefskapet som i det privata livet.