När det började värka i nedre delen av ryggen trodde Elisabeth Samuelsson att det berodde på målningen. Hon och maken Jesper Samuelsson hade ägnat de senaste dagarna åt att måla om i det nyköpta huset och då är det ju inte så konstigt om det känns i kroppen, speciellt inte när man är gravid i sjunde månaden.

När hon lite senare fick en blödning propsade ändå maken på att hon skulle ringa till förlossningen. Paret fick komma in direkt och tjugo minuter efter att de var framme på Akademiska sjukhuset i Uppsala föddes sonen Loke. I graviditetsvecka 32 och med en födelsevikt på 1 750 gram.

Tre veckor senare sitter familjen uppkrupen i sjukhussängen på avdelning 107A. Här har de varit sedan dagen efter förlossningen för att Loke ska få växa till sig. Nu snusar han gott vid mammas bröst och låter sig inte störas, varken av morgonronden eller av föräldrarnas småprat. Men när lampan i taket tänds drar han upp armen över ögonen.

— Det är en typisk grej som barnen kan göra om de vill värja sig, berättar sjuksköterskan Carolina Falk och dämpar belysningen igen.

När patienterna är små, omogna och extra känsliga gäller det att kunna tolka deras ofta ganska subtila signaler rätt. För mycket stimuli, smärta eller stress påverkar dem inte bara negativt i stunden. Forskning visar att det också kan hämma deras utveckling och förstärka deras smärtkänslighet ända upp i vuxen ålder.

Sedan ett år använder personalen skattningsskalan ALPS-neo för att mäta barnens smärta och stress på ett mer strukturerat sätt. Förut rapporterade personalen ofta barnets reaktioner som "han verkar missnöjd" eller "jag upplever att patienten har ont", berättar Carolina Falk. Då var det svårt för den som tog över att ha något att jämföra med och följa upp.

ALPS-neo togs från början fram för äldre barn vid Astrid Lindgrens barnsjukhus och har sedan modifierats för att passa inom neonatalvården. Mätningarna ska göras i samband med andra kontroller, och före och efter procedurer som kan vara smärtsamma eller stressande för barnet.

Genom att observera barnets ansiktsuttryck, andningsmönster, extremitetstonus, hand- och fotmotorik och aktivitetsnivå skattas ett värde från noll (ingen smärta eller stress) till tio (värsta tänkbara smärta eller stress). Siffran dokumenteras på observationsarket för övriga kontroller.

Verktyget har hjälpt personalen att sätta fokus på något som tidigare var lite diffust och de har nu ett gemensamt språk kring barnets mående.

— Det är som om vi har fått ett par glasögon som gör att vi ser tydligare vad det är barnen förmedlar. Förut använde vi våra personliga upplevelser av att barnet inte var sig likt eller verkade missnöjt, men nu kan vi inte skatta olika. Arbetet fungerar så mycket smidigare, säger Carolina Falk.

Initiativet till att börja att mäta barnens smärta och stress på ett mer systematiskt sätt kommer från början från vårdutvecklaren Karin Fors Styf i Hudiksvall och hennes kollega i Gävle. Arbetet med att skapa nya rutiner ingick också i projektet Barnanpassad vårdgranskning som Gävleborg och Sörmland var först ut i landet att göra.

— Målet är att granska hur barnanpassad vården är och att öka barnens inflytande i samband med att barnkonventionen nu blir lag. Det har varit ett sätt att ge en röst till våra minsta barn, berättar Karin Fors Styf.

Efter att själva ha läst in sig på metoden utbildade de all personal vid neonatalen i Gävle och Hudiksvall. Carolina Falk och kollegan Ylva-Li Nilsson ansvarar för införandet av rutinen i Gävle.

— Det har gått över förväntan, de flesta har varit väldigt positiva. Visst fanns det några som tyckte att "det här har vi ju alltid gjort, varför ska vi krångla till det så?". Då gäller det bara att hålla ut och förklara igen, berättar Ylva-Li Nilsson.

Ylva-Li Nilsson sitter i hörnsoffan i personalrummet tillsammans med Carolina Falk och Karin Fors Styf. Utanför fönstret brusar Gavleån förbi. Det verkar vara en ganska lugn dag, bara fyra av avdelningens nio platser är belagda och barnen är tillsammans med sina föräldrar inne på salarna.

Sjuksköterskorna beskriver hur viktigt det är att skatta patienternas upplevelser. Större barn som kan prata kan man ju intervjua och föräldrarna känner sina barn. Hos de nyfödda har inte ens föräldrarna ett facit.

Skattningen gör det också enklare att förklara för föräldrarna vad de i sin tur ska titta efter. Om barnet har ont eller är stressat är det i första hand omvårdnadsåtgärder som gäller, som att ligga hud mot hud. Det både lugnar och smärtlindrar. Suga på bröst eller napp, bäddas in och få stöd runt kroppen är andra exempel.

På avdelningen används väldigt lite farmakologisk smärtlindring. Men de gånger det görs har personalen nu lättare att utvärdera effekten. På sikt hoppas de också kunna se mönster i vad som stressar barnen.

— Vi har tidigare varit medvetna om att barnen blir stressade i speciella situationer, som vid provtagningar. Nu är vi mer observanta på att förebygga obehag vid saker som händer ofta, blöjbyte till exempel — det blir ju många gånger per dag, säger Carolina Falk.

Det nya verktyget har lett till att personalen anpassar vården efter barnet, förut var det mer tvärtom. Ska de ta en vikt görs det när det passar barnet bäst. Detsamma gäller läkare och annan personal.

— Våra läkare har tagit till sig det här och gör inte längre sina undersökningar när det passar dem, utan när det passar barnet. Nu gör de mer undersökningar när barnet ligger hud mot hud, det är jätteviktigt att inte störa deras sömn eftersom det kan hämma hjärnans utveckling, säger Ylva-Li Nilsson.

Lite senare i dag ska Loke bli utskriven, fem veckor före planerat förlossningsdatum. Allt har gått bra, han ammar fritt och har gått upp till stadiga 2 035 gram. Hemma i huset har pappa Jesper hunnit måla klart. Nu fattas bara att sätta upp lister och övriga snickerier, men det märker nog inte Loke.

 

Problemet:

  • För tidigt födda, och sjuka nyfödda, är känsligare för smärta och stress än fullgångna, friska bebisar.
  • Det kan vara svårt att uppfatta symtom på smärta och stress hos prematura och de reagerar ofta annorlunda än fullgångna bebisar.
  • Personalen tyckte det var svårt att kommunicera kring smärta och stress hos barnen.
  • Bristande uppföljning av interventioner som gjordes för att minska smärta och stress.

Lösningen:

  • Införande av smärt- och stress-skalan ALPS-neo, som är ett gemensamt och strukturerat verktyg för personalen.
  • All personal på neonatalen i Gävle och Hudiksvall utbildades i verktyget.
  • Föräldrarna utbildas i vilka signaler på smärta och stress de kan vara uppmärksamma på hos sina barn.

Resultatet:

  • Barnets intresse är i fokus — vården anpassas efter barnen och inte tvärtom.
  • Personalen får ett gemensamt språk vilket underlättar kommunikationen kring barnets smärta och stress.
  • Det är lättare att arbeta förebyggande — att identifiera vilka ingrepp som påverkar barnet och försöka begränsa dem.