— Det var otroligt smickrande och en fin motivering, men jag är ju ganska ny som chef här och har mycket kvar att lära, förklarar Anna-Karin Ekstrand, som är barnmorska i grunden.

I januari 2018 blev hon chef för Rosenlunds mödravårdsteam, Ewa-mottagningen och Mika hälsa vid Beroendecentrum i Stockholm.

— Jag sökte jobbet som chef för att jag ville vara med och utveckla vården kring denna patientgrupp. En beroendesjukdom är ofta kombinerad med andra svårigheter och utmaningar i livet och vår ambition är att ge förutsättningar för ett minskat lidande.

Rosenlunds mödravårdsteam ­ansvarar för gravida med beroende­problematik. Ewa-mottagningen vänder sig till kvinnor med alkoholbrukssyndrom. Mika hälsa är till för personer, oavsett kön, som har sex mot ersättning eller skadar sig med sex.

— Det är en stigmatiserad grupp, många gånger utan eget skyddsnät. Jag vill lyfta det vi gör och personalen som arbetar med den här utsatta gruppen. Från att ha varit en liten enhet har vi lyckats utveckla verksamheten och bland annat fått projektpengar för att verka kunskapshöjande mot elevhälsan i Stockholms gymnasieskolor, säger Anna-Karin Ekstrand.

I motiveringen heter det att du är en chef som vågar tänka nytt och framåt. På vilket sätt?
— Jag har nog på ganska kort tid lyckats hitta olika lösningar och fläta ihop våra verksamheter. Jag försöker se hur personalen kan jobba på nya sätt och få möjligheter att utvecklas med nya arbetsuppgifter.

Och så försöker du ha ett personcentrerat ledarskap — vad innebär det för dig?
— Jag har alltid varit intresserad av människor och nyfiken på hur andra tänker. Jag vill hitta människors unika förmågor och hjälpa dem att blomma och utvecklas. Som chef förväntas du många gånger styra, ställa och fixa, men jag vill göra mina medarbetare delaktiga och ser mig gärna som ett bollplank. Jag tycker också det är otroligt viktigt att vara lyhörd för hur personalen mår, vi måste få våra liv att gå ihop. Jag känner en stor tillit till alla mina medarbetare och har nog inte så stort kontrollbehov.

Anna-Karin Ekstrand ser att det är väldigt emotionellt belastande att arbeta med de här patientgrupperna. Därför har hon också utvecklat möjligheterna till reflektion och handledning.
— Jag har infört något som vi kallar "lägerbålssittning". Vi sitter tillsammans och inleder någon minut med lugn musik. Syftet är att fånga en känsla som tagit överhanden i arbetet med en patient för att sedan dela den med kollegorna, till exempel känslan av frustration, hopplöshet, glädje eller sorg. Vi lyssnar på den som pratar och ger sedan positiv feedback, vi ger inga råd utan allt bygger på att alla delar med sig. Det stärker teamkänslan samtidigt som det ger egen energi. Sen har vi förstås även vanlig handledning som komplement.